Sa blir den andra dagen till den tredje..
Forsta skoldagen idag, vilket betydde att alarmklockan fick stallas tidigt for att vara pa skolan klockan 8. Jag har nu bytt till den nya telefonen vilket betyder att jag ocksa anvander ett nytt alarm. Vilket betyder att det inte ar beprovat. Vilket ocksa betyder att man inte helt kan lita pa det. Oj oj oj vilken tid det tog inatt att dubbelkolla, trippelkolla och kvadruppelkolla att jag faktiskt gjort ratt. Allt forgaves da jag morgonen efter vaknade upp klockan 06:58, tva minuter innan det skulle ringa. Forstar ni vilken LAT manniska man ar da man faktiskt funderar pa att somna om igen for att fa dom dar SISTA TVA MINUTERNA med somn.
Pa vagen till skolan marker jag hur annorlunda trafiken i staden ar jamfort med igar och i sondags (bilden ovan ar fran igar). Sjalvklart sa var bada dagarna helgdagar och darfor inte lika livfulla. Men idag..................TRAFIKEN DEN HAR STADEN AR BORTOM ALL KONTROLL. Jag trodde jag skulle do flera ganger nar jag gick pa de sma tranga gatorna. Trottoaren ar ofta sonderhackad eller tackt med diverse brate. Men du far inte snava. Da hamnar du i korfaltet. Och da ar du dod.
Skolan var bra, forutom dom dar obekvama stunderna som uppkommer da ett stort gang av folk som inte kanner varandra samlats i en lokal ingen nagonsin besokt. Tafatta forsok till att skapa en koversation med nagon som ser trevlig ut (eller vem som helst egentligen for att slippa sta helt ensam och stelt luta sig mot vaggen, i ett forsok att verka avslappnad). Fumliga hander som haller upp kaffe i en plastkopp. Sjalvklart glommer man att koppen faktiskt kan bli varm nar man haller en kokhet vatska i den, sa man branner saklart sina fingrar. Trots smartan gor man inte ett ljud - man vill ju inte verka nervos och klumpig. Man for koppen mot munnen men marker snabbt att den dar extra cigaretten som skulle lugna nerverna gjort dig stirrig och ryckig. Handerna skakar lite for mycket for att kaffesippandet ska se naturligt ut. Under tiden star man och ler och nervosfnittrar. Men plotsligt tjuter nagon till pa andra sidan rummet, tappar kaffekoppen och spiller ut det brannheta innehallet over sin troja. Du tittar bort mot den stackars flickan och ser den nervosaste ansiktsuttrycket du sett i ditt liv. Da tanker du - Fan vad skont, jag ar nog ratt sa chill anda.
Efter detta borjade klasserna, vilket var trevligt. Grammatik som jag redan studerat, men glomt bort. Gar ganska fort att liva upp egentligen. Jag hade bestamt mig for att inte beratta att jag har studerat spanska i sex ar. Jag hatar nar folk forvantar sig for mycket av mig. Men pa den direkta fragan "Hur lange studerade du spanska i skolan?" gar det bara inte att ljuga. Fan ocksa. Lite sma raster har och dar under dagen. Traffar lite folk. Far lite tips pa vad man bor se har i Buenos Aires, snackar om bra restauranger och laga priset. Borjar kanna mig riktigt nojd med att jag hamnat i den har staden.
Efter skolan gick jag och en tjej fran Australien pa en fin restaurang for att ata lunch. Hon har varit har nagra veckor och kanner till en del stallen sa det var skont att bara haka pa. Ar det nagon som har markt att alla australienare ar sa jakla trevliga? Jag at gnoccipasta i en sas med lamm och drack ett glas vin fran Argentina (saklart). Flan med dulce de leche och en kaffe till efterratt. 150 kronor kostade det. Jag vet, det ar inte sa billigt att man tappar hakan. Men da ska ni veta att detta var en BRA, BRA restarang.
Detta ar Avenida 9 de julio. I bakgrunden syns en obelisk som restes nagon gang i mitten pa 1900-talet for att fira att staden fyllde 200 ar. Eller var det 300? Skit samma, det kan ha varit 400 ocksa. Saaa, staden fyllde 200-400 ar och darfor reste man detta monument.
