Operazione
08:00 hade jag blivit kallad till Kirurgimottagningen på universitetssjukhuset. Knölen på skallen skulle äntligen tas bort. Dels för att en gång för alla kunna föra handen genom håret utan att stöta på det vårt-liknande födelsemärket, dels för att i framtiden slippa höra frisörer utbrista "Men herregud, vad är det här?!".
Istället fick jag flera gånger höra just Den meningen, när läkarstudenten först försökte injicera lokalbedövning och misslyckades brutalt.
När läkaren efter studentens tredje nålstick i skalpen sa "ja, du behöver inte sticka ner den i skallbenet på honom" sa hon det för första gången - "men herregud, vad är det här?!".
Den riktiga läkaren tog över och nu var det hans tur att säga orden. Han instruerade studenten att "vicka på nålen så att det skulle gå lättare". Han tryckte på bedövningssprutan tills hylsan med bedövningsmedlet sprack och flög av kanylen så att vätskan sprätte i ansiktet på både mig, studenten och läkaren (ja, det är sant).
När skalpellen åkte fram fick jag höra både "nej, nej, nej, inte sådär!", "oj, oj, oj, vad det blöder" samt ytterligare en variant av "men herregud, vad är det här?!"
När operationen var över kunde jag konstatera att lokalbedövningen varit tämligen overksam, att kniv mot skalp orsakar fruktansvärda ljud i huvudet samt att jag hade "ovanligt god genomblödningsförmåga". Läkaren reflekterade över ifall det kunde vara för att jag har så tjockt hår. Jag reflekterade över var jag kunde kräkas.
Kommentarer
Trackback
