Lite intensivare
Allt blir på något sätt så mycket intensivare här borta. När det är varmt, är det så mycket varmare. När det regnar, regnar det så mycket mer. Är du glad, är du så mycket gladare. Är du nere, så känns det lite mer.
I fredags var vi på en irländsk bar, och den var så mycket mer irländsk. Nej, det var den såklart inte, vi är ju i Argentina.
Parken vi åkte till igår var dock mer av allt. Varmare, soligare, glassen var glassigare - och jag var gladare än på länge! Satt i bussen på väg tillbaka och lyssnade på sången nedanför bilden här under. Fick sjukaste lyckoruset..
Om man var kreativ..
Så många märkliga figurer man passerar på gatorna i Buenos Aires. Hade jag varit ambitiös hade jag kunnat skriva 50 inlägg om dagen. Gubben i rullstol som kämpar sig fram på dom trasiga gatorna i Tribunales. Hur kan en handikappad leva i denna stad? Den hemlösa kvinnan i vinterjacka som dag efter dag vandrar längs Callao med sina plastpåsar. Hur hamnade hon här? Den 50-åriga kvinnan med tejp över näsan och bandage över bröstet som kommer ur en liten klinik på en smutsig gata. Plastikkirurgi för några timmar sedan?
Efter ett tag är alla du passerar en karaktär, en konstig människa. Alla har en historia. Skulle jag vara mer kreativ skulle jag göra något av alla intryck.
Men måndag-fredag är jag trött.
Nu är det helg. Och jag väljer öl istället.
Är det inte drygt..
Det drygaste man kan säga till någon som kliver upp klockan 4,30 på morgonen måste väl ändå vara "Nej men fy faaaaan vad drygt, ska du KLIVA UPP NU???".
Ja, det var vad jag fick höra imorse av en suput på residenset som precis var på väg till sängs..
Ja, det var vad jag fick höra imorse av en suput på residenset som precis var på väg till sängs..
Laura
Hon heter Laura Müller. När hon rör sig i callcenterkorridorerna stannar tiden. Rak i ryggen, fokuserad blick. Hon skulle säkert kunna stapla 20 böcker på huvudet.
Nej, aldrig skulle hon titta på någon av oss dreglande supportagenter. Hon är över oss. Hon är från personalavdelningen. Åh, Laura, om du någon gång kunde se mig...
Hon är Monica Vitti...
Nej, aldrig skulle hon titta på någon av oss dreglande supportagenter. Hon är över oss. Hon är från personalavdelningen. Åh, Laura, om du någon gång kunde se mig...
Hon är Monica Vitti...
Buenos Aires Fashion Week
Nu skall det göras något kulturellt! Det jag hade i tankarna var drejning, men det blev något annat. Vi drar en Buenos Aires Fashion Week istället!
@ work
Detta är nog mitt favoritmail, bland alla jag skrivit på mitt jobb.
"Hej igen,
Tack för ditt mail.
Jag vidarebefordrar dina önskemål till utvecklingsavdelningen, jag kan såklart inte garantera att det blir några djungelbanor och exotiska djur i nästa spel, men din feedback är varmt välkommen!
Men om du är intresserad av att skjuta djungelvilt redan nu, så kan jag rekommendera ett annat spel - Cabela's Dangerous Hunts 2011.
Du är välkommen att kontakta oss för ytterligare information om våra produkter och tjänster.
Med vänliga hälsningar
Christoffer
Kundsupportspecialist"
Seriöst, kolla in bildspelet HÄR.
Tack för ditt mail.
Jag vidarebefordrar dina önskemål till utvecklingsavdelningen, jag kan såklart inte garantera att det blir några djungelbanor och exotiska djur i nästa spel, men din feedback är varmt välkommen!
Men om du är intresserad av att skjuta djungelvilt redan nu, så kan jag rekommendera ett annat spel - Cabela's Dangerous Hunts 2011.
Du är välkommen att kontakta oss för ytterligare information om våra produkter och tjänster.
Med vänliga hälsningar
Christoffer
Kundsupportspecialist"
Seriöst, kolla in bildspelet HÄR.
Argentina
Alltså man måste ju bara älska det här landet.. Åkte på Migrationsverket idag (för fjärde gången) och upplevde ännu en gång spektaklet som är en Argentinsk officiell myndighet.
För det första är ingången ALLA använder en stor port som säger "Salida", vilket betyder utgång. Låt detta sätta standarden för hur organiserat detta ställe är.
Du kliver in, det finns inga som helst anvisningar var du ska gå eller vem du ska prata med. Du frågar efter en nummerlapp vid en disk som säger "Biometrics" på engelska (vad fan betyder det?), du ser direkt att väntetiden kommer att vara flera timmar.
Du sätter dig ner vid de små fönstrena, bakom vilka tjänstemännen sitter och behandlar uppehållstillstånd, arbetsvisum, förlängning av turistvisum med mera. Dom ropar upp cirka.... Ett nummer per halvtimme.
Bakom fönstrena sitter personalen och dricker mate (argentinskt té), äter kakor och kex och leker med barn (ja, idag var det två små flickor där som lekte bland papper, formulär och passkopior). Vid ett tillfälle såg jag en av flickorna ta ett foto från en bunt med papper och kasta det ur fönstret. Tjänstekvinnan bredvid fnissade lite. "Där åker Stanislavs möjligheter till asyl" tänkte hon säkert.
Jag betalade iallafall 300 pesos, spenderade 4 härliga timmar och fick 3 extra månader i Argentina.
NEEEEJ
Fan också, kärringen kom på mig! Residensvärdinnan upptäckte att jag inte betalat hyran för den här månaden.. Nu blir det vatten och bröd i några veckor..
Livets förbannelse..
När något är nytt uppskattar du allt. En vacker byggnad i en ny miljö är vacker. En vacker byggnad i en gammal miljö är en byggnad. Du är van, därför ger det dig inget.
-
Vana är livets förbannelse. När du vänjer dig till något tappar det värde. En butik du alltid går på, är bara butiken du alltid går på. En god ost du alltid köper, är bara osten du alltid köper. En person som alltid är runt dig, är bara personen som alltid är runt dig.
-
Med vana kommer förväntningar. Butiken ska vara där, för jag är van att den ska vara där. Osten ska smaka som den brukar, för jag är van vid smaken. Min vän ska alltid vara där, för jag är van vid att vännen är där.
-
Nej, när du har vant dig vid allt runt dig uppskattar du inte att det faktiskt finns en matbutik alldeles runt hörnet. Du uppskattar inte hur bra den smälta hushållsosten råkade passa till apelsinmarmelad på Pågen Njuta. Du uppskattar inte att din vän alltid finns där för dig.
-
När du är van blir du inte lika stressad. Du blir inte lika arg. Du blir inte besviken.
Du blir inte heller lika glad. Du blir inte lika exalterad. Inga negativa besvikelser, inga positiva överraskningar.
-
Du är död.
Banan
Som jag berättade tidigare åkte ju brassebrudarna Lilian och Bruna tillbaka till Brasilien. Det var trist. Det är märkligt hur nära man kommer andra människor när man reser. Man sitter i samma sits, inga vänner, inga kontakter, helt ensamma i ett främmande land. Man är avskalad. Människor är så mycket mer äkta i sådana situationer. Inga inlärda försvar eller beteenden fungerar riktigt som dom ska. Är man generad så syns det. Blir man ledsen så syns det.
När en avskalad person närmar sig dig, är gesten en helt annan. Det finns inga gömda motiv. Det är bara sökandet efter kontakt med andra människor. Då ser du att alla är vi precis likadana.
Man blir en banan. Eller kanske en lök.
I Underlandet
Jag har skrivit så många gånger om hur förvånad jag blir när jag hittar natur i Buenos Aires. Jag bor på den smutsigaste gatan i den smutsigaste stadsdelen. Jag ska inte överdriva, det finns parker. Som säkert är täckta i mjukt, grönt gräs. Man kan bara inte se det under alla uteliggare.
Förra helgen (eller när det nu än var) åkte vi till Peru Beach. Vilken härlig natur, sa någon. Förvånande, sa jag. Fina bilder, kommenterade någon annan.
Nu har vi hittat ett massivt parkområde alldeles nära centrum. Buenos Aires är rätt grönt ändå.
VARNING: Följande bilder är kanske dom fånigaste jag lagt upp någonsin. Ansvarig för fotografierna är Tuhina - mästare på arrangerade bilder
Kluvna känslor..
MITT JOBB
-
MIN LÖSNING
Jag har: Trevliga arbetskamrater, enkla arbetssysslor, skön stämning, bra lön, sjukt bra förmåner. Allmänt bara ett härligt sätt att få stanna kvar och njuta av Buenos Aires.
Jag har inte: Sömn, en normal dygnsrytm, normal kontakt med mina vänner. Allmänt bara en arkebusering av normalt veckoliv för att kunna stanna kvar och njuta av Buenos Aires.
-
Klockan är nu 19:40, jag vaknade upp cirka tio minuter sedan, visste inte vad klockan var, hittade inte mobilen, fick panik och trodde det var morgon och att jag hade försovit mig. Imorgon ska en kompis till mig lämna staden, ikväll ska vi ut på middag. Normal middagstid i Argentina är klockan 9-10 på kvällen.
Ska jag gå på restaurangen en timme, sedan säga hejdå och åka hem och sova??? Ja, ikväll får jag bita i det sura äpplet. Men ännu värre. Ska jag bita i ett surt jävla äpple varenda veckodag de närmaste 4 månaderna????!!
Det här är min mamma
Bilderna räcker fint tycker jag..
Onsdag på andra sidan jorden
Det är lustigt att ha en dygnsrytm så totalt olik alla människor runt en. Många gånger när jag kliver upp kl 4.15 på morgonen, får jag umgås en stund med berusade residensare som precis kommit hem efter en utekväll.
När mina polare äter frukost cirka kl 12.00-13.00 så har jag redan ätit lunch - för 4 timmar sedan. Men idag slår nog alla rekord. Jag har upplärning på ett nytt projekt, och måste därför äta lunch extra tidigt. 7.35 på morgonen går jag på rast. Och det är ändå 2,5 timme in i arbetspasset.
Igår tog jag en väl behövd nap efter att jag kom hem från jobbet. Sedan fick jag en stadig 6-timmars i natt. Börjar komma in i detta!
Mamma förlåt att jag inte ringt dig på Skype! Min dator har varit trasig (har uppdaterat bloggen på jobbet precis som jag gör nu). Igår lyckades jag fixa den (YES!!!) så idag ska jag ringa hem vare sig du vill det eller inte!
En bild från cirka tre månader sedan. Tänk vad länge jag varit i Buenos Aires nu.. Och fan vad bra jag trivs!
När mina polare äter frukost cirka kl 12.00-13.00 så har jag redan ätit lunch - för 4 timmar sedan. Men idag slår nog alla rekord. Jag har upplärning på ett nytt projekt, och måste därför äta lunch extra tidigt. 7.35 på morgonen går jag på rast. Och det är ändå 2,5 timme in i arbetspasset.
Igår tog jag en väl behövd nap efter att jag kom hem från jobbet. Sedan fick jag en stadig 6-timmars i natt. Börjar komma in i detta!
Mamma förlåt att jag inte ringt dig på Skype! Min dator har varit trasig (har uppdaterat bloggen på jobbet precis som jag gör nu). Igår lyckades jag fixa den (YES!!!) så idag ska jag ringa hem vare sig du vill det eller inte!
En bild från cirka tre månader sedan. Tänk vad länge jag varit i Buenos Aires nu.. Och fan vad bra jag trivs!
Dagens bild
Support skapar band
Jag måste vara jordens blödigaste människa. Fick precis ett mail från en kund som försökt installera ett väldigt gammalt spel på en dator med Windows 7. Efter dagar av mailkorrespondens där vi försökt allt för att installera spelet, insåg kunden att det troligtvis inte var kompatibelt. "Tack för fantastisk support Christoffer."
Han gav upp.
Jag vet inte om det är 3 timmars sömn som gjort mig svag, men jag blev otroligt rörd. Precis som Tiger Woods.
Han gav upp.
Jag vet inte om det är 3 timmars sömn som gjort mig svag, men jag blev otroligt rörd. Precis som Tiger Woods.
