gragg

Inflyttningsdatum är ju imorgon men redan igår fick jag nycklarna i handen. Frida och ägaren skakade hand och yttrade ett "tack för den här tiden". Frida såg lite melankolisk ut. Jag kände mig skyldig.

Tittade ursäktande på Frida och sedan på ägaren. Han slängde slappt ut armen i en vid gest, ungefär som "Detta land är nu ditt". Sedan sa han "Ja, då är det väl bara för dig att börja flytta in".

Precis som dom andra två hade jag börjat maka mig sakta mot dörren för att lämna lokalen, men vid hans ord stannade jag till och funderade på om det var tänkt att jag skulle stanna kvar. Det var ju min lägenhet nu. Tänkte att det möjligen var förväntat av mig att göra en sista inspektion och bekanta mig med det utrymme som jag skulle komma att bo i. Så jag sa "Ja, jag kanske borde ta några bilder... Och mäta... Eller något" och lät dom andra gå ut i korridoren. Stängde dörren och stod ensam i en tom lägenhet. Gick till köket. Sa prövande "hallå" och möttes av ett litet eko. Det kändes inte riktigt som mitt utrymme än. Tittade ut genom fönstret på en obekant gräsmatta. Kom på att jag faktiskt inte hade något alls att göra där inne. Så jag åkte tillbaka Hem.

Vaknade som vanligt upp i mina föräldrars hus i Obbola. Insåg att jag faktiskt har en lägenhet som helt tom står och väntar på mig någon annanstans. Nu förstår jag varför pappa alltid kallar farmor och farfars hus för hemma.

Såhär ser den ut: