Back from Pichilemu
Mamma: Jag är inte säker på varför sanden är svart, men jag skulle gissa på att sanden i området är vulkanisk, och att den därför har en annan färg.
Vi är tillbaka från Pichilemu som rubriken antyder. Efter mitt inlägg imorse var jag tvungen att rusa iväg till stranden, så jag hann inte göra två inlägg, som jag planerat. Därför kommer nummer två nu istället!
Jag lämnade ju er med en frågeställning förra inlägget; Var tar allt folk vägen, när centrum är så förbaskat litet. Vi gick nämligen på en bar som var lite fancy, med havsutsikt och lite finare inredning. Men det var vi och två bord till, och dansgolvet var inte direkt glödhett - det var tomt.
Här sitter vi alltså. Det var så fuktigt här så med kamerans blixt ser det ut som att det regnar. Men det är bara väldigt hög luftfuktighet, vilket man inte alls märker. Senare gick vi till en annan bar, efter att dom trötta själarna gått hem och sussat. Efter en stunds letande hittade vi ett ställe där vi kunde sitta ute och där dom hade billig öl. Småtimmarna ledde oss vidare till en klubb, men det visade sig att inträdet låg på 5000 pesos, vilket är ca 70 kronor. Detta fick våra fattiga kompanjoner att rynka på näsan, och vi rörde oss istället mot vandrarhemmet.
Kommentarer
Trackback
