En cysta
Jag låg på sidan med byxorna nerdragna över skinkorna. Läkaren tittade på nedre delen av min rygg (kalla det stjärtskåran, om du vill).
- Det är en cysta, sa doktorn.
- Vadå, så det är inte en tvilling med hår som sitter fast i nerver på svanskotan? Svarade jag.
Han tittade på mig frågande.
- Eh... Ja, det var så jag förstod det förra gången. Men det var ju på spanska, förklarade jag ursäktande.
- Men en cysta säger du... Vadå är det cancer? Frågade jag honom snabbt för att komma ifrån det ämnet.
- Nej, nej, nej, det är inte cancer. Men vi kommer att behöva skära bort den likaväl. Jag skickar en remiss till kirurgerna på sjukhuset, förklarade han och ställde sig upp.
- Okej, vad bra, sa jag och kom snabbt över tanken på cystan.
- Jo... Jag har en fettknöl på huvudet också som jag vill ta bort, sa jag trevande.
Han tittade på min hårbotten och den knöl som egentligen inte gör ont, utan bara ser ful ut.
- Jag ska nämna det för kirurgerna, så kan dom säkert ta bort den också, svarade han och sträckte fram handen i en gest att skaka min hand och säga adjö.
- Eh, jo... Sa jag och avbröt hans försök till avsked.
- En sak till... Det var tre grejer jag ville säga när jag ändå är här... Jag har känt mig lite risig på senaste tiden. Dålig aptit och så vidare. Jag har nämligen rest en del i några år nu. Och vad vet jag? Skulle ju lika gärna kunna ha HIV, om du förstår vad jag menar, berättade jag för läkaren.
Jag pausade. Han tittade på mig intresserat, så jag fortsatte.
- Så... Skulle jag få kunna göra en helkroppsundersökning bara för att vara säker på att jag inte har något? Frågade jag.
Han tittade på mig och log, satte sig ner vid datorn igen och började klicka.
- Det går alldeles utmärkt, misstänker du att du har drabbats av HIV så är det självklart i både din och samhällets nytta att du får reda på det, sa han utan att titta på mig.
- Ja, alltså jag menar ju inte... Sa jag och skrattade nervöst.
- Jag säger ju inte att... Fortsatte jag, men bestämde mig istället för att släppa det.
Han skrev ut några papper och instruerade mig att lägga dom i ett rött plastfack vid receptionen och var jag skulle sätta mig och vänta.
Vi skakade hand och jag satte mig i vänterummet. Fick till slut komma in till sköterskorna som tog blodtryck och blodprover. Hann dra ett skämt om HIV och ett annat om att jag injicerar heroin i vänster arm. Dom skrattade inte.
Fick betala 200 kronor. I ett land som är världskänt för gratis sjukvård? Tur att operationer inte kostar något i alla fall. Mamma berättade dock att alla måste betala en dygnstaxa ifall operationen kräver att man stannar kvar på sjukhuset. Dags för revolution? Röstar nog rött i nästa val.
Folkhemmet kallar
Adrian Grande has invited you to the event "Premiär för Folkhemmet på Scharinska".
Spännande... Jag kommer!
Spännande... Jag kommer!
Plantagen
Åkte med mamma på Plantagen, butiken med den tydligaste målgruppen i världen - medelålders kvinnor.
Överallt såg jag precis samma kvinna, men i olika åldrar, spanandes exalterat på doftljus, 6-pack begonia för 49,90 kr, repstolar och keramikkrukor.
Såg en annan kille som var där med sin mamma. Han höll henne runt armen. Han var efterbliven.
Umeålördag
Biljetter inköpta till "undergroundklubben" och ölen på kylning började jag kvällen ensam vid middagsbordet på Kyrkvägen 3. Bet av kapsylen på en Innis & Gunn och drack två klunkar. Smakade helt enligt beskrivningen på flaskan, en rund öl med vanilj- och toffeetoner. Detta blir en härlig kväll, tänkte jag och tog en klunk till.
Behöll ölen i munnen, utan att svälja. Jag skulle ju köra bil. Spottade ut den maltiga ljuvligheten i diskbänken.
Funderade på om jag skulle behöva gå och kräkas upp det jag redan svalt. Bestämde mig för att dricka några glas vatten och jogga tre varv runt huset istället.
