gragg

Klockan 7.10 på morgonen utanför "kliniken" (som låg bredvid en cement/gipscentral) var kön lååååång. Jag var kanske nummer 20. Ska jag vänta här tills varenda en av dessa människor gått igenom en total hälsokontroll, tänkte jag. Nej, klockan 7.30 släppte dom in alla 50 personer samtidigt och sedan var rullbandet igång. Efter att ha sagt vad mitt företag hette blev jag slussad vidare till våning tre där några formulär väntade mig. När dom var ifyllda blev jag skickad till blodprov, som var gjort på 20 sek. Fick en liten plastburk i handen med instruktionerna att fylla den med urin på toaletten som låg i väntrummet.

Skulle lämna detta smakprov av mig själv i blodprovsrummet, där det satt en stackars kvinna som fick titta på mitt urin medan hon fick en lång nål instucken djupt i armen. Sedan fick vi en gratis kopp kaffe, som jag såklart spillde ut mitt i skrevet. Så i väntrummet bland folk som försökte gömma sina små burkar fyllda med skam bakom formulär och väskor satt jag med en stor gul fläck på shortsen. Ingen på våning 3 trodde på att det var kaffe hur mycket jag än skrattade, pekade och sa att detta faktiskt inte var kiss...

Gjorde hörseltest och syntest och fick min bringa skannad. Oj, vilka bröstmuskler du har, sade sköterskan. Nej, det sa hon såklart inte, för jag har inga. Men till min belåtenhet visade måttstocken 183 centimeter från fotsula till hjässa och jag kan nu stolt säga att jag är en reslig herre. Synd pappa, nu är du kortaste mannen i familjen.

Min glädje över att äntligen få lämna detta ställe mildrades när jag upptäckte att tropiska regnfall dragit in över Buenos Aires lagom till promenaden tillbaka till residenset.

Jasså du tycker att jag blivit en fjortisbloggare när jag börjat ta bilder på min egen bloggande nuna? Till mitt eget försvar så ville jag faktiskt bara demonstrera hur blöt jag var när jag kom tillbaka..