Ett argentinskt produktionsteam har blivit anlitade av Disneys huvudkontor i London för att filma ett TV-program. Två britter från huvudkontoret finns därför på plats. Disney i sin tur har anlitat ett svenskt bolag som är ansvarigt för den svenska versionen av programmet.
Jag är anställd av det argentinska företaget utan inblandning av de utländska teamen. Svenskarna och britterna är ytterst förvånade över att en ung kille som pratar SVENSKA är bosatt i Buenos Aires. Detta får mig att känna mig speciell och därför utesluter jag informationen om att BA faktiskt kryllar av europeiska ungdomar när jag förklarar vad jag gör här.
Det jag gör är som följande;
Jag rullar ner den text som projiceras framför kamerans lins, den texten som den svenske programledaren läser. När jag inte scrollar ned texten med datormusen så vandrar jag runt i studion och pratar med mina kollegor och tittar på när inspelningen. När det behövs, så hjälper jag till att översätta mellan spanska, engelska och svenska.
Studion (fick inte ta bild på själva inspelningsscenen.. Tydligen är det hemligt)
Min och den svenska scriptans plats i studion. Här sitter hon och ritar på min textscrollande arm.
Skoliosen tar ut sin rätt några gånger per år och ger mig en odräglig huvudvärk då jag bara ligger och rullar runt i sängen i smärta. Kanske är jag överkänslig, kanske gör det väldigt ont - det kommer ni aldrig att få veta.
I förrgår var det dags igen och likt så många gånger förr svor jag till mig själv att jag skulle ta tag i detta så jag aldrig skulle slippa känna denna smärta igen. Därför gick jag igår till massören.
Det roliga med att gå på massage i Sydamerika är att man som europé inte riktigt vet vad man får. Förra gången jag fick massage tog jag bara med mig exakt så mycket pengar jag behövde, ingen mobil, ingen väska och inget bankkort. Tänkte att - om jag ligger halvnaken på en brits och blir rånad finns det ändå inget dom kan ta. Var noggrann att se till att jag visste vilken dörr jag gick in i och var utgången låg. Tryckte till och med örat mot dörren och lyssnade efter ljud av nyvassade skalpeller eller motorsågar, när massösen lämnade rummet för att låta mig klä av mig. Jag klarade mig fint, med både livet och njurar i behåll.
Denna gång åker jag upp på tredje våningen i en lägenhetsbyggnad och knackar på dörren till massagestället jag sökt fram på Google. Fanns ingen beskrivning av deras verksamhet, endast ordet "masaje".
Blir bemött av en mager, blond kvinna med östeuropeiska drag och förstorade läppar. Hon har en osäker, nästan fnittrig framtoning. Hon leder mig in i lägenheten och ger mig direkt priset för en timmes behandling och jag berättar för henne att jag bara tagit med mig exakt 100 pesos (mer än så vågade jag såklart inte ta). Hon måste ursäkta sig och gå in i ett annat rum för att göra prisförfrågningar. Efter en stund återvänder hon; "45 minuters behandling kan du få för 100 pesos" är svaret hon kommer med.
Jag accepterar och hon leder mig in i det inre rummet, där massagen ska utföras.
- Du kan ta av dig alla kläder utom kalsongerna, säger hon och går mot dörren.
Innan hon stänger dörren vänder hon sig om och säger:
- Föredrar du att ta av dig även dom så kan du självklart göra det.
- Men shit, vad är detta? Tänker jag.
Man har ju hört talas om thailändsk massage, där det utöver massage av nacke och fötter även erbjuds behandling av mer intima delar.
Nej, har jag denna gång hamnat på en bordell så har jag för det första lyckats få världens slitnaste hora, för det andra så har jag så ont i nacken att jag inte ens kan röra på armarna.
Jag utvärderar situationen och bestämmer mig för att stanna och se. Det visade sig vara en ytterst trevlig massage av en väldigt duktig argentinsk kvinna. Hon hade för övrigt inte alls några östeuropeiska släktingar, utan var av italienskt/tyskt ursprung. Jag frågade.
"Your Condor booking has been cancelled because your bank did not respond or declined payment. Please contact your bank if you experience this problem again."
Verkar inte som att jag har någon flygbiljett hem trots allt. Skickat ett mail till banken så vi får se varför betalningen blev blockerad. Sedan försöker jag väl på nytt imorgon då.
Det var drygt att boka biljett och sätta ett slutdatum på mig själv i Buenos Aires men ännu drygare när det helt plötsligt inte alls finns något och man måste börja på ruta ett igen.
