gragg

Alla vet väl hur det känns att umgås med ett gäng människor som pratar en annan dialekt vad man själv gör. Dom flesta människor anpassar sig till gruppens sätt att tala och börjar därför slipa ner sitt eget måls särdrag. Efter att ha tagit död på sin egen accent lägger man sedan gärna till det uttal och de olika uttrycken som gruppen använder sig av. Det handlar väl om människans strävan efter att passa in i mängden, önskan att höra ihop med en större grupp - socialt beteende.

__________________

Här om dagen gick jag och Therese Ranby från Märsta utanför Stockholm, den enda svensken jag känner här i Bs As, och snackade om vad vi kunde köpa till julbordet. Under den konversationen uppmärksammade jag hur mycket norrländska uttryck och ord jag undviker när jag pratar med henne. Inget "sjou", inget "he", inget "fA-An". Sedan sade jag LÖK. Men det var inte lök som vi säger i Umeå. Jag sa LAK. Ett sånt där stockholmskt Ö som inte alls låter som ett Ö, utan som ett A.

__________________

Jag skämdes. Det vred sig i min mage när jag tänkte på vad Jonas eller Tina skulle tänka om dom hörde mig. Hur kan jag ha så lite självrespekt att jag inte säger LÖK precis som jag säger det i min hemstad. Skillnaden är så subtil att man knappt hör någon skillnad, men av någon anledning kände jag behovet att totalt slipa bort mitt eget norrlandsmål.

Det är märkligt det här med språk. Jag får ofta frågan här nere varför jag inte har någon brytning när jag pratar engelska. För i mina bästa stunder kan man nog faktiskt inte höra att jag kommer från ett annat land än USA. Varför är det så? Varför ska jag gå runt och prata engelska med en accent som jag bara imiterar? För så är det ju, det är ju inte min egen dialekt. Det är ju någon annans. Som om jag hemma i Umeå en dag bara skulle börja med skorrande skånska R. När jag pratar spanska lurar jag ofta människor att tro att jag är bättre än jag egentligen är. Men jag råkar bara vara bra på att härma deras dialekt. När dom babblat på en stund och upptäcker mitt oförstående ansiktsuttryck blir dom jätteförvirrade.

Nej, jag är duktig på imitera de små detaljerna i språk som egentligen inte spelar någon roll. Vissa kan eller vill helt enkelt inte ta in det. Dom pratar på sitt gamla vanliga sätt, och ifall dom behöver byta språk, så byter dom bara ut orden. Det kanske inte är lika enkelt att smälta in i gruppen.

Men det är fan respekt.