Mötte upp med Adde på Allstar, vår allas sportbar/vanlig bar/klubb. Hörde märkliga klassiker som Pon de Replay - Rihanna och That Don't Impress Me Much - Shania Twain. Drack champagne och "sommarkanna" och en tjej sa att jag hade fin tröja. Det var så trevligt att vi bestämde oss för att inte ens gå på Fabriken. 2-slaget kom, musiken stängdes av och i vanlig ordning gick festen vidare till snabbmatsrestaurangerna.
Dags att förlänga öppettiderna på krogen nu va?
Träffade Burre utanför Hotel Aveny.
- Du skriver för långa inlägg på din blogg, sa hon. Förstår inte vad hon menar.
9-5
Ska till en klubb i en gammal fabrikslokal. Stället heter lämpligen "Fabriken", ligger i industriområdet vid Gimonäs bredvid ICA Maxi.
Jasså där finns det en klubb, tänkte jag.
Jasså 200 kr för en biljett, tänkte jag vidare.
Jasså öppet till KLOCKAN 5?! Avslutade jag min tankegång med och konstaterade att detta var något utöver det vanliga.
Dock verkar folk känna till det här stället. Farsan trodde att "där står dom och kastar ecstasy till folk på dansgolvet". Köpte en biljett.
Flockbrasa
Den svenska sommardrömmen lever vidare och igår gjorde vi upp en brasa på sanden i Segelbåtshamnen. Behöver jag nämna den sommarljumna nattluften?
- Vi tar med några öl också, sa jag ivrigt.
Det blev visserligen bara jag som drack, men vad gjorde det när vi hade andra godsaker. Falukorv fick vi också med oss, samt en kniv att skära upp den med.
Vi hade en dam med oss, så Robin gick lös på plastförpackningen i en demonstration av manlighet. Ville att plasten skulle "poppa". Men när det inte blev någon "häftig smäll" vred han istället sönder hela korven.
Han återvann delvis sin rang i flocken genom att bära runt på en tung stock som han senare kastade i vattnet.
Nice att kliva upp imorrn
Vitskärsudden
Södra spetsen på Obbolaön, där vi både tjuvrökt, tjuveldat och som idag - tjuvparkerat. Fan, det finns ju inga parkeringsplatser där. Inte en, utan två strandbesökare varnade mig för "kärringen som ringer UPAB". Hon ser till att dom lappar alla som felparkerar. Vad fan gör lapplisorna ute på Vitskärsudden?!
Hittade oväntat Köpenhamns "den lille havfrue" på en stenbumling. Hjälpte den ner i vattnet igen. Den hade glassfläckar på t-shirten och luktade lite svett...
Rebirth?
Innan jag åkte på mitt lilla äventyr hade jag accepterat ett faktum - jag är nog en ganska trött människa. Bodde i Buenos Aires i ett halvår och insåg något annat - jag har energi och har kul, fan Varenda dag! Trodde såklart att det var megastaden som gjorde detta med mig.
Men Umeå känns som det aldrig känts förr, fullt av roliga människor att möta och spännande aktiviteter att göra. Jag är inte bara glad att börja jobba på Hotel Aveny den 18 juni - jag är fan LADDAD!
Är Buenos Aires myternas Fountain of Youth, receptet till evig ungdom och lycka? Har Umeå förändrats? Eller är det bara vädret (28 soliga grader Celsius med en lätt havsbris från havet ackompanjerade av fågelsång och lekande barn)?
Personalmöte igår (fick gratis burgare) avslutade jag och Tina med lite häng på kajen. Jag var så glad att jag tog en cigarett...
Okej, det var två...
Jävlar, jag sitter och ljuger på min egen blogg. Rökte säkert ett dussin...
The luckiest man alive
"Han har vänt på päronet" formulerade Robin det. Ja jävlar vad jag ligger i lä nu. Här kommer jag hem till Sverige efter ett halvårs misshandel av min kropp och så har Jonas gått och gymmat upp sig.
Så jag drog ut och paddlade idag. Bra träning, tänkte jag. Tack Jonas!
Blev för övrigt helt lyrisk när jag var mitt ute i Österfjärden med kajaken. Kände mig som den mest lyckligt lottade människan på jorden när solen lyste över vattnet och HAVSBRISEN SMEKTE MITT ANSIKTE!!!!! ............det var härligt.
Nattligt besök
Att det är ljust dygnet runt skakar om den inre klockan. Arbetsmyran Tina hotelljobbade nattligt igår så jag gav mig ut på min första biltur sedan november förra året och hälsade på henne.
Undrar hur länge det tar innan jag slutar förvånas över att det fan inte är någon natt.