Under en supervecka på nya jobbet och några för många restaurangbesök har tiden för att skriva blogginlägg inte funnits. Nu sitter jag med huvud- och nackont och ska snart sticka på fest med TV-folket.
Har "fixat" oss på listan efter att ha snackat med Sverige-besatta Nacho Menendez. Tur vi hade som träffade honom för övrigt...
Så nu ska huvudvärken drickas bort (förhoppningsvis) och sedan ska det impas på stockholmarna från produktionsbolaget. Tar med mig en vacker kroatisk tjej jag bor med för att kamma in några ytterligare pluspoäng. Nej, det är inte riktigt sant. Vill bara ha med mig någon jag känner då jag för en gångs skull faktiskt känner mig lite skräckslagen över att gå på fest med svenskar. Vi kan fan vara rätt svåra..
För en gång skull tog någon faktiskt med sig en kamera och därför slänger jag nu upp bilderna från parkhänget igår. Bilderna är för övrigt från Facebook, men graggs läsare får sig ett eget litet album.
Idag var vi så mycket porteños att jag nästan skämdes. Vi satt i en park, lyssnade på ett reggae-band och drack mate. Köpte empanadas och chokladkakor av de vandrande försäljarna.
Talade om livet och Buenos Aires filmfestival, BAFICI. Vi hann tyvärr inte gå dit, istället åkte jag hem och gjorde mig en redig middag med argentinsk stek och ett lite rött vin som var över från igår.
Jag är ledsen att bloggen är så ful akkurat nå. Jag skulle ändra design och pillade runt lite ända tills jag upptäckte att jag inte alls hade tid att göra det. Ända sedan dess har jag dessvärre inte heller haft tid. Så nu får den se ut så här en stund. Igår var vi på ett event med gratis mat som min rumskompis Andrea ordnade (hon jobbar för en marketingfirma). Slutade med att vi drog på en klubb.
Ikväll ska vi på ett annat event med gratis pizza (vi är sjukt duktiga på att nosa fram event med gratisprylar) som kommer att fortsätta med ett partytåg (en buss som är målad som ett tåg) som åker runt Buenos Aires.
Ja, jag tycker också det låter löjligt. Men detta gör att vi kan komma in gratis på Pacha, Buenos Aires största house-klubb.
Då är första dagen på nya jobbet avklarad. Så skönt ställe och så sköna människor!
07.30 - Taxin kommer i tid.
08.15 - Anländer till jobbet i tid.
08.20 - Dom bjuder tydligen på frukost varje morgon, sweet.
09.00 - Dagens första aktivitet, tar emot det svenska teamet. En programledare, en scripta och en coach. Plus några britter från huvudkontoret.
09.30 - Börjar filma. Jag knappar på telepromptern och rullar ner texten. Ändrar när det behövs, stryker under där det behövs.
11.00 - Lunch.
11.30 - "Gud vad skönt att du är svensk", säger scriptan. "Om du vill kan jag ordna jobb åt dig hemma i Sverige inom TV". (Det säger dom väl till alla, men ändå).
13.00 - Problem med programledarens hår. Ingen fattar vad någon säger. Jag lyckas reda ut situationen på tre språk.. Fy fan vad jag kände mig viktig....
Vem hade kunnat tro att The Sounds, bandet som gjorde "Living in America" för några år sedan skulle ha blivit så sjukt bra sedan dess? Jag lyssnade på en del låtar igår för att ha någon koll innan koncerten och var imponerad redan då. Men med sjukaste ljusshowen och skönaste elekto-soundet så var jag frälst! Lyssna på Youtube-klippen under dom grymma bilderna (???) jag lagt upp.
Ikväll var jag alltså ledig, och den dagen spenderade jag i parken. Helt perfekt på alla sätt och vis. Nu försöker pussla ihop denna blivande perfekta kväll (fick veta att jag är ledig imorrn också).
The Sounds spelar ikväll på Club Niceto. Så nu sitter jag med tre chatt-fönster öppna på Facebook och försöker övertyga mina polare att följa med. Skickar Youtube-länkar och priser till Johan, Erik och Alex. Fy fan vad jag ska sälja in denna kväll!
