Recept till en bra dag i BA
Jobba
Ja, jag har gjort dom alla tre!
Jogga
Jymma
Ja, jag har gjort dom alla tre!
Kanske mitt sämsta blogginlägg någonsin.. Men i linje med den nya livsstilen har jag dessutom slutat röka (sedan igår kväll) så idag är humöret på den nivån att jag fan inte orkar bry mig!
Att sitta i en halvtimme och klistra in mitt eget ansikte på random bilder jag hittat på Google är ännu en demonstration på att jag känner mig jävligt frustrerad. Nu kommer brasilianerna gåendes genom köket med stora guldiga cigarettpaket. Dom ska till rökrutan. Nu tänder dom sina cigaretter. Jag sitter med ryggen mot dom. Jag kan inte se något. Men jag känner lukten... Hejdå!
Jobb imorgon
Första jobbveckan höll på att ta mitt liv! Kliva upp klockan 4.15 och börja jobba klockan 5 varje morgon var kroppen inte förberedd på. Nu får vi se hur vecka nummer två går.. Klockan är nu 20.21 och jag funderar faktiskt på att gå och lägga mig redan nu.
Jobb imorgon
Första jobbveckan höll på att ta mitt liv! Kliva upp klockan 4.15 och börja jobba klockan 5 varje morgon var kroppen inte förberedd på. Nu får vi se hur vecka nummer två går.. Klockan är nu 20.21 och jag funderar faktiskt på att gå och lägga mig redan nu.
Peru Beach
Igår var suget att gå på krogen ganska blygsamt bland oss residensare. Vi åkte istället till en bar och tog det lugnt hela kvällen. Imorse när vi vaknade upptäckte vi en helt annan sida av en söndag i Buenos Aires. Vi kan åka till en strand, sa någon. Ja varför inte, sa vi andra. Så vi tog oss till Peru Beach. Nu kunde man visserligen inte bada i vattnet på grund av alla föroreningar, men bortom alla kitesurfare såg vi fraktskeppen och bakom dom skymtade vi faktiskt havet och horisonten. Jag fick helt enkelt uppleva lite natur igen - en bristvara i Argentinas huvudstad.
Salsa
Drog på en till salsaklass (på gymmet av alla ställen) med en vacker tjej från Kroatien ikväll.. Bästa salsaklassen jag tagit någonsin tror jag. Inte steg 1, steg 2, snurra, steg 1, steg 2, steg 1, steg 2, steg 1, steg 2, 1, 2, 1 2 , 1, 2, 1, 2, 1, 2, snurr..................... Det blir så tråkigt. Nej denna gång körde läraren på rejält med avancerade steg och snurrar i vilka jag totalt fumlade sönder och tappade bort mig. Men hur som helst, bättre det än 1, 2, 1, 2, 1, 2, 1, 2, 1, 2, 1, 2.................
Här har ni ett litet smakprov.
After Office
Efter en 9 timmars arbetsdag som började 5 på morgonen och efter en extralång siesta mellan 15.30 och 19.00 åkte vi igår på After Office, vilket kändes extra bra, för det var ju verkligen after office för mig. Fullspäckat med karriärkvinnor och -män som pyntat sig med kostym och partyblåsor. Jag höll mig dock nykter och åkte hem klockan 12. Trevligt nog så var vi med på listan = gratis inträde. Ja, man kan säga att det var billigare för mig att gå ut på krogen än att stanna hemma och äta en påse chips. Så funkar det i Argentina. Inte konstigt att man är halvvägs till att bli alkoholist......
Första jobbveckan!
Så i tisdags började jag på mitt nya jobb som teknisk supporter för den nordiska marknaden. Företaget heter 5CA och dom hyr ut sin "expertis" till företag som sysslar med dataspel, TV-spel, bluetooth-produkter, betaltjänster för porrsajter (ja, faktiskt) osv. Min nya morgonrutin börjar nu kl 04,15 på morgonen. Klockan 04,45 kommer taxin, som företaget betalar, och tar mig till arbetet! Så med andra ord kliver jag nu upp 12 timmar tidigare än i vanliga fall....
