gragg

Gick en liten översyn igår i den nya lägenheten tillsammans med tidigare hyrestagaren (tack Frida för allt) och fastighetsägaren.

Igår natt kunde jag inte sova. Jag vaknade upp och kände mig nervös och orolig flera gånger. Tredje gången jag vaknade upp förstod jag vad det var.

Såg Enter The Void ännu en gång. Slagfältet (ja, det är en strid att ta sig igenom den filmen) var denna gång förlagt till Sandbacka och inte min lägenhet i Buenos Aires. Efter 3 timmars neonblinkande drogäventyr om en människas deprimerande död hade vi alla klarat oss från epilepsi-anfall och jag begav mig hemåt.

Tisdag nästa vecka ska jag titta på lägenheten en sista gång innan inflyttningen två dagar senare - första september. Ja, utan rumskamrater kommer jag att ha mitt eget lilla lebensraum (ursäkra nazistreferensen). Detta måste jag såklart även inreda. Insåg idag att jag kommer att ha HELT fria händer. Detta blir ju MIN lägenhet. Fy fan vad det kommer att se ut.

Dom fyra böckerna om utvandrarna till Amerika är slut. Vilhelm Mobergs ord berättade av ljudboksuppläsaren Per Sjöstrand ljuder inte längre i mina öron. Det var bra böcker. Saknar karaktärerna en aning, men som med alla andra berättelser går det över efter ett tag. Nu ska nästa verk på min väg till litterär bildning tas an - Existensialism is a humanism av Jean Paul Sartre. På engelska. Detta kommer att bli min tyngsta läsning någonsin.

Sanna har amerikanskt besök och bjöd med mig ut på utflykt vid forsarna i Baggböle. Där har jag bara varit som barn och jag kommer knappast ihåg något annat än den vita fasaden på Baggböle herrgård.

Pengapungen är deprimerad ty den är uttorkad. När jag inflyttat till den nya lägenheten kommer skåparna att gapa tomma på grund av just denna besvärlighet.

Bloggen har lämnats i förfall under någon vecka, den enkla förklaringen är denna; Varje ledig minut går åt till mitt nya projekt - att plöja igenom Utvandrarserien av Vilhelm Moberg.

Tyska tidningen Bild skriver "Victoria i babylycka - hela Sverige strålar med henne".
Jasså det gör vi? Jag har då inte hunnit stråla en sekund över denna nyhet. Vad berör det mig att någon överklasskvinna från Stockholm blivit på smällen? Hennes make ser för övrigt ut som den största skumpasprutaren världen har skådat.
Aftonbladet har GRAVIDEXTRA med 18 sidor tillägnat denna speciella händelse. 18 SIDOR!!

... Nu uppstädning. Sitter och mailar med en bekant i London som skäms över upploppen i England de senaste veckorna.

Sitter och är exalterad över Umeå Universitet och den bildning som väntar på mig den 5 september. Jag ska studera och studera och studera tills jag aldrig mer behöver söka jobb. Jobben ska komma till mig. Jag ska bli headhuntad av multinationella företag tack vare min otroliga kunskap inom Mitt Område, vilket det nu än blir. Aldrig mer ska jag skriva "barassistent" istället för "diskplockare" i mitt CV. Aldrig ska jag behöva framhäva mina "goda kunskaper i Microsoft Office-paketet" och "körkort klass B". Jag ska radera skiten och ersätta den med en sak - en fet jäkla masters-examen. Jag ska bli HÖGUDBILDAD.
Men efter tio minuters läsande om studieförberedelser, scheman och kurslitteratur kommer jag på mig själv med sitta och läsa om utbytesprogram i andra länder. Jag läser om Université de Montréal och staden som är döpt efter det kungliga berget, Mont Réal på gammalfranska. Jag ska lära mig franska samtidigt som jag har stöd av den kanadensiska engelskan. Gläds över möjligheterna att få undervisning på franska, men skriva avhandlingarna på engelska. Har man bott i Sydamerikas Paris är väl Nordamerikas Paris ett naturligt steg vidare?
Så här sitter jag. Djupt resskadad och undrandes ifall någon ens kommer att läsa detta inlägg till slutet.

---

Montréal - Mont Réal på gammalfranska - Mont Royal på nufranska - Det kungliga berget

Här kommer några uppdateringar från Kroatien. De flesta bilder finns att beskåda i mitt Facebook-album. Jag har lagt till lite videoklipp här också för att göra bloggupplevelsen lite mer multimediell och för att jag ska slippa peppra med massa bilder. En liten varning för hög ljudnivå på vissa klipp. En stor varning för tråkigt innehåll på samtliga klipp.

Att vi var tvungna att sova på en strand en natt (se nästa inlägg) berodde delvis på att jag och Tuhina envist ville besöka Dubrovnik, turistmagneten långt ner i södra Kroatien. Vi fick en dag med Andrea i hennes strandhus på Brac, och sedan drog vi direkt till den urgamla lilla stenstaden i Dalmatien - Dubrovnik.

Dora släppte av oss på busstationen efter att ha sett Plitvice nationalpark (se nästa inlägg) och vi tog oss till ön Hvar via Split. I Hvar möttes vi upp av Andrea, min gamla rumskamrat från Buenos Aires. Vi fick se lägenheten vi skulle bo i och jag gjorde filmklipp nummer 1 i extas över denna sprudlande lilla stad i Kroatiens övärld.

Efter att ha spenderat en dag och natt hemma hos Dora (hennes mamma är hemmafru och tog hand om oss) begav vi oss till Plitvices nationalpark. En serie sammankopplade sjöar i olika höjdnivåer, med vattenfall, branta klippor och smala stigar runtom. Bilder finns i mitt Kroatien-album på Facebook.

Kom fram till Zagreb med enkelhet, de senaste flygresorna har ju varit pa 25 timmar+ over Atlanten, sa en liten Europaflygning kandes otroligt behaglig. Zagreb ar en parla vid stranden av en flod jag inte kommer ihag namnet pa. Fick traditionell middag serverad tills magen holl pa att brista. Fullbordade sedan magbrottet genom att fylla den med inhemsk sprit.
Idag upp tidigt - ska pa nationalpark.

Blev precis 'niad' av ett butiksbiträde i en turistshop på Arlanda.
- Har Ni redan checkat in Ert bagage måste jag stoppa Er Kalles Kaviar i en säkerhetspåse.
Jag blev förvånad över denna behandling och kände ett starkt behov av att kommentera hennes respektfulla beteende. Jag ville säga att hon inte behövde kalla mig 'Ni' utan att 'du' gick alldeles utmärkt tills jag insåg att anledningen till detta medeltida beteende helt enkelt var självvald hövlighet. Jag spelade med.
- Här har Ni Ert kvitto. Då får jag önska Er en trevlig resa.
- Tack ska Ni ha. Jag får önska Er detsamma. På Er resa. Eller. Inte för att Ni ska någonstans. Eller vad vet jag... Vafan.. Du.. Ha det så bra du!