1. Billig öl på Plaza Serrano (som back in the day i december).
Idag är det tisdag. Imorrn är jag ledig. Det är mitt i veckan, mina möjligheter är oändliga och jag har aldrig känt mig så lösgjord (icke att förväxla med lösaktig). Jag ska fan i mig bli riktigt jäkla full och kompensera för alla middagar/utekvällar/tillställningar jag missat! Min rumskompis marketing-företag ordnar ett event med BAIS igen (alltid lika roligt) så natten får börja med gratis öl där.
Innan dess - följa med Johan och titta på en lägenhet, sedan en konstutställning av gamla gosedjur och återvunnet material. Ja.. Denna dag skall jag ta tillvara på!
Denna bild är för övrigt en bild från konstutställningens hemsida. Vet inte vad det är.
Fick en fantastisk sovmorgon idag, klockan 11 åkte jag till det nya jobbet för att få upplärning inför torsdag då jag börjar på riktigt. Dagen jag såg framför mig var alltså en dag med training. Det fick jag också - i trettio minuter. Varför var dom så snåla då? Jo, därför att min arbetsuppgift (ja, i singular) är att rulla ner texten på telepromptern i takt med att programledaren läser. Dom visade mig studion där jag ska sitta. Där satt dom med en massa skärmar och knappar och skrattade och fikade. Jag har hamnat i himlen, tänkte jag.
Andra goda nyheter:
- Vi hämtar dig på morgonen, för att du kommer börja så hemskt tidigt - kl. 06:30, sa dom.
Drog ett snett leende och såg lite besvärad ut. Ville inte visa för dom att jag jublade inombords. Dom har ingen aning om att jag brukade börja klockan 04:00 på morgonen och att 06:30 betyder att jag äntligen kommer att kunna ha ett normalt liv. Vi får inte heller glömma att 3 månaders sömnbrist nu gjort 5 timmar per natt till värsta prinsessdvalan.
Tack Gud, ibland är du god mot oss vanliga människor!
Vi låtsas att;
1. Denna bild inte är från Google Images.
2. Jag tog en bild inne i studion för att lägga på bloggen.
Tre månader, tusentals kunder och fyra projekt senare är det slut mellan mig och 5CA. Vi går åt olika håll och kommer troligtvis inte att ses förrän jag återigen är beredd att kliva upp klockan 03:30 på morgonen = över min döda kropp att det sker.
Jag ber adjö åt Call of Duty-freaks och Guitar Hero-geeks. Hejdå trasiga vattenkranar och duschslangar köpta på Lidl. Hejdå GPS-enhet för golfare. Sist men inte minst, hejdå betalningstjänsten för porrsajter. Lite melankoliskt känns det ändå. Mitt sista samtal blev en avbeställning av ett konto på www.freaksofboobs.com. Min mun kommer aldrig att kännas ren igen.
Det mest tragiska med ett call center är att man egentligen aldrig lär känna sina medarbetare. Man sitter ju hela dagarna vid en dator med ett headset på. Hejdå, säger jag till de få jag lärt känna. Men nu kan jag äntligen få leva ett normalt liv.
Sitter och funderar om det heter påökning eller tillökning. "Fått tillökning i familjen?"; "Fått påökning i familjen?". Nej, jag har fan ingen aning. Poängen är - det har hänt i min garderob.
Efter en heldag i parken med mate och snacks snubblade vi över den bästa second hand-marknaden jag sett i världen. Hittade en jeansjacka och slog till - 65 pesos betalade jag. Ca 100 kronor.
Nu när hälften av oss på jobbet fått halvdåliga kvalitetspoäng (dom poängsätter servicen på våra samtal) och vi har fått Internet avstängt, då vänder vi oss till ett fantastiskt litet tidsfördriv - i chattar med varandra.
Satt och snackade med William lite löst om ytlighet och plastikoperationer, men råkade glida in på lite mer filosofiska banor, vilket vi alltid gör. I slutet säger han "...vi är bara tid" och då kände jag att det fick räcka..
(11:38 AM) William: ja egentligen e det sjukt intressant jag tänker mer som under rnässansen när alla som hade pengar ville bli avbildade som konstverk nu vill de mer bli konstverk. de som har råd gör operationer de som inte har det gör tatueringar. Vi lever i kroppens ti
(11:38 AM) William: eller hur och det kommer vara så att du kan byta utseende som du byter kläder. lite som "varför var den du är när du vara vad du vill" I buy that for a dollar!
(11:43 AM) Christoffer: som sartre "we have each our own Project"
(11:44 AM) William: haha sant ibland vet vi inte bara exakt vad det är
(11:44 AM) Christoffer: ett slutgiltigt mål med sin egen person tänker jag.