Tur att jobbet verkar jätteroligt och att företaget faktiskt är någorlunda organiserat (svårt att hitta i Argentina).
Jag har även börjat gymma och ikväll ska jag gå på salsakurs. Jag kommer att trampa sönder så många fötter.
Toy Story 3
Jag har ingen lust akkurat nå att skriva om utekvällen igår som gav mig en äcklig bakfylla idag. Nej, det får bli imorgon. Istället får ni veta att vi såg Toy Story 3 ikväll, som var förvånansvärt bra.
Efter filmen sitter vi och tar en cigarett och vi börjar prata om filmens absolut roligaste karaktärer - Barbie och Ken.
Johan: Den första Barbie som gjordes kom på 50- eller 60-talet och hade både kurvor och kortare ben.
Cynthia: Den nyaste Barbien som släppts har mycket mer smink och ännu större bröst.
Jag: Det finns faktiskt en muslimsk Barbie som heter Fulla, som kommer med heltäckande slöja och en Koranen-accessoar.
Johan: Undrar ifall det finns en muslimsk Ken också.
Erik: Den muslimska Ken heter Ali och kommer med en bomb runt magen.
Alla: (chockerad tystnad)
Gravid och ensam
En norsk tjej från residenset är gravid. Hon är 23 år, bodde i Geneve, Schweiz i fyra år, lärde sig franska och studerade internationella relationer. Hon åkte sedan till Argentina för att lära sig spanska och gå en praktik inom internationell politik.
Hon hade en strålande karriär framför sig och ett förhållande med en schweizisk kille sedan ett och ett halvt år tillbaka, med lika höga ambitioner. I början på december fick hon veta att hon var gravid, i 3:e månaden. Hon tänkte noggrant igenom vad hon ville göra med sin framtid och insåg att hon inte klarade av att göra en abort. När hon berättade för pojkvännen vad hon ville göra tappade han fattningen och försökte tvinga henne att göra sig av med barnet. Hon vägrade. Han gjorde slut - och åkte till Mexico.
Hon kommer nu att flytta tillbaka till den lilla byn utanför Trondheim där hon kommer ifrån. Hon kommer att stanna i hennes föräldrars hus tills hon ska föda. Sedan försöka hitta jobb som franskalärare på en lågstadieskola. Hon har nästan slutat gå ut och hitta på saker. Hon pratar sällan med någon. Jag försöker prata med henne så ofta jag kan. Säga att hon tagit rätt beslut och att hon aldrig kommer att sakna den karriär hon valt bort när hon väl fått barnet.
Igår satt jag och pratade med en tjej från residenset på hennes rum. Hennes rumskamrat, den norska tjejen kommer in. Tydligt ledsen med rödsprängda, glansiga ögon. Hon gör ett vagt försök till ett leende. Hon sätter sig ner på sin säng och tittar på oss. Jag frågar henne på svenska hur det står till. Hon försöker svara att allt är bra. Halvvägs igenom meningen bryter hon ihop.
Ett Skype-samtal med pappan till barnet urartade i ett gräl och hon fick veta att han aldrig någonsin kommer att vilja hjälpa henne.
La Boca
Jag har försökt så länge att hålla mig undan från La Boca. Det är Buenos Aires mest turistiga aktivitet - åka till La Boca och kolla på alla färgglada hus längs Caminito.. Nej, jag ville inte beblanda mig med sådant folk! Men idag kommer det oundvikliga att ske. Jag och norrmännen tillsammans med en ivrig amerikan och vår favoritbrassetjej Bruna åker till La Boca för att titta på färgglada hus och köpa "hantverk". "ÅÅÅÅHH TITTA VAD FINA HUSEN ÄR.... DOM ÄR MÅLADE........ I OLIKA FÄRGER". Jag skäms över min egen turistighet......
