gragg

Idag är alltså måndag, dag två, och klockan är 11:00. Staden känns lite mindre skräckinjagande än den gjorde igår. Min kropp tror fortfarande att klockan är 15:00 som hemma i Sverige, vilket gjorde det möjligt för mig att ta en morgonkaffe på ett närbeläget café. Det är röd dag idag för att, som någon uttryckte det, “någon blev mördad av någon, någonstans, någon gång på 1800-talet och därför är denna dag avsatt till honom”. Studenterna på det här boendet har, liksom jag, ledigt och därför tänker jag viga denna dag åt att försöka bekanta mig med någon annan än snubben från Chamonix. Såååååååå…… Vi hörs!

Cafèet