(11:44 AM) Christoffer: tänker att man lika gärna borde kunna applicera det på sin kropp också
(11:45 AM) Christoffer: fast det skulle säkert kunna driva en till galenskap. alltså, modifiera sin egen kropp tills man ionte längre känner igen sig själv. vem är man då?
(11:46 AM) Christoffer: tänk, börjar vi då modifiera vår personlighet med diverse droger och uppladdning av skills (a la matrix) i våra hjärnor.. ja då ligger vi i skiten. men det dröjer väl några hundra år till det ännu
(11:47 AM) William: ja vi spelar ju ändå teater hela tiden ändå så varför inte det är inte ofta vi väljer vilken roll vi ska spela ofta spelar vi den med tungt sinne hela livet men ibland vill vi byta roll prove ett annat liv. det vore ju fantastiskt att resa runt i olika kroppar som om det vore ett dataspel! framtidens kris ligger hos kroppen vi tror för mycket på att det existerar en själ.
(11:49 AM) Christoffer: eller hur. dags att släppa den tanken och inse att vi är robotar av kött
(11:50 AM) Christoffer: folk säger: jag ska kremeras när jag dör och spridas i naturen där jag kommer från
(11:50 AM) Christoffer: fan heller!
(11:50 AM) Christoffer: jag ska frysas ner och återupplivas när dom har teknologin
(11:51 AM) William: exakt kött som desutom är förprogramerade under tusen år. haha exakt 2101! idag finns det som hävdar att med ett enkelt blodprov kan avgöra vad du kommer säga om jag bjuder dig på en cigg. så mycket för den fria viljan
(11:52 AM) Christoffer: det finns ingen fri vilja det är dags att vi accepterar det. och när vi gör det - kanske världen blir lite bättre till och med??
(11:53 AM) Christoffer: om det inte finns någon fri vilja så finns det ju ingen illvilja. finns ingen illvilja finns inget hat.
(11:53 AM) Christoffer: allt är bara inprogrammerat ändå
(11:53 AM) William: ja exakt lite mindre kris tror oxå att det skulle bli en bättre värld.
(11:54 AM) Christoffer: aa.. det känns ju främmande dock, hur skulle vi då identifiera oss själva om vi inte har någon fri vilja?
(11:54 AM) Christoffer: men personlighet finns ju fortfarande kvar. vi är ju olika programmerade
(11:56 AM) William: fri vilja lite måste ju faktiskt finnas men frågan om identitet är om det kommer från oss själva eller utanför kanske mer en anpassning till den värld vi kastats in i... vi är bara tid
Fick mig äntligen ett CDI (ett litet dokument som visar att jag registrerat mig som skattebetalare) så nu kan jag teoretiskt sett öppna ett bankkonto här i landet. Men jag har upptäckt att myten är sann - cash is king, så jag håller mig till kontanter så länge jag kan.
På vägen tillbaka hem till min bostad här i Buenos Aires vandrade jag med huvudet lite högre - jag kan betala skatt precis som alla andra! Inte för att någon betalar skatt men...
Sen efter att jag klivit av tunnelbanan och vandrar ner längs Santa Fe ser jag en tjej stirra på mig medans jag går mot henne. Hon sträcker fram en papperslapp, som jag tar emot i farten. Hon säger;
- Har du tid att lyssna på mig en minut?
- Ja visst, säger jag och stannar.
- Vi driver en organisation som heter Wall Street Institute - School of English, där du kan ta engelskakurser tre gånger i veckan och lära dig prata engelska flytande på fyra månader! Berättar hon.
Jag skrattar och tackar för erbjudandet, men berättar för henne att jag redan kan engelska.
- Jaha.. Hehe.. Men ta lappen i alla fall, säger hon.
- Visst, säger jag, och går vidare.
Jag har aldrig känt mig så argentinsk i mitt liv.......
Börjar ju närma sig dags att boka hemresa och flygbiljetterna kostar skjortan (ca 8 lök - enkel väg). Så jag tänkte… Om man skulle åka hem till Sverige med ett fraktskepp? Egentligen.. Det är ju en asbra idé!
"Ja, jag har korsat Atlanten med båt". Låter spännande.. Fy fan vad jag vill kunna säga det!
Det tar ju säkert 1-2-3 veckor, men tänk - ta med sig en djup bok om filosofi eller existensialism. Köpa ett skissblock eller lite oljefärg och sitta på soldäck och måla när vädret är klart. Eller läsa Nietzsche i en mörk liten hytt när det stormar och skeppet kränger.
Sitter och plågar min svenska kollega med "du, kan du snälla googla 'korsa atlanten med båt', jag har inget Internet". Hon måste tro att jag är galen.
EFTER 20 ÅRS SLIT INSÅG JAG ATT JAG VAR VÄRD MER ÄN ETT CALL CENTER!!!
Nej, detta är ju såklart en överdrift... Jag har bara varit där i snart tre månader. Men nu står Disney och väntar på att få ha mig med bakom kulisserna. Om nu bara allt pappersarbete (måste fixa skatte-ID) faller på plats så börjar jag jobba med en TV-produktion på torsdag nästa vecka!
Går runt på jobbet och funderar på hur jag ska säga upp mig på bästa sätt.
Igår var jag på intervju på ett produktionsbolag som spelar in ett TV-program för Disney. De behöver en svensk som kan sköta telepromptern (ni vet maskinen som visar en text framför kameran så att programledaren slipper memorera allt). De ville att jag skulle hoppa på deras 1-månadsprojekt som startar den 14 april. 4500 pesos. Nu tjänar jag 3700.
Studion ligger långt åt helvete, en timmes skakig busstur till Buenos Aires utkanter. Men vem vill inte prova på att jobba bakom kulisserna på en TV-produktion? För en bättre lön dessutom.
Ja, så här går jag runt på call centret och funderar på om jag ska säga upp mig. Vem ska jag säga det till? Ska jag säga det idag eller imorgon?
Min kollega driver mig till vansinne. [Sitter och pratar lite om våra hemstäder] - Nej, men gud vad tråkigt Umeå måste vara. Värsta lilla staden i Norrland. - Jasså, det tror du? Kristianstad måste ju vara ännu tråkigare då, det är ju mycket mindre? - Hehe, nej det tror jag knappast. Kristianstad är ju mycket större än Umeå. Det är Sveriges 4:e största stad.
VI PAUSAR- Vad borde jag svara här? Ska jag svälja min stolthet och bara säga "okej - Kristianstad är större"? Det är ju FAKTAFEL, för det ÄR ju inte större. Okej, jag testar gränsen lite.. Jag frågar henne om detta verkligen stämmer.
- Vänta, vad menar du nu? Har inte Kristianstad typ 30 000 invånare? - Jag vet inte exakt, men jag har hört hundra gånger att det är den 4:e största staden i Sverige.
Nej, men detta går ju inte. Hon TROR verkligen att det är så!
- Jaha.. Vad hände med Uppsala som brukade vara den 4:e största? - Haha Christoffer, vad hände med geografikunskaperna? Jag såg det här på TV igår. Dom pratade om Kristianstad - Sveriges 4:e största stad.
Jag klarar inte av detta. SKA HON HÅNA MIG NÄR JAG VET ATT JAG HAR RÄTT?
- Ja men det stämmer säkert, jag hörde att digerdöden drabbat Uppsala och Linköping igen och att kolera härjar i Örebro, Västerås, Norrköping, Helsingborg med flera. Så det är rätt troligt att Kristianstad seglat upp i toppen.
- Haha, men seriöst.. Vi kollar upp det då. - Jaa, men GÖR DET DU!
Idag fick jag vara med om något varje människa bör uppleva. Själv har jag aldrig sett en.. Men idag fann jag mig själv ståendes med lusmedel och kam stirrandes på en hårbotten. Sedan såg jag dom. De avlånga små krypen med sex ben som smyger runt längs rötterna. Lägger ägg. Sprider sin sort. Målet - ta över skalpen.
Så nu har jag lärt känna hårlusen, och det är bra, för nu vet jag hur man dödar den.
Satt och tänkte; Hur ska jag kunna kontakta mamma och pappa? Tidsskillnaden gör att klockan snart är 1 hemma. Kan jag skicka ett meddelande på Skype? Nej.. Facebook? Nej mamma använder ju inte det längre.. Kan jag be någon där hemma ringa mina päron?
Nej men BLOGGEN!
- Kan ni föra över 800 kronor till mitt konto? Jag kan förklara för er varför senare, men jag lovar - det är inte pengar till öl, kläder eller droger. Det är den 1 april imorrn (åh, måste lura ngn) så vi måste betala 20 % av hyran för att få skriva kontrakt på en ny månad (ska betala hela hyran den 5 april, när jag fått lön)! Antar att jag redan förklarat anledningen nu.. Jag som fetmarkerat texten och allt..