Empanadas
Efter en after-gym måltid av pasta och rester av spenatkycklingsåsen var jag mätt... I tio minuter. Norrmännen drog sedan till en grillrestaurang och lämnade mig på residenset med dom sjukaste cravings i mitt liv. Hela kvällen blev en orgie av all mat jag kunde komma över. Halv ett på natten sprang jag till La Americana, på andra sidan gatan, och köpte några empanadas. En med kött, en med ost och skinka, en med ost och lök.. Fan så gott det var.
Drog på gymmet
Buenos Aires är proppfullt med brasilenare och en följd av det är att man lär känna många. Brasilenska tjejer är hyggliga, glada och ofta ytliga. Dom har ett eget litet socialt brassespel som vi inte förstår oss på men som funkar perfekt med brasilenska killar som är hyggliga, glada och ofta gymmade.
Att umgås med gymmade brasilenare gör att man fort känner sig väldigt liten. Jag må vara 1,83 (måste bara nämna min nya längd, är väldigt nöjd med den) och jag har inte mycket fett på kroppen. Men jag har inte heller några muskler. Jag måste lägga på mig lite.. Så igår drog jag på gymmet! Rökarlungorna klarade 5 km på löpbandet, fartnivå 9.. Samt biceps, triceps och bröst
Dagens middag
Spenatstuvning med kyckling över tagliatelle.........................
Och dagens cykelparad på gatan utanför.
Teknologins framsteg
Nej, i detta land har inte tekniken kommit långt. Jag var tvungen att vandra i regnet i 45 minuter idag och leta efter ett ställe som har en skanner. Det finns en miljon små locutorios, vilket är små butiker med telefonbås där man kan ringa, surfa på internet och skriva ut papper. Men skanner, den nymodigheten har inte kommit till Argentina!
Jag behövde för övrigt få dokumenten och mitt pass skannade för att bifoga dom i ett mail till Polisen i Sverige så att dom skickar mig mitt brottsregister. Inte för att jag har något men.. Hur som haver så ska detta dokument tillsammans med ett speciellt personbevis tas till en notarius publicus (?????) för att det ska bli stämplat och få ett apostille (?????????!!!!!). Detta kommer att ta cirka två veckor.
Sedan ska detta skickas till Argentina, vilket kommer ta ytterligare två veckor. Sedan ska detta översättas till spanska. Sedan ska jag beställa mitt argentinska brottsregister. Sedan ska jag få min adress här i Buenos Aires verifierad av en poliskonstapel som kommer och besöker mig på Callao 86. SEDAN till slut kan jag skicka allt till Argentinska Migrationsverket. Denna process i sin tur tar ytterligare 2-3 veckor, sedan kanske jag får ett arbetstillstånd.
Tänk att jag en gång i tiden tyckte det var fruktansvärt krångligt att ta sig till Skatteetaten i Oslo och be om norskt personnummer....
Medicinsk undersökning
Klockan 7.10 på morgonen utanför "kliniken" (som låg bredvid en cement/gipscentral) var kön lååååång. Jag var kanske nummer 20. Ska jag vänta här tills varenda en av dessa människor gått igenom en total hälsokontroll, tänkte jag. Nej, klockan 7.30 släppte dom in alla 50 personer samtidigt och sedan var rullbandet igång. Efter att ha sagt vad mitt företag hette blev jag slussad vidare till våning tre där några formulär väntade mig. När dom var ifyllda blev jag skickad till blodprov, som var gjort på 20 sek. Fick en liten plastburk i handen med instruktionerna att fylla den med urin på toaletten som låg i väntrummet.
"Hej, hej, människor som fyller i hälsoformulär - här kommer jag med en burk urin i handen".
Skulle lämna detta smakprov av mig själv i blodprovsrummet, där det satt en stackars kvinna som fick titta på mitt urin medan hon fick en lång nål instucken djupt i armen. Sedan fick vi en gratis kopp kaffe, som jag såklart spillde ut mitt i skrevet. Så i väntrummet bland folk som försökte gömma sina små burkar fyllda med skam bakom formulär och väskor satt jag med en stor gul fläck på shortsen. Ingen på våning 3 trodde på att det var kaffe hur mycket jag än skrattade, pekade och sa att detta faktiskt inte var kiss...
