En liten lunch
Jag har märkt en grej... Nu när jag bor ensam får jag ofta ett starkt behov av att ta bild på det jag äter, som ett sätt att föreviga produkten av energin jag lagt ner på att laga den. Självklart är ju, att lagar man åt någon annan utöver sig själv så sparas denna produkt som jag kämpat för i deras minnen.
Men är man ensam, kommer den måltid som kostat 40 minuter av mitt liv aldrig att ses av någon. Inom två minuter efter att jag lagt upp maten på tallriken ligger den tuggad och sönderdelad i min magsäck. Två dagar senare är det som att dom 45 minuterna av mitt liv aldrig har hänt.
Därför lägger jag nu upp denna bild på en omelett med gräddstuvad tonfisk som jag åt till lunch idag. Då gör den omeletten ett avtryck (om än obetydligt litet) i någon annans hjärna, och därmed har energin jag lagt ner omvandlats. Omeletten finns!
[OBS! Det är inte spya på, det är tonfisken...]
Kommentarer
Trackback
