gragg

Tänk dig att du jobbar natt. Klockan är 04:00. Du står ensam i en hotellreception. Ingen har varit nere i lobbyn på flera timmar. Den automatiska ljussättningen har dimmats ner till "nattläge". Restaurangen är stäng, baren likaså. Till och med puben vägg i vägg är tom och alla har gått hem. Du tittar på chipspåsarna i receptionskiosken. Du funderar på att ta en, men ångrar dig, eftersom att dina kollegor läser din blogg.

Du ser genom de stora glasrutorna mot gatan att staden sedan länge somnat in. Stillsam lobbymusik spelas i bakgrunden på lägsta volym. Du har inte pratat på timmar.

Du sitter och stirrar på ett pappersark med försäljningsstatistik. Siffrorna ska föras in i en rapport. 52 158,08 SEK står det på arket. Du tittar i Excel-dokumentet och markerar rätt ruta. Femtiotvåtusen... Vad var det nu igen... Femtiotvåtusenetthundrafemtioåtta... Hur många ören..? Tittar tillbaka på statistikpapperet. Var stod den där summan nu igen?

Du avbryts av att en lastbil stannar utanför de automatiska dörrarna. Synen av en annan människa gör dig glad. "Två människor vakna i hela världen" tänker du spontant. En man kliver ur och öppnar bakdörrarna till bilen. Han drar ut fyra röda plastbackar, vacklar till av vikten och kliver in i lobbyn. Plastbackarna är staplade så att de täcker mannens ansikte. Du yttrar ett vänligt "hej hej". Mannen svarar ett ansträngt "godmorgon" med hes morgonröst.

Han försöker se runt brödbackarna för att ställa dem på den höga bardisken. Några glas klirrar till. Något faller i marken. Utan att se de höga travarna med ölglas, precis bakom baren, förstår du att mannen stött till dem med backarna. Glassplitter sprätter upp i luften åt alla håll och skapar ett genomträngande, öronskärande ljud av glas mot glas och glas mot stengolv. Du hinner ta några steg åt sidan och se de sista travarna sorgligt falla ner och krossas mot det som inte längre är stengolv, utan flera centimeter med glaskross.