Gjorde hörseltest och syntest och fick min bringa skannad. Oj, vilka bröstmuskler du har, sade sköterskan. Nej, det sa hon såklart inte, för jag har inga. Men till min belåtenhet visade måttstocken 183 centimeter från fotsula till hjässa och jag kan nu stolt säga att jag är en reslig herre. Synd pappa, nu är du kortaste mannen i familjen.
Min glädje över att äntligen få lämna detta ställe mildrades när jag upptäckte att tropiska regnfall dragit in över Buenos Aires lagom till promenaden tillbaka till residenset.
Jasså du tycker att jag blivit en fjortisbloggare när jag börjat ta bilder på min egen bloggande nuna? Till mitt eget försvar så ville jag faktiskt bara demonstrera hur blöt jag var när jag kom tillbaka..
Nu när man fått jobb..
.. kan man ju börja släppa lite på tyglarna. Leva det goda livet som jag gjorde i början av resan. Eller kanske inte.. Igår gick jag i alla fall ut med mina vapendragare norrmännen och tog några öl (Johan bjöd, tackar och bockar). Och ikväll blir det i alla fall en rejäl jävla biff på La Cholita (den bästa grillade köttet i Buenos Aires). Lyckades få med mig ett litet gäng residensare på idén så kanske blir det lite (eller mycket) vin till maten. Imorgon ska jag kolla upp gitarrlektioner och fan, kanske slänger på en liten salsakurs också!
Imorgon blir det upp tidigt och gå på undersökning hos läkaren. Företaget måste väl försäkra sig om att jag inte kolar av i AIDS eller något när jag precis börjat jobba!
AWESOME
Ich komme aus framtiden
Efter en liten spontan filmrecension à la bitter gubbe tittade jag nyss på datorklockan och såg "03:40 17 januari 2011".
2011?!
Det låter som framtiden! Men 2011 är ju nu! Fan, jag måste börja ta tag i mitt liv alltså.. Börja plugga rymdfysik och ta en kurs i flygande bilar eller något.
Dorian Gray
Ett gäng residensare stapplade sig ikväll till Cinemark Palermo för att relaxa med en biofilm. "Hereafter" producerad av Steven Spielberg, regisserad av Clint Eastwood, med Matt Damon i huvudrollen var tyvärr utsåld. Vi fick nöja oss med en film som hette Dorian Gray, som jag misstänker mest gjordes för att lansera huvudrollsinnehavaren Ben Barnes som nöjesindustrins nästa reklampelare. Den handlade om hur fantastiskt stilig denna man är och hur hans vackra nuna slipper nötas av tidens tand då en tavla föreställande honom liksom åtar sig hans åldrande. Så en 20-årig Ben Barnes fortsätter vara precis lika stekig vid 45 års ålder. Undrar hur mycket hans agenter jublade när dom lyckades få honom castad till den rollen. SCORE - maximal exponering! Nu får alla tweens en ny Robert Pattinson att vila ögonen på......
Filmen hade kunnat vara mycket bättre, ett rätt så intressant ämne om en ung man som får evig ungdom och skönhet serverad varefter han viger sitt liv åt att njuta av livets alla frestelser, men inser att det kanske inte var så herrlich som han hade trott. Lite "En vampyrs bekännelser" med Tom Cruise (bra jäkla film för övrigt). Men på grund dåligt manus försvann filmens trovärdighet i genomskinliga försök att driva fram en komplicerad historia. Titta på postern nedanför - "Forever young. Forever cursed".... Visst kan man gissa precis vad den handlar om? Handlingen du föreställer dig är alldeles riktig.
Dagens middag
Turar in en bakisfri dag
Igår lyckades vi komma med på listan till Terrazas del Este. Killarna fick 20 kronors rabatt. Tjejerna fick komma in gratis. Lite irriterande som kille, men så var ju stället också proppfyllt med fina damer...
