29 oktober
Imorse vaknade jag upp på någon annans vardagsrumsmatta. I klänning.
Upptäckte att klänningen glidit upp på magen. Kavlade snabbt ner den vita tunikan med guldbrätte och skylde det som ej borde blottas på ett främmande vardagsrumsgolv. Speglade mig själv i mobilen. Faraos svartmålade panterögon hade förvandlats till en svettglansig emo-transvestit.
Årets skamligaste walk of shame ägde sedan rum. På busshållplatsen stod jag i kall vind som blåste upp på dom bara låren genom den fladdrande slitsen. Med en guldfärgad kobra av svettmjuk kartong hängandes mellan benen klev jag in i den proppfulla bussen. Det fanns inga lediga platser. Jag ställde mig mitt i bussen framför dom stora dörrarna. "Det är visst det nya modet" sa någon, några säten bort. Någon skrattade.
Festen var lyckad - bålen var god, spindlarna många och pumpan lysande. Jag är så nöjd med spindelnäten att jag nog ska spara dom.
Synd är bara att Corona ta mig fan är konstruerat så att man ska tappa bort folk. Smart affärsstrategi, när man tappat bort alla vänner håller man sig upptagen med en dryck. Och en till... Och... Ja, ni fattar.
Kommentarer
Postat av: mamma
Dräkten blev ju jättefin. Festen tycks ha blivit lyckad oxå. Kul och åter kul!!!
Kramisar mamma.
Trackback
