gragg

Det finns inget skönare än att gå runt med vetskapen om att det ligger pengar på kontot. Att veta att du kan köpa den där mazarinen till kaffet eller den extra ölen på krogen. Eller att kunna ta en lunch på stan när andan faller på. Detta utan att det har någon större effekt på kontobalansen. Det ligger "några tusenlappar" på kontot och mer än så behöver du inte veta.

Upplägget är märkligt. Hela idén med att ha pengar är tydligen att man inte ska behöva tänka på dom. Denna tillfälliga känsla av "ekonomiskt oberoende" övergår snabbt till total vårdslöshet för en människa som lever sitt liv i total optimism.

Du upptäcker att mazarinen till kaffet egentligen skulle gå till busspengar. Och att du i svekfull munterhet köpt en lunch på stan, som egentligen var kommande veckas matbudget.

Så där går du hem i regnet medans bussen susar förbi. Full av folk som skippat chokladkakan och sparat sina busspengar. Och så tänker du; Nästa gång ska jag fan spara...

Andra gruppers teman inkluderade; indianer, präster, barnkalas, pridefestivalen, midsommar och säkert något mer som jag inte kommer ihåg. Jag var såklart så upptagen med att titta på vår egen outfit - Den Bästa Outfiten.

---

Jag fick erfara vad insynen från gångvägen utanför kan innebära/hur jag hade levt utan insynsskydden på fönstrena. Ni ska få se en liten karta och två bilder i olika vinklar, på hur det gick till imorse när jag naken gick till badrummet. Det minsta fönstret i vardagsrummet hade tappat sitt insynsskydd och i precis fel tidpunkt går en dam förbi med sin hund... Och gluttar in. På min nakna kropp.

En naturlig reaktion på detta kunde ju vara; "Har Chrille gjort en planritning över sin lägenhet?!". Jag kan förtydliga att göra planritningar i Paint var min huvudsyssla på Fastighetsbyrån Swedbank...

Jag gick på min första Efter-Plugget-Pub på campus, Nationernas Hus serverade en hamburgertallrik för 35 kronor. Jag har även köpt kårleg för 380 kronor, vilket tydligen är ett måste som student.

Har även fått den första bröllopsinbjudan i mitt liv. Kändes stort. Synd bara att det är i Brasilien. Och att jag är fattig. Kanske kan jag spara ihop lite?

Men kvällen kunde ju inte vara slut bara för det. Föreläsningen dagen efter började inte förrän klockan 13. Med den vetskapen var det svårt att tysta leverns skrik efter alkohol. Platsen för skådespelet mellan nyblivna studenter blev Södertälje-grabbarnas 3:a på Öbacka Strand. Förjävla fin lägenhet.

Innan jag gick till första spanskaklassen igår hade jag en lucka på några timmar som jag behövde fylla. Satte mig med några klasskamrater i en "tyst sal" för läsning där ingen fick prata. Jag var så bakis att tystnaden gjorde mig svettig. Tänkte läsa på om de politiska ideologier vi studerat tidigare under dagen. Men den "tysta salen" för en svettig, bakfull människa är allt annat än tyst. Stolar som flyttas. En ryggsäck som öppnas. Papper som vänds. En penna som skrapar mot ett anteckningsblock. Jag hörde min egen kropps alla ljud och när jag försökte läsa stirrade jag bara på orden ett efter ett utan att förstå vad dom betydde. Somnade och dreglade lite i den öppna boken innan det var dags att gå till klassrummet.

"Spanska i praktiken" är en kurs som rekommenderades av studievägledaren på språkinstitutionen. Blir svårt att hålla igång spanskan med övningar som "Fyll i det spanska ordet för:

Uppe ________, Nere __________,".

Adde och Jonas kom till min lägenhet med ett Maxmål. Vi såg en film i mitt vardagsrum. Det var nice.

Serverad på översta våningen på Corona fanns den godaste tacosbuffén någonsin, som efterföljdes av två snabba fatöl jag tvingades svepa. Helt motvillig var jag såklart inte.

