Så nära...
Det finns inget skönare än att gå runt med vetskapen om att det ligger pengar på kontot. Att veta att du kan köpa den där mazarinen till kaffet eller den extra ölen på krogen. Eller att kunna ta en lunch på stan när andan faller på. Detta utan att det har någon större effekt på kontobalansen. Det ligger "några tusenlappar" på kontot och mer än så behöver du inte veta.
Upplägget är märkligt. Hela idén med att ha pengar är tydligen att man inte ska behöva tänka på dom. Denna tillfälliga känsla av "ekonomiskt oberoende" övergår snabbt till total vårdslöshet för en människa som lever sitt liv i total optimism.
Du upptäcker att mazarinen till kaffet egentligen skulle gå till busspengar. Och att du i svekfull munterhet köpt en lunch på stan, som egentligen var kommande veckas matbudget.
Så där går du hem i regnet medans bussen susar förbi. Full av folk som skippat chokladkakan och sparat sina busspengar. Och så tänker du; Nästa gång ska jag fan spara...
Idag kom mitt första studiebidrag. Jag kände mig så glad att jag firade med att köpa en mazarin till kaffet.
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1645411/images/2011/mazarin_121602350_165928377.jpg)
Kommentarer
Trackback