gragg

Kan ni tänka er hur det är att sitta på ett call center och stirra på skärmen. Du tittar koncentrerat på alla öppna linjer, de små vita rutorna som hör till dina projekt är ibockade. Snälla, låt det inte börja lysa grönt. Du markerar paus i supportprogrammet. Hämtar en kopp kaffe och sätter dig igen.
Det kommer inget samtal. Efter ett tag bygger man upp en liten skräck för att det väl ska börja ringa. Det kommer att vara en dryg kund, med all säkerhet, tänker du.
En timme passerar, inget samtal. Du börjar surfa runt på nätet.
Två timmar passerar. "Just det, jag hämtade ju kaffe." Du tar en klunk, men det är kallt.
Du dubbelkollar programmet där alla olösta fall och nya meddelanden ligger. Har jag verkligen inte fått ett enda e-mail? Inget alls?
Du tittar runt dig vad dom andra agenterna sysslar med. Någon ser väldigt rastlös ut. En annan läser en webbtidning. AC:n surrar i bakgrunden. Vad är det som pågår egentligen? Varför gör ingen något?
Rynkar på ögonbrynen och tittar på personen bredvid mig, som tittar tillbaka. Vi ser båda lite vilsna ut. Kan det vara så att...? Tänker han samma sak som jag? Vi båda vänder blicken mot handledaren, som ser konfunderat på oss. Hon spärrar upp ögonen och tittar runt sig med öppen mun. Plötsligt vaknar alla agenter till från sin dvala och börjar stirra på varandra. Och alla förstår...
SYSTEMET HAR LEGAT NERE I 2,5 TIMME
[surprised]