Jag kan inte tro...

... att mina lungor efter ett cigarettpaket varje dag under 6 månader skulle klara av ett löppass. Ja, jag har ju sagt att jag ska dumpa cancerpinnarna och börja träna. Sluta röka har väl gått sådär. Sammanlagt har det väl ändå blivit några cigg om dagen. Men genom all tjära och kolavlagringar på lungväggarna kunde jag ändå suga åt mig syre nog till ett varv runt elljusspåret. Jag spurtade till och med på slutet. "Med det där löpsteget och din kropp borde du satsa på att bli löpare" sa mamma. Klart hon säger så till sin nikotinmissbrukande son när hon ser chansen att smickra in honom på en annan väg. Och visst har jag alltid både rökt och lovat för mycket - hur gick det med kajaken som jag skulle paddla varenda dag? Men fan... Jag drar iväg ännu ett löfte om framtiden och säger; Jag ska löpa hela sommaren!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0