Dålig idé
Lämnade huvuddörrarna på hotellet öppna för att få in lite sval nattluft. Det var en dålig idé. Klockan 03:30 vandrar en mager gammal man längs Rådhusesplanaden. Han har korta, gröna shorts och en orange cykelhjälm. Han stannar till framför dom öppna dörrarna. Jag tittar på honom. Han inspekterar blommorna vid entrén. "Snälla, säg att han inte ser mig" tänker jag och försöker stå så stilla jag kan.
Han tittar upp från blommorna med ett förvirrat och glatt, nästan galet uttryck i ansiktet. Han vrider blicken mot receptionsdisken där jag står fastfrusen i ett försök att smälta in i bakgrunden. Han får syn på mig och ler stort. Jag funderar på om jag hinner vrida låsreglaget till 'STÄNGDA DÖRRAR'. Tittar på knappen och slänger ut armen. Men mannen hinner kliva in i lobbyn. Han går fram till receptionsdisken. Han tar av sin hjälm, lägger den på en lobbyfåtölj och går mot utgången igen, gestikulerandes att jag ska vänta. Han kommer tillbaka med ett ivrigt ansiktssuttryck och en stor, rostig cykel. Han pekar på den och ser stolt ut. Jag säger tvekande "åhåååååå..... Vilken fin cykel du har.....".
Han tittar upp från blommorna med ett förvirrat och glatt, nästan galet uttryck i ansiktet. Han vrider blicken mot receptionsdisken där jag står fastfrusen i ett försök att smälta in i bakgrunden. Han får syn på mig och ler stort. Jag funderar på om jag hinner vrida låsreglaget till 'STÄNGDA DÖRRAR'. Tittar på knappen och slänger ut armen. Men mannen hinner kliva in i lobbyn. Han går fram till receptionsdisken. Han tar av sin hjälm, lägger den på en lobbyfåtölj och går mot utgången igen, gestikulerandes att jag ska vänta. Han kommer tillbaka med ett ivrigt ansiktssuttryck och en stor, rostig cykel. Han pekar på den och ser stolt ut. Jag säger tvekande "åhåååååå..... Vilken fin cykel du har.....".
Han hade cyklat från Murmansk. I en halvtimme inspekterade han varenda hörn i lobbyn och rabblade märkligheter på ryska. Under hela tiden han var där stod jag kvar på exakt samma punkt bakom datorn. Jag försökte upptäcka varje möjlig förändring i beteende hos mannen och höll mig nära brevkniven i pennlådan. Han plockade på sig turistinformation och visade mig bilder från hotellets reklambroschyrer. Han öppnade sin portmonnä där han förvarade omsorgsfullt inlindade visitkort. Jag fick ett, som han senare återkrävde och lade tillbaka bland dom andra glansiga korten. Försökte se glad och exalterad ut när jag ritade ut på en karta var stadens andra hotell låg. Tror att jag lyckades skicka honom till Plaza...
Kommentarer
Trackback
