Värdprogrammet
Utan att egentligen veta vad jag skrivit in mig på, så satt jag klockan 17:30 (okej, 17:40 - jag var såklart sen) och väntade snällt vid bord nummer 24. Två stolar stod tomma på andra sidan bordet, även dom väntandes på kvällens internationella krydda. Dom hade säkert gjort sig själva extra sköna att sitta på, dagen till ära.
18:00 skulle "De Internationella Studenterna" dyka upp och vi alla skulle kastas in i ohyggligt intressanta samtal om skillnader mellan våra länder, där jag skulle berätta om svenska egenheter och specialitéer.
Jag tittade på pappret jag fått vid entrébordet av den ivriga värdinnan. Dom andra värdarna, främst äldre damer (som väldigt mamma-likt försökte dölja sin nervositet med att knipa ihop läpparna och se arga ut), satt och fyllde i sina namn och telefonnummer för att kunna ge det till studenterna.
18:00 kom och två brunhåriga tjejer kom fram till mig och presenterade sig själva. Dom var från Turkiet och blev glada när jag visste att deras hemstad Izmir låg på den turkiska västkusten. Det ohyggligt intressanta samtalet räckte i två timmar och currykyckligen lade sig fint i kistan!
Kommentarer
Trackback