Inte kände jag av att den lilla visaren på klockan rörde sig rejält, det var ju fortfarande ljust ute. 02:30 på morgonen hade jag stört henne tillräckligt och det nattliga besöket hade kommit till sitt slut. Men hon är ju för jäkla trevlig, den där Tina. Därför har hon ju också över 600 vänner på Facebook.
Undrar hur länge det tar innan jag slutar förvånas över att det fan inte är någon natt.
Tisdagar på Rex
"Vi går på Rex ikväll, det är premiär för deras tisdagsklubb" sa Adde igår. "Ja, varför inte" svarade jag, nykommen från andra sidan jordklotet. Så helt plötsligt satt jag där, på Jonas veranda (med havsutsikt, som han så gärna nämner) och drack öl med grabbarna. I vanlig ordning började kommentarerna snabbt hagla; "men drick upp ölen för fan" och "men drick lite fortare då, vi ska ju snart dra!".
Ja, det var nästan som om jag aldrig varit borta.
Vi tog oss in till stadens brus och de alltid lika livliga tisdagarna. "Chrille, du hinner inte gå på toa, vi måste gå till Rex nu. Det kommer att vara asmycket kö!" sa Adde.
Efter ett snabbt besök på Hotell Avenys toalett (fick träffa Tina - charmade mig på 1 minut) och en springtur längs Esplanaden upptäckte vi att det inte alls var någon kö. Det var nästan ingen där över huvud taget. Nej, dom hade nog kunnat stänga hela klubben och bara hålla öppet på uteserveringen.
Dag ett
Dag ett tillbaka i Umeå började med strålande sol och härliga 25 ºC. Mamma tog mig till ett köpcentrum där en parfym inhandlades i "minsonäräntligenhemma-yra". Jag var på "minmammaärbästivärlden-humör" och tackade glatt ja till David Beckham-parfymen med ett ostigt namn som "Irresistible" eller "Seduction". Luktade bra gjorde den i alla fall.
Dagen nådde ett antiklimax när min kropp inte längre orkade med tempot. Jetlaggad, brukar dom visst kalla det. Sov bort 4 soliga timmar.
Nej men vad trevligt..
Loggade in på Internetbanken och fick mig en trevlig liten överraskning...
Skatteåterbäringen har kommit! Fan då är man 13 000 lax rikare då! Herrlicchh
Skatteåterbäringen har kommit! Fan då är man 13 000 lax rikare då! Herrlicchh
I Sverige är det grönt
Efter en lång resa var jag trött och sliten. Anouka mötte mig på flygplatsen och tog med mig på äventyr i Sigtuna/Märsta. Solen sken. Det var varmt ute vid den röda stugan på landet. Fick ta mig en dusch och äta svensk ost och dricka O'boy.
Hon visade mig runt i Sigtuna, Sveriges äldsta stad. Stod vid Mälarens strand och kände doften av havet. Det var inte riktigt hemma. Men det var Sverige.
En perfekt mjuklandning inför hemkomsten till Umeå. Tack Nouki!
Tillbaka i ett I-land
Två dagar efter att jag lämnade Buenos Aires, Argentina och efter en fruktansvärd resa över Atlanten, med tre mellanlandningar och en tågresa med sömnbrist och panikattacker som följd är jag till slut framme i Umeå.
Hur kan man bygga ett flygplan där passagerarnas ben inte får plats?! 11 timmar. Jag sov inte en blund, trots värktabletter och sömnpiller. Dom sista två timmarna mellan Salvador, Brasilien och Frankfurt, Tyskland svor jag till mig själv; Jag ska ta mig fan ALDRIG flyga ett flygplan igen efter detta.
Vi anlände såklart sent till Frankfurt, där jag måste hämta ut mitt bagage, checka in på nytt och ta mig till gaten på under en timme. Frankfurt-Sthlm skulle jag flyga med ett annat flygbolag via en separat bokning (vad som helst för en billig flygbiljett, tänkte jag när jag bokade).
Luftkonditioneringen verkade inte fungera i den gigantiska terminalbyggnaden av glas och 'växthuseffekten' fick en annan innebörd för mig när jag sprang genom terminal C och B med väskor innehållandes mitt livs alla ägodelar.
"Din väska väger 28 kilo", sa kvinnan vid incheckningsdisken till en svettig, ung kille som desperat försökte komma ombord på SAS-planet innan incheckningen stängs och boardingen avslutas.