Låg produktivitet
Jag försöker komma på något konstruktivt att göra under tiden jag är på jobbet. Läsa på Wikipedia börjar bli rätt tråkigt. Känns lite odiskret att sätta mig och dreja framför datorn. Salsa är det såklart inte tal om. En bok? Eller kan man sitta i en cubicle och måla något?
Destruktiv livsstil 2.0
Gick ut igår. Vaknade upp kl 4 idag. Gick på McDonals´s. På måndag börjar vi om med 5.00-14.00. Det firar vi med utgång ikväll igen! (mamma jag är inte skadad, detta är normalt)
Hittat lägenhet
Nu börjar stämningen på residenset bli lite tryckt, när folk blir utkastade här och där och mitt trippelrum för människor med penis ska bli ett trippelrum för människor utan. Därför kan vi inte få stanna. På måndag flyttar jag till tredje våningen. Den 21:a ska jag ut!
Då sover jag förhoppningsvis i en kompis lägenhet några nätter, sedan bär det av till DEN NYA LÄGENHETEN.
Ja, ni läste rätt, härmed är jag en riktig porteño. Nu har jag lägenhet i staden och kan därmed räknas som bofast.
Det blir Chis the Smooth Swede, Erik the Canadian/Norwegian/American Jew (han har trippelt medborgarskap), Andrea the Croatian Temptress och Lina the Colombian Lollipop Provider.
Terrass, innergård, fyra sovrum med var sitt badrum, tvättmaskin, städerska varje tisdag (YEEE-HAAW). Har tyvärr inga bilder men det kommer..
En tur till parken
Natur igen, jag kan inte tro det.. Parker finns lite här och var egentligen, bara det att dom runt Kongressen (där jag bor) är så jäkla små och fulla av uteliggare. Drar man till finare områden finns det faktiskt både gräs och träd. Visserligen skulle Tania gå och lätta på trycket bakom en buske i denna fina park och stötte på en uteliggares lilla krypin, men det var ju bara en.
Självklart skulle vi förstöra denna gröna upplevelse med att ta med oss vin och sprit. Parkturen blev till fylletur och jag raglade hemåt lagomt berusad. Jag vet, jag har problem...
Köper glass av den cykelburna försäljaren
Brassebrudarna
När de först kom till residenset var vi skeptiska. Vi var kalla skandinaver, vi hade lätt för att döma. Bruna bar solglasögon på dagen. Lili tittade inte på oss. Dom kom från heta Brasilien, men inget med dem var caliente. De var precis lika kalla som vi var. Så många härliga människor man träffar på resande fot, lika många människor passerar förbi utan att väcka intresse. Precis så var det med brassebrudarna.
En kväll satt jag och norrmännen i rökrutan. Bruna kommer in med ett stort guldigt cigarettpaket. Typiskt henne, tänker jag. Solglasögonen är självklart på. Lili kommer in, ser precis lika frånvarande ut som vanligt. Dom tänder sina cigaretter. I någon minut sitter vi där och röker tillsammans. Någon säger något.
Vi börjar prata.
Sedan dess har vi umgåtts varenda dag. Bruna är en diva, precis som Johan. Lili flyter runt i sin egen värld, precis som jag. Alla är vi lite kallare än dom andra residensarna, men vi försöker. Och när vi försöker, ja, då är vi stjärnorna på residenset!
Och nästa helg åker dom hem.....
Stackars mig
Jag är förkyld och trött.. Väntar på att doktorn ska komma och "kolla till mig", dvs. bekräfta för företaget att jag faktiskt är sjuk och hemma, och inte ute och festar. Argentina, baby....
Loerdag
Bilder från förra lördagen. Eller söndag. Jag kliver upp klockan 4,15 varje morgon så jag vet inte längre vad jag heter.. Och så är jag förkyld också.. Imorrn ska jag stanna hemma från jobbet!
Ja' ba' skratta'
Mitt jobb är fan inte dumt alltså. Jag bara skrattar hela dagarna. När ett mail trillar in från en norrman som säger “I might be Norwegian but I'm not an idiot”.
