gragg

En kort kvinna med en gammal beige rock och lockigt, råttfärgat hår kliver på. Hon haltar och har ett förvridet ansiktsyttryck. Lite dregel i mungipan och två malplacerade tofsar i det lockiga håret berättar för dig att hon är efterbliven. Du rynkar pannan och tittar på sätet bredvid dig. Känner dig skyldig som någonstans djupt inne önskar precis samma sak som du önskat om dom skrikiga alkoholisterna. Tvärs över gången ser du en yngre kvinna flytta sin stora halsduk från knät och lägga den på det lediga sätet bredvid.

Men den efterblivna kvinnan sätter sig långt fram och nästan utom synhåll. En äldre man med gubbkeps kliver på. Han tittar sig omkring medans han håller busskortet mot avläsaren. Han får syn på kvinnan med den beiga rocken.

- Men Lotta! säger han och ler.

Kvinnan tjuter till av glädje och skrattar uppskattande och ohämmat över synen på sin, uppenbarligen, mycket gode vän.

- Jasså du åker med ettan idag också, är allt bra med dig? frågar mannen, nästan lika glad som henne. Han tar av sig gubbkepsen och sätter sig ner mitt emot henne. Hans kroppsspråk är ledigt och avslappnat.

- Jaaaaaaa... svarar hon långsamt och fortsätter le, hon nästan skrattar när hon frågar mannen tillbaka hur det är med honom.

Dom två hamnar i ett längre samtal om de senaste dagarnas göromål. Under hela tiden är kvinnan sprudlande glad och hjärtlig mot sin kamrat. Mannen verkar uppskatta hennes humör.

Kommer på mig själv med att sitta och le åt konversationen och den glada kvinnan. Önskar att jag känt henne, och att hon kanske satt sig bredvid mig. Tittar över på den yngre kvinnan på andra sidan gången. Hon sitter leendes och lyssnar på samtalet, precis som jag. Tittar ner på sätet, som nu verkar vara ledigt. Hennes halsduk har hon flyttat tillbaka till sitt knä.