"Högsta tillåtna vikt är 20 kilo, din väska väger 28", fortsatte hon. Jag var på bristningsgränsen.
Jag tackar det korrupta argentinska systemet som lärt mig att ingenting är omöjligt, om det så ska krävas en muta. Nej, denna situation skulle kräva något extra utav mig. Jag ville gråta, men bestämde mig för att istället öppna mitt hjärta för denna tyska bagageregelnazist. Jag höll ett tal. Länge.
När jag var klar stirrade vi på varandra i några sekunder utan att säga något. Hon såg på sin dataskärm och sedan på min väska. Hon tittade mig i ögonen igen och sa; "Okej".
När jag var klar stirrade vi på varandra i några sekunder utan att säga något. Hon såg på sin dataskärm och sedan på min väska. Hon tittade mig i ögonen igen och sa; "Okej".
Jag vågade inte säga mer än ett tyst "Tack", av rädsla för att hon skulle ändra på sig. Jag vände mig snabbt om och sprang till gaten. SAS-planet var mycket bekvämare.
Klar
Okej.. Förberedelseprocessen för att åka hem är klar.
Jag har nu officiellt släppt tanken på att stanna i Buenos Aires, och det som kommer att hända här efter att jag åkt. Jag längtar hem!
Pratade med Erik idag. Hur smakar vattnet? Hur är maten? Även om allt i Umeå är några snäpp bättre än Oslo (det är ju Sverige, liksom) så var det betryggande att höra. "Vattnet smakar inget". "Grönsakerna har smak". "Mjölken smakar mjölk". ".... ta en glass i parken utan att bli rånad".
Jag har nu officiellt släppt tanken på att stanna i Buenos Aires, och det som kommer att hända här efter att jag åkt. Jag längtar hem!
Pratade med Erik idag. Hur smakar vattnet? Hur är maten? Även om allt i Umeå är några snäpp bättre än Oslo (det är ju Sverige, liksom) så var det betryggande att höra. "Vattnet smakar inget". "Grönsakerna har smak". "Mjölken smakar mjölk". ".... ta en glass i parken utan att bli rånad".
Mmmmm.. Glass och mjölk.
Sol och sommar (även om jag hörde att vi drabbades av flera tromber i Västerbotten idag???), ta båten ut till Klubba. Paddla kajak. Sluta röka.
Sol och sommar (även om jag hörde att vi drabbades av flera tromber i Västerbotten idag???), ta båten ut till Klubba. Paddla kajak. Sluta röka.
Jag vill cykla. Och köra bil. Dricka mellanmjölk från Norrmejerier. Jag ska hem!
Tatuering
Vad ska detta betyda? Hoppas inte att journalisten som skrev den artikeln valde den där bilden för att det är en typisk ful turisttatuering!
Den är ju för fan likadan som min! Och Addes... Och Jonas... Nej just ja, han bangade ju!
Slutet närmar sig
Och jag känner det verkligen. Vad ska vi göra på din avskedsfest? Frågar dom mig. Jag vet inte, svarar jag. För jag haringen aning. Jag kan inte tänka mig att gå på ett enda ställe, då jag vet att det kommer vara min sista gång. Samtidigt vill jag gå precis överallt. Min sista middag... På vilken restaurang ska vi äta den? Varför måste jag ta ett sådant beslut? Jag vill inte äta någonstans. Jag kan inte välja 'den sista' av någonting. Jag vill bara sova tills jag vaknar och någon tagit mig hem. Hur kan jag packa väskan och gå och lägga mig på lördag kväll, medveten om att den kommer att vara sen sista? Hur kan jag kliva upp på söndag morgon, ta min packning och åka? Jag har en lägenhet på Azcuenaga 1254. Min hylla i kylen är den översta. Jag fyller på min mobil på kiosken på hörnet. Jag heter Chris och röker Camel Blue. Jag bor väl här?
Så åkte dom...
Johan Stang och Erik Ramberg. I sex månader, varje dag, har jag umgåtts med dessa två norska tapere. Nu är The Scandinavians inte längre i plural.
...........
Det är märkligt. Jag skrev ett helt A4 om min toalett, men får inte fram mer än såhär om en av dom värsta dagarna i mitt liv. Jag lämnar det så.
...........
Det är märkligt. Jag skrev ett helt A4 om min toalett, men får inte fram mer än såhär om en av dom värsta dagarna i mitt liv. Jag lämnar det så.
Vi ses i sommar, bitches.
