gragg

Gick till Svenska Ambassaden idag. Kändes verkligen bra att vara där inne av någon anledning. Att gå runt varje dag och känna att man är i ett främmande land är en konstig känsla. Man vänjer sig vid den, att inte känna sig hemmastadd, som en främling. Men så fort jag klev in på Svenska Ambassaden (en i övrigt rätt lam kontorsbyggnad) kände jag mig hemma. Bland svenska flaggor, bilder på kungaparet, namnskyltar som säger "Margareta" och "Lennart", kartor som innehåller ortsnamnen Stockholm, Umeå och Obbola är man en svensk på en svensk punkt av jordklotet. Innanför byggnadens väggar är du i Sverige och du hör hemma där.

Efter de patriotsentimentala orden kan jag berätta att jag ikväll ska på svenskt julbord på Svenska Ambassaden (är det någon som har räknat hur många gånger jag skrivit svensk och Sverige?). Jag går dit med min enda koppling till Sverige i Argentina, Therese Ranby, samt två norskar från residenset. Klart att norskarna vill snylta på Sverige när det ordnas julbord i ett främmande land men att dela med sig av oljan, nej, det går inte för sig!