Kvällen började i köket på residenset som vanligt (varför har vi slutat gå på barer?) och i sedvanlig ordning kom vaktmästaren klockan 11 och bad oss dra därifrån. Vi sade snällt "ja" och gick till allrummet. Klockan 12,30 kommer vaktmästaren ännu en gång, även det i vanlig ordning, och ber oss dra därifrån. Vi tar oss till kök nummer två i en desperat manöver för att få stanna. Klockan 01,15 har vi sedan länge brutit våra löften "snälla, vi ska gå ut om 10-20 minuter". Hälften gänget på 25 personer beger sig ut på gatan och fortsätter krökandet. Den coola halvan rullar in på norrbaggarna Johan och Eriks rum.
Klockan 7 på morgonen stod vi på terrassen på Terrazas del Este och såg solen gå upp över havet. När jag vaknade upp idag märkte jag att jag blivit välsignad med en Dagen Efter utan bakfylla.. SCORE!
Bild på Terrazas.. Tog den från hemsidan, men det var verkligen såhär glassigt.
Klubbkväll
Åkte hem tidigt igår (i BA-mått mätt i alla fall) på grund av kass musik och huvudvärk. Vaknade upp idag senare än jag vill erkänna och kände mig så jäkla bakfull.. Mycket märkligt.
Nej, idag ska jag ta det lilla lugna och bara chilla.. Kanske köpa mig något nyttigt till middag och dricka en juice eller något. Fan vad man kan sakna Brämhults juicer ibland. Är man urvattnad på vitaminer så vet man att man kan dricka en Brämhults eller lite Proviva. Här finns det inte. Här kan man på sin höjd på tag på ultrapastöriserad apelsinjuice från koncentrat. 100 % apelsinkoncentrat står det på innehållsförteckningen, men vem vet hur mycket socker dom pulat ner i koncentratet??
Man blir ju lite orolig när det står "A PRODUCT BY THE COCA COLA COMPANY" på en apelsinjuice..
Desperationen är total
Utsikterna om jobb ser ju tämligen mörka ut, även om jag kanske får jobb på det där supportföretaget. Hon mailade mig idag och ville ha det exakta datumet då jag anlände till Argentina. Hon återkommer med svar om jag fått jobbet på måndag.
Idag har jag ägnat mig åt att ansöka till distanskurser över Internet. På så sätt kan jag få studiebidrag från Sverige, kanske är jag lite vårdslös och tar studielån också. Men vafan.. Denna tripp kommer jag troligtvis aldrig kunna göra om, så jag kämpar in i det sista!
Några kurser är ett mysterium att jag ansökte till.. Men dom var under vårterminen-11, på distans och lät inte allt för tråkiga. Jag skippade att ansöka till "Amning och bröstmjölk, 7.5 hp", "Programmering i World of Warcraft, 7.5 hp" och ""Mode - identitet, makt, motstånd". Dock kände jag mig lite frestad på "Turkiska språkvarieteter och litterära genrer. Deras ekologi, hållbarhet och anpassning till nya omgivningar, 7.5 hp".
Snälla Gud, låt mig komma in på Statsvetenskap. Det skulle vara perfekt. Vet inte hur jag ska göra för att skeppa över kurslitteraturen men vafan, det tar vi då!
Det kliar..
Igår när jag skulle gå och lägga mig kliade det något så fruktansvärt på mitt öra och hela området runt det. Tänkte inte mer på det och idag har jag inte känt något. Ikväll har jag små, små utslag på min högra handled och den vänstra kliar också. Örat är lite, lite svullet och kliar en aning.
I vanliga fall hade jag inte brytt mig, men med tanke på tidigare erfarenheter här i Buenos Aires blir jag lite nervig. Går detta i linje med min argentinska otur så håller jag på att få en allergisk chock och kommer imorgon att vara svullen och täckt av röda utslag. Eller så har jag en infektion i hela kroppen. Eller så är jag smittad av en köttätande bakterie. Håller jag på att bli en hypokondriker?
M.A.L.B.A.
Museo de Arte Latinoamericano de Buenos Aires. Det kan ni gissa vad det betyder, folk! Idag var vi residensare lite extra kulturella och drog till ett konstmuseum. Jag såg på hemsidan att dom gav rabatt till "Samsung Smartphone". Jag förstod inte riktigt, men tog chansen och tog med mig min Samsung i5700 i väskan. Framme vid entrén drog jag upp mobilen och viftade den i luften (så korkad jag tyckte jag såg ut) men hör och häpna - jag fick 50% rabatt på inträdet.
