Barajas ännu en gång
Och så är jag ensam på Madrids flygplats igen...
Än står de små välventilerade rökrummen kvar, lika fantastiska nu som förr, men denna gång kommer jag inte att använda dom. Jag stod precis inne på en tax-free shop och var SENNA (måttamedfingrarna-smiley) nära att köpa ett paket Camel blue men delvis på grund av min enorma klokhet och delvis på grund av att dom inte sålde cigaretter paketvis så hoppade jag över köpet. Inte för att det hade blivit behaglig upplevelse.. Yr och stirrig blir man nu när lungorna fått vila upp sig några månader.
Annars är jag vid gott mod.. Det är en märklig känsla att resa långt själv, då man hela tiden är omgiven av folk men aldrig egentligen pratar med någon. Du vandrar runt på en flygplats någonstans med 8 kilo handbagage, en plastficka full av viktiga papper, en börs innehållandes alla pengar du äger och ett pass du vaktar med ditt liv. Hela tiden folk runt dig men ingen att fråga ifall tanten på Arlanda verkligen sa att du inte behöver hämta ut bagaget när du mellanlandar. Du sysslar med seriösa saker bland människor som ser minst lika seriösa ut, men samtidigt är du precis samma person i precis samma sinnesstämning du var i när du stekte falukorv förra veckan. Akkurat lika förvirrad. Då inser du att det faktiskt inte är någon stor grej att vandra runt i ett gigantiskt glastäckt stålskelett bland folk som pratar ett språk du inte förstår, med en massa viktiga papper, alla dina pengar och ett pass du vaktar med ditt liv. Du klarade ju av att inte bränna falukorven du stekte förra veckan.
Och såhär ser jag ut....
Lite trött.. Lite pissnödig.. Men mycket stekig
Kommentarer
Postat av: mamma
Kul att din reseblogg är igång igen. Vi följer dig med spänning, bra att du inte valde giftpinnarna. Sköt om dig Kramisar familyn!
Trackback
