Det var inte slut
Min lathet tar sig an många former. I november förra året skrev jag, nyanländ till Buenos Aires, att min läderväska börjat spricka i sömmarna. Latheten har hindrat mig från att gå och få den lagad. Axelbandet är nu i trådar och väskan hänger kvar på några stygn. Den kommer med all säkerhet att hänga kvar där tills den en dag ger upp och faller av mina skuldror.
För några månader sedan gick även sladden till min dator sönder. Jag lagar den, tänkte jag, och såg med stolthet batterilampan tändas efter att jag snittat upp kabeln och tvinnat ihop koppartrådarna. Täckte över det snyggt med tejp, som efter en kort tid ramlade av och tvingade fram en ny nödlösning. Som höll i några månader - tills en stackars kroat lånade min dator och slet av sladden.
Efter en snabb titt på kabeln tänkte jag att allt till slut var över. Lämnade datorn till sitt öde och surfade istället vidare på mobilen. Men igår hände det omöjliga. Jag satte mig ned med kniven i hand och snittade ännu en gång upp den illa tilltygade kabeln.
Och nu lyser batterilampan ännu en gång. Med en allvarlig brandrisk hängandes över lägenhet nummer två på bottenvåningen. Alla närliggande lägenheter också för den delen...
Kommentarer
Trackback