(Man fick tydligen inte ta kort på den snirkliga bänken)
Jobbintervju II
Gick på en till intervju idag, även det ett callcenter. Bra lön, får börja jobba redan nästa vecka, behöver inte sälja något (enbart kundsupport). Dock måste man börja redan klockan fem om morgnarna och..... Jag vet inte ens om jag får det! Nu har min realistiska sida tagit överhanden och jag har insett att ifall jag inte får det jobbet kanske jag måste börja tänka på att återvända till landet Svea!
Det vill jag verkligen inte, så nu har tankarna börjat glida över till att hoppa på en kurs på ett universitet/folkhögskola, ja, vad som helst som är gratis och gör mig berättigad till studiebidrag från CSN. Jag pratade med en svensk tjej vid luciafirandet på ambassaden som tog en spanskakurs via webcam, och hon var berättigad studiebidrag. När jag träffade henne hade jag såklart inga sådana planer och frågade därför inte mer om det.. Men nu måste jag veta. Skickade henne ett brådskande mail på Facebook, så förhoppningsvis serverar hennes svar mig en möjlighet att få stanna kvar här!
Författarporträtt
Jobbintervju
Så idag åkte jag förbi ett svenskt telemarketingföretag här i Buenos Aires för en intervju. Litet kontor med 11 anställda och en chef. Verkade gemytligt, men under tiden som chefen visade mig runt i lokalen lyckades jag snappa upp en mening från en av de svenska telefonförsäljarna.
"Okej, men då ber jag så hemskt mycket om ursäkt, jag ska inte störa dig mer."
Påminde mig om gamla tider på Online i Umeå... Inte på ett bra sätt. När jag fick höra att jag måste vänta 5 veckor på allt pappersarbete (arbetstillstånd m.m.) innan jag kan börja arbeta så tappade jag all motivation. Jag har inte råd att vara kräsen nu på jobbfronten, men jag har inte heller råd att vänta i fem veckor på att få börja arbeta. Nej imorrn har jag en annan intervju på ett holländskt företag. Även det är ett callcenter, men dom sysslar med support - mycket bättre. Så jag håller tummarna på att holländarna kan sätta mig i arbete lite snabbare! Bilden har absolut inget med inlägget att göra men nu har ni något att titta på..
Spontanfest
Så efter få timmars sömn igår natt på grund av trevligt sällskap och fulla ölflaskor bestämde jag mig för att göra en god middag och dricka lite vin ikväll. Såklart satte jag i mig hela vinaren och norrmännen hade selvfölgelig också planer på fylla. De andra suputerna på residenset körde sitt eget race, vilket såklart också innebar intag av alkohol. Klockan ett på natten befann sig så 25 rätt så dragna personer i köket med cigaretter i giporna. Spontanfesten var ett faktum. Residensets föreståndarinna trillar så in klockan halv två och börjar hojta aggressivt om att vi lever om och röker inomhus. Tystnad faller över köket. Alla tittar på den respektingivande peruanska kvinnan. Hon säger:
"Christoffer, jag vet att du inte har någon skola att gå till och att du inte har något jobb, men alla andra människor på våningen har något att göra och måste kliva upp tidigt imorgon, så avsluta festen NU och stick ut ifrån köket".
Jag ska inte säga att jag var den mest oskyldiga personen i rummet, men av 25 personer med öl i handen och cigaretter i den andra var jag DEN ENDA som stod stilla i ett hörn utan vare sig dricka eller cancerpinne. Pratade om kulturella skillnader med en argentinsk tjej var var jag sysslade med. Men trots detta valde hon att tilltala mig som att det var MIN FEST och att jag hade BJUDIT IN alla dessa människor till spontanfest i köket. Nej du kärring, imorrn ska jag verkligen ta och ordna en fest här på första våningen och då ska ingen av mina konversationer handla om kultur eller politik. DÅ BLIR DET FOKUS PÅ MAXIMAL FÖRSTÖRELSE!
