gragg

Hon hade en strålande karriär framför sig och ett förhållande med en schweizisk kille sedan ett och ett halvt år tillbaka, med lika höga ambitioner. I början på december fick hon veta att hon var gravid, i 3:e månaden. Hon tänkte noggrant igenom vad hon ville göra med sin framtid och insåg att hon inte klarade av att göra en abort. När hon berättade för pojkvännen vad hon ville göra tappade han fattningen och försökte tvinga henne att göra sig av med barnet. Hon vägrade. Han gjorde slut - och åkte till Mexico.

Hon kommer nu att flytta tillbaka till den lilla byn utanför Trondheim där hon kommer ifrån. Hon kommer att stanna i hennes föräldrars hus tills hon ska föda. Sedan försöka hitta jobb som franskalärare på en lågstadieskola. Hon har nästan slutat gå ut och hitta på saker. Hon pratar sällan med någon. Jag försöker prata med henne så ofta jag kan. Säga att hon tagit rätt beslut och att hon aldrig kommer att sakna den karriär hon valt bort när hon väl fått barnet.

Igår satt jag och pratade med en tjej från residenset på hennes rum. Hennes rumskamrat, den norska tjejen kommer in. Tydligt ledsen med rödsprängda, glansiga ögon. Hon gör ett vagt försök till ett leende. Hon sätter sig ner på sin säng och tittar på oss. Jag frågar henne på svenska hur det står till. Hon försöker svara att allt är bra. Halvvägs igenom meningen bryter hon ihop.

Ett Skype-samtal med pappan till barnet urartade i ett gräl och hon fick veta att han aldrig någonsin kommer att vilja hjälpa henne.