Mina sängar
Idag ligger jag och slöar i min säng. Det är okej, jag får göra det, för det är söndag och jag är bakis. Åååh, vilken skön säng jag har, tänker jag. Sen kommer jag på att jag ända sedan jag flyttade hit tänkt precis samma sak varenda gång jag lagt mig ner här. För den är verkligen skön. Fast då tänkte jag, men är den verkligen så skön? Nej, tamejfan, det är bara för att jag bara haft usla sängar. Det är så synd om mig att jag ska skriva ett helt blogginlägg om detta.
Förra sängen - 1 meter bred, man känner träribborna i ryggen när man ligger på den lövtunna madrassen. Skarp träram gör att man kan vakna upp i natten av att en bit trä håller på att penetrera huden. Sedan, inte att förglömma, det är en våningssäng, så ovanför dig ligger en fransos och hostar så hela träställningen skakar så att den vassa kanten faktiskt skär ett litet snitt i benet.
Sängen hemma i Obbola - visserligen rätt bred, men ditt huvud vilar på ett järnrör som fiffigt nog placerats runt hela madrassen. Madrassen är väl inte så mycket madrass längre, den har en stor fördjupning i mitten som orsakar skolios. Lite stöd får dock kroppen - av stålfjädrar som sticker upp i ryggen (inget skämt).
Sängen innan detta var en madrass i en källare i Hampton Bays, USA. Den var rätt skön, men den var möglig. Detta upptäckte jag efter några månader, och då hade jag redan utvecklat mögelallergi som inflammerade mina luftvägar.
Ja, du läste rätt. Det är bekräftat. Jag har ingen substans.
Kommentarer
Trackback