Ute på landsbygden
Hade planer igår på att skriva ännu ett blogginlägg men de gick om intet. Jag ville nämligen berätta att jag hade en liten dagstripp planerad. Vi åkte ut på landet till en argentinsk kompis. Det började med att jag egentligen inte skulle med, utan bara norrmännen och de argentinska tjejerna. Jag hade nämligen en jobbintervju klockan 14.30, och kunde därför inte följa med. Nu visade Gud sin goda sida och berättade för mig att jag blandat ihop dagarna och att intervjun var dagen efter. En timme senare satt vi på tåget på väg ut från smutsiga BA. Hundra timmar efter detta anlände vi till slut till Huset på Landet.
Sofistikerad? Jag?
Igår satt jag med en amerikansk tjej på ett café och pratade om åldrar och första intryck. Det går liksom inte att gissa någons ålder. Hon är 18 år, men om jag ska vara ärlig (det var jag såklart inte med henne) skulle hon lika gärna kunna vara 15. Hon skulle gissa min ålder och funderade länge innan hon sa 25. "25 år?! Sa jag". "Ja, hur gammal är du då?". "Jag är 21, sa jag". "Jaha, jag tyckte bara du verkade så..... Sofistikerad".
Nej där har vi beviset på att inget kan dömas utifrån första intrycket. Jag är precis lika sofistikerad som Jonas smutsiga mjukisbyxor.
Söker boende...
Den 23 januari går mitt månadskontrakt ut och därför måste jag bestämma mig ifall jag ska stanna på residenset eller om jag ska söka nytt boende. Nu när jag känner till priserna i staden har jag upptäckt att jag betalar ganska mycket pengar för att bo i ett trippelrum i ett halvtråkigt område. Jag kan betala mindre, få ett eget rum och bo i ett mycket finare område om jag hyr ett rum i någons lägenhet.
Så i fredags satt jag och tittade på Craigslist Buenos Aires och hittade en mexikansk kvinna som hyr ut ett rum. Jag ringde henne och bestämde tid för visning idag klockan 14. Rummet var litet, men funkar bra. Lägenheten i övrigt var trång och smutsig. Men ändå helt ok. 1000 pesos (2000 kr) i månaden, jämfört med 1300 pesos (2600 kr) som jag betalar här. Jag ska höra av mig imorrn till henne och berätta vad jag bestämt mig för. Men fan jag vet inte.. Jag borde kunna hitta ngt bättre. Men vågar jag chansa på det?
Söndag = San Telmo
På lördagen tog bakfyllan tog ut sin rätt efter fredagens hårda krökande. Så efter att hela dagen legat som en död fisk och försökt stå emot kräkreflexerna gick vi på kvällen till ett argentinskt steakhouse. Seriöst den bästa steken jag ätit i Buenos Aires.
Varenda söndag ordnar dom en marknad i stadsdelen San Telmo, vilket jag skrivit om förut hundra gånger. Denna söndag var inget undantag och trots att vi varit där tusen gånger hamnade vi där ännu en gång!
Självinsikt nummer ett
Det gick bra idag på jobbet. Jag visste inte vad jag gjorde, gjorde hundra fel, jag krossade tre glas och jag pratade en oförståelig blandning av spanska, engelska och svenska. Men det gjorde ingenting, för jag insåg något om mig själv. Jag är en seg jävla kille. Jag kan fan inte göra flera saker samtidigt och jag kan definitivt inte göra flera saker samtidigt och göra det snabbt. Men å andra sidan så drog jag in mest dricks av alla servitörer och kvällens dricks blev 165 pesos per person jämfört med den normala summan på 100 pesos. Såatteeeeeeeee....... Nej men min service må vara seg som faaaaan, men det är kvalitet på den!
Därför vandrade jag nöjt hem från jobbet, trots många misstag. Jag gjorde inget bra jobb egentligen, men lärde mig något om mig själv. Jag är fan inte snabb, men jag duger ändå. Kanske servitör inte är något för mig. Men det känns rätt skönt. Inga förväntningar liksom.
