gragg

Jag står i den trånga entrén till restaurangen där jag precis avslutat kvällspasset. Klockan är 01.08. Tittar mot dörren. Tolv kvarters promenad genom tveksamma stadsdelar. Genom det lilla fönstret i dörren ser jag en taxi stå och vänta vid stoppljusen på gatan utanför. Trafikljusen slår om till grönt och taxibilen kör iväg.

Jag tar av mig min klocka. Den kostade 150 kronor i Turkiet, men den ser dyr ut. Tar upp mina pengar ur byxfickan. 245 pesos. Jag lägger tillbaka 15 pesos i fickan och stoppar resten långt ner i strumpan. Tittar på min läderväska som hänger över mina axlar. Den är proppfull med saker. Jag tar ut den dyra mobiltelefonen och stoppar den i bakfickan. Den billiga telefonen får ligga kvar i högra byxfickan. Tittar mig i spegeln bredvid dörren. Tar av mina glasögon. Tänker igenom vad som finns kvar i min väska. Jobbskjortan, några papper i en plastficka, ett par shorts, lite småmynt och gamla kvitton. Bara saker jag kan klara mig utan. Öppnar dörren och kliver ut i den ljumna kvällsluften. En man vandrar förbi med snabba steg. Långt bort hör jag några ungdomar skrika högt till varandra.