När italienaren bredvid mig kastar sina hörlurar och kombinerar mans- och kvinnokön i de mest detaljerade svordomar jag hört, för att en sekund senare, lugnt och behagligt, återvända till sitt telefonsamtal.
När jag avslutar ett samtal med att säga till kunden “tack så mycket för din hjälp”.
När min enda svenska kollega är bästa kompis med Gustaf Skarsgård.
Men ibland är det mindre roligt och mest tragiskt. När en 12-årig kille skriver “bruckar” istället för “brukar” och förklarar hur spelet hackar när han hugger någon med kniv och skjuter med AK-47:an.
Detta skulle ALDRIG hända i Argentina
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8496678.ab
Ja, vad hände med husmor?
http://www.dn.se/kultur-noje/tiden-satter-kniven-i-den-goda-modern
"Ibland kan man bli nostalgisk och tänka på den kvinnovarelse som inte längre finns: hon som lade in sill, smekte barnakinden, panerade skinka, rättade till en hårtest, lyfte ut en plåt med solbullar ur ugnen, tömde makens pipa, hällde upp hallonsaft, bredde ut mandeltäcke på toscakakan, slätade till en bordsduk, tröstade små och stora människor när världen varit ond."
"Ibland kan man bli nostalgisk och tänka på den kvinnovarelse som inte längre finns: hon som lade in sill, smekte barnakinden, panerade skinka, rättade till en hårtest, lyfte ut en plåt med solbullar ur ugnen, tömde makens pipa, hällde upp hallonsaft, bredde ut mandeltäcke på toscakakan, slätade till en bordsduk, tröstade små och stora människor när världen varit ond."
Error
I spanska finns det en liten, liten regel som jag alltid glömmer. "Och" i spanska är "Y" och man uttalar det precis som ett "I". Sätter man ett "Y" framför ett annat ord som börjar med just "Y" eller "I" skrivs och uttalas det inte längre "Y", utan "E". Denna lilla förrädiska detalj är ytterst svår att komma ihåg.
Men idag...... Sa jag det. Först visste jag inte vad jag sagt. Jag trodde jag att jag sa fel "........... e inglés". Nej, det där uttalade jag lite märkligt, tänkte jag. Men nej, det var alldeles korrekt – och det kom av sig själv!
Jag har fått lite struktur
Typiskt Argentina.. Vi är två dagar in i februari, för att inte få sitt kort spärrat på gymmet Ateneo de la Juventud måste man innan just februari ta en medicinsk undersökning för att bekräfta sin fysiska hälsa. När informerade dom oss om detta? I februari.
Ja ibland inser man verkligen att man inte är i Sverige. Fast idag kändes det nästan så.. Satt vid mitt lilla skrivbord bredvid en annan svensk och svarade på svenska mail. Två gånger tog jag emot ett samtal - på svenska.
Nej, jag gillar mitt jobb. Det ger perspektiv att sitta bredvid franska och spanska supportagenter vars kunder verkar ha problem som får dem att både gråta och gallskrika. Eller sitta och lyssna på en amerikansk agent som efter 30 minuter fått svara på alla tekniska frågor som finns enbart för att få höra "I want to speak to your supervisor".
Nej, då är jag tacksam över att jag har svennarna.. Vi ringer inte och är arga. Vi är trevliga på telefon och vet egentligen inte varför vi ringer för allt är ju så himla bra. Nej, är vi arga så skickar vi ett mail.
Jag gillar mitt jobb
Jaa, fan, det är rätt roligt ändå. Teknisk support för dataspel och tv-spel. Vad svårt, tänkte jag då. Vad lätt, tänker jag nu.
Det bästa är när man får ett samtal av en stackars spelare som förtvivlat berättar att han spelat i 3000 timmar för att gå upp i level, för att sedan förlorat allt och hamnat på level - 2434980498. Ja, servrarna är sönderhackade, svarar vi då.
Jag vet, säger spelaren och berättar hur en hackare på en bana teleporterade till sig alla andra spelare och sköt dom så fort dom poppade upp. Eller hur alla spelare helt plötsligt kunde flyga och hur användarnamnet blivit ändrat från LazerBoy95 till Cunt eller I Suck.
Sen har jag klippt mig också....