Detta inlägg handlar om mitt jobb
För ikväll jobbade jag igen på tangorestaurangen. En liten snabb recap för de som inte ännu vet något om mitt nya jobb så är det en restaurang där det varje kväll ordnas en tangoshow. Restaurangen är ägd av ett tangohotell som även ordnar tangokurser. Fett nice med andra ord, eftersom en av mina stora passioner i livet är just tango...........
Nej, men ikväll gick jobbet faktiskt rätt bra. Om jag ska vara ärlig så var jag tämligen negativ innan jag kom dit idag, vilket säkert märkts av i mina smutsiga beskrivningar av stället. Nu hade visserligen en sopsäck råkat lämnas öppen i källaren, vilket skapade en kackerlackeinvasion där nere. "Un desastre" sa min chef, men verkade inte speciellt berörd.
Men idag var ration "servitör-middagsgäst" lite bättre, förra arbetspasset hade vi 80 gäster på 2 servitörer (jag ville ta mitt liv). Detta gav mig tid att faktiskt försöka göra något rätt den här gången. Sedan fick jag nöjt blåsa upp bröstkorgen efter att två medelålders svenska kvinnor försökte smygprata om sin servitörs utseende på ett ovanligt nordiskt språk. Men little did they know att just denne servitör på en tangorestaurang i Argentina hade samma modersmål som dom. Det fanns dock inte tid för några pinsamheter, snabbt var beställningen tagen och mitt etniska ursprung avslöjade jag inte förrän jag kom ut med varmrätten.
Brain vs body
Den ständige kampen som pågår i den late människans kropp står mellan hjärnan och kroppen. Fy fan vad det är jobbigt att kliva upp på morgonen när man inte vill.
Igår var jag på ett hostel för att träffa en polare som precis kommit tillbaka från Uruguay. När jag ändå var där bestämde jag mig för att fråga ifall dom sökte jobb i receptionen. Ja, det gjorde dom. Så idag tog jag mig, mot alla odds, upp i rimlig tid och gick dit. Dom ska börja göra intervjuer snart och jag är så jävla trevlig och charmig så jag kommer lätt att få det jobbet!!
Solen skiner in genom fönstret, alarmet ringer, någon ropar ditt namn, någon tappar något i köket. Du vaknar.
Hjärna: Jaha nu kanske man ska ta och kliva upp så man får något gjort.
Kropp: Sova är skönt
Hjärna: Jag måste söka jobb och fixa arbetsvisum.
Kropp: Jag tycker så mycket om att sova.
Hjärna: Jag kan inte ligga kvar här och slöa, nu tar jag tag i mitt liv!
Kropp: Nej jag tror jag ligger kvar här.
Hjärna: Fan vilken lat, usel människa jag är som inte ens orkar kliva upp och göra något vettigt.
Kropp: Ja, du är så lat och usel så du lika gärna kan ligga kvar är och sova.
- Och av någon anledning är kropps argument alltid lite, lite bättre -
Igår var jag på ett hostel för att träffa en polare som precis kommit tillbaka från Uruguay. När jag ändå var där bestämde jag mig för att fråga ifall dom sökte jobb i receptionen. Ja, det gjorde dom. Så idag tog jag mig, mot alla odds, upp i rimlig tid och gick dit. Dom ska börja göra intervjuer snart och jag är så jävla trevlig och charmig så jag kommer lätt att få det jobbet!!
Nu emigrerar jag
Jag ska försöka skaffa mig ett arbetstillstånd så att jag kan jobba lagligt i det här landet. Igår drog jag till Migrationsdepartementet för att kolla upp hur jag får ett. Nu hade dom stängt för utlänningar utanför Sydamerika från kl 14.00 så jag måste dra dit idag också. Utan arbetstillstånd måste jag jobba svart, vilket betyder att jag bara kommer kunna få jobb på små krogar eller andra små företag. Efter att i söndags ha provjobbat på tangorestaurangen känner jag att fan.. Det blir inget av! Vi hade 