Det har ar da graffiti. Pa en vagg. Ja just det.. Och en fattig man
Pa vagen till skolan marker jag hur annorlunda trafiken i staden ar jamfort med igar och i sondags (bilden ovan ar fran igar). Sjalvklart sa var bada dagarna helgdagar och darfor inte lika livfulla. Men idag..................TRAFIKEN DEN HAR STADEN AR BORTOM ALL KONTROLL. Jag trodde jag skulle do flera ganger nar jag gick pa de sma tranga gatorna. Trottoaren ar ofta sonderhackad eller tackt med diverse brate. Men du far inte snava. Da hamnar du i korfaltet. Och da ar du dod.
Skolan var bra, forutom dom dar obekvama stunderna som uppkommer da ett stort gang av folk som inte kanner varandra samlats i en lokal ingen nagonsin besokt. Tafatta forsok till att skapa en koversation med nagon som ser trevlig ut (eller vem som helst egentligen for att slippa sta helt ensam och stelt luta sig mot vaggen, i ett forsok att verka avslappnad). Fumliga hander som haller upp kaffe i en plastkopp. Sjalvklart glommer man att koppen faktiskt kan bli varm nar man haller en kokhet vatska i den, sa man branner saklart sina fingrar. Trots smartan gor man inte ett ljud - man vill ju inte verka nervos och klumpig. Man for koppen mot munnen men marker snabbt att den dar extra cigaretten som skulle lugna nerverna gjort dig stirrig och ryckig. Handerna skakar lite for mycket for att kaffesippandet ska se naturligt ut. Under tiden star man och ler och nervosfnittrar. Men plotsligt tjuter nagon till pa andra sidan rummet, tappar kaffekoppen och spiller ut det brannheta innehallet over sin troja. Du tittar bort mot den stackars flickan och ser den nervosaste ansiktsuttrycket du sett i ditt liv. Da tanker du - Fan vad skont, jag ar nog ratt sa chill anda.
Efter detta borjade klasserna, vilket var trevligt. Grammatik som jag redan studerat, men glomt bort. Gar ganska fort att liva upp egentligen. Jag hade bestamt mig for att inte beratta att jag har studerat spanska i sex ar. Jag hatar nar folk forvantar sig for mycket av mig. Men pa den direkta fragan "Hur lange studerade du spanska i skolan?" gar det bara inte att ljuga. Fan ocksa. Lite sma raster har och dar under dagen. Traffar lite folk. Far lite tips pa vad man bor se har i Buenos Aires, snackar om bra restauranger och laga priset. Borjar kanna mig riktigt nojd med att jag hamnat i den har staden.
Efter skolan gick jag och en tjej fran Australien pa en fin restaurang for att ata lunch. Hon har varit har nagra veckor och kanner till en del stallen sa det var skont att bara haka pa. Ar det nagon som har markt att alla australienare ar sa jakla trevliga? Jag at gnoccipasta i en sas med lamm och drack ett glas vin fran Argentina (saklart). Flan med dulce de leche och en kaffe till efterratt. 150 kronor kostade det. Jag vet, det ar inte sa billigt att man tappar hakan. Men da ska ni veta att detta var en BRA, BRA restarang.
Detta ar Avenida 9 de julio. I bakgrunden syns en obelisk som restes nagon gang i mitten pa 1900-talet for att fira att staden fyllde 200 ar. Eller var det 300? Skit samma, det kan ha varit 400 ocksa. Saaa, staden fyllde 200-400 ar och darfor reste man detta monument.
Det har ar da graffiti. Pa en vagg. Ja just det.. Och en fattig man
Kommentarer
Postat av: mamma
Vad skönt att du har kommit i gång med skolan och allt vad det innebär. Det låter ganska gemytligt förutom trafiken den verkar ju livsfarlig som du berättade. Du måste var försiktig när du är ute och rör dig ÖVERALLT!!! Data eländet är ju så seeeeg som du vet så jag kämpade för att få igång den, nu stänger jag aldrig av den. Vi hörs Sköt om dig! Kramisar
Trackback