På våningen under hade Umeå Universitets utbytesstudenter sin välkomstskiva. Försvann någonstans bland tyska och engelska. Vaknade upp kl 8 dagen efter. Cyklade i motvind till Universitetet. Det regnade. Då mådde man gott.

Detta hände för en stund sedan:
Jag tog en liten nap i soffan och råkade sova lite för länge (som alltid, vem försöker man lura?). Drömmer om sprakande färger och norrsken. Vaknar upp av att ljuset blir lite för starkt. Tittar mot fönstret, där solen ligger på. Insynsskydden av tunn plast bryter ljuset och skickar stora strimmor med grönt, rött, gult, blått och lila ljus som dansar runt i hela lägenheten.

Det ser såklart inte lika coolt ut på bild som i verkligen, men videoklippen blev rätt häftiga...

Den mentala stimulansen fortsatte morgonen efter, på universitetet var det nya och gamla studenter överallt, våra lärare var inspirerande och engagerade, klasskamraterna var både intressanta och intresserade.

Belönade mig själv med blåbärspannkakor när jag kom hem.

Ikväll är det nollning!

En nackdel med att bo i en källarvåning med stora fönster är att förbipromenerande lätt kan glutta in. Då en populär gångväg ner till älven går precis utanför fönstret så kastar folk in blickar i mitt vardagsrum mer än en gång om dagen, så att säga.

Avgörandet kom när Evelina på jobbet (som bor alldeles i närheten och rastar hunden längs den gångvägen) avslöjade att hon tyckte det såg fräscht ut här inne. Hon satte spiken i kistan när hon sa; "Ja, men visst bodde det en tjej där förut?". Vet hon (en vanlig fotgängare) hur det sett ut här inne OCH vem som bodde här, så vet även alla andra det. Jag monterade upp insynsskydd.

Blev rätt bra faktiskt.

---

FÖRE

30 kronor på Returmarknaden + lite grann för sprayfärgen. Synd att jag slarvade bort några delar så att den inte går att montera ihop igen bara.

Köpte därför enbart två böcker. Prislappen - 622 kronor... Fy fan vad dyrt.

Nu har jag ett litet problem. Jag har det skönaste 70-talsporslinet, men ingen mat att äta på den. Ska dricka lite mate och gå ner på stan och köpa kurslitteratur.

Meeeen.... Denna affär är alldeles för oviktig för att jag ska behöva dramatisera den. Jag är trots allt 21 år, och har flyttat hemifrån tre gånger tidigare. Mamma Fågel bryr sig inte längre om att hennes unge ligger och blöder på marken längre, så att säga...

Skojade bara mamma, tack för att jag fick NÅGRA plastbehållare att förvara matrester i!

Såhär ser i alla fall lägenheten ut med lite möbler.

---

Inflyttningsdatum är ju imorgon men redan igår fick jag nycklarna i handen. Frida och ägaren skakade hand och yttrade ett "tack för den här tiden". Frida såg lite melankolisk ut. Jag kände mig skyldig.

Tittade ursäktande på Frida och sedan på ägaren. Han slängde slappt ut armen i en vid gest, ungefär som "Detta land är nu ditt". Sedan sa han "Ja, då är det väl bara för dig att börja flytta in".

Precis som dom andra två hade jag börjat maka mig sakta mot dörren för att lämna lokalen, men vid hans ord stannade jag till och funderade på om det var tänkt att jag skulle stanna kvar. Det var ju min lägenhet nu. Tänkte att det möjligen var förväntat av mig att göra en sista inspektion och bekanta mig med det utrymme som jag skulle komma att bo i. Så jag sa "Ja, jag kanske borde ta några bilder... Och mäta... Eller något" och lät dom andra gå ut i korridoren. Stängde dörren och stod ensam i en tom lägenhet. Gick till köket. Sa prövande "hallå" och möttes av ett litet eko. Det kändes inte riktigt som mitt utrymme än. Tittade ut genom fönstret på en obekant gräsmatta. Kom på att jag faktiskt inte hade något alls att göra där inne. Så jag åkte tillbaka Hem.

Vaknade som vanligt upp i mina föräldrars hus i Obbola. Insåg att jag faktiskt har en lägenhet som helt tom står och väntar på mig någon annanstans. Nu förstår jag varför pappa alltid kallar farmor och farfars hus för hemma.

Såhär ser den ut:

Familjen Jonsson omfamnade mig med öppna armar denna sista helg i augusti. Stugsista skulle firas i Mickelsträsk och jag var inbjuden till kräftskiva.

Efter att ha knäckt lemmarna och sugit i mig hjärnsmöret på ett gäng tentakelförsedda havsdjur släcktes törsten med både Hallands Fläder-snaps, akvavit och öl. Och vin... Och whisky... Och drinkar.

Sedan skulle det eldas och vi brände upp några rejäla rishögar. Jag gillar Jonssons sätt att fira... Jag hade svårt att dölja min fascination för Elden och min kviststack brann intensivt. Enbart några minuter efteråt var bränslet slut och förvandlat till aska. Sommarens avfall gick upp i rök och med den hade vi jagat bort sommaren.

Idag känns de gulnade löven inte längre som sommarens oheliga inkrektare. Det är höst.

Att ha blåbär i frysen i nya lägenheten har liksom varit trösten för att jag kommer att ta mig igenom denna tid av ekonomisk prövning. Jag är villig att plocka bär för att spara pengar. Vetskapen om att jag vill gå så långt har tryggat mig. Men nu insåg jag - blåbärssäsongen är snart över och jag har inte plockat mer än några liter. Som jag skänkte till mamma och pappa.

Drog ut i skogen och plockade frenetiskt. "FAAN, FOLK HAR JU REDAN VARIT HÄR OCH TÖMT SKOGEN PÅ BÄR!" tänkte jag.

Plockade så länge att jag inte hade tid att rensa dom. Det gjorde jag istället klockan 01:00 på natten när jag kom hem.

I chock. Fastän jag sett den förut.

Satt och snackade med mamma över frukostbordet om just detta. Hon kunde knappt dölja sin entusiasm när hon talade om "olika klatschiga färger" och "massa plädar och kuddar". Såg i hennes glansigt drömmande blick att hon föreställde sitt eget filt- och kuddparadis till vardagsrum, inte mitt.

Jag har skämtsamt sagt att min pengabrist kommer att tvinga mig att använda plastbackar och lådor som möblemang, stiligt övertäckta med tyger för att likna riktiga möbler. Eller så får man helt enkelt sitta på golvet. Lite Mellanöstern-inspirerat. "Vänner! Kom över på en fika - ta med din egen kudde".

På skämt såklart. Vem vill ha ett arabiskt vardagsrum?

Men idag kände jag att, bara för att jag kan, så ska jag ta mig fan göra ett vardagsrum med ARAB THEME. Jag köper en fet persisk matta, döper lägenheten till Al-Arabiyya och kör tékalas på golvet?

Funderade vidare. En lägenhet i arabisk stil... Med retro-möbler? Och någon kul retro-fondvägg?

Kanske lite mer retro än arabiskt ändå..

Så retro fast... Med lite coola neon-lampor?

Insåg till slut att jag satt och föreställde mig inredningen på Hotel Aveny. Funderar vidare någon annan dag.

---

Persiska mattor?

---

Retro?

---

Hotel Aveny?

Fick idag vara med på ett litet bullbak hos Sanna med hennes amerikanska vän (behöver tydligen inte nämna henne vid namn, hon är ju utlänning). Färska cinnamon buns intogs med ett glass of milk. Vi hann till och med snacka lite om svenska anställningsreglementen och fackliga krafter. Mina kunskaper var dock något begränsade. Proppade i mig några ogräddade bullar. Kunde inte vänta tills degen kommit ur ugnen. Begav mig hemåt när jästen gjort sitt jobb i magutrymmet och gaserna började trycka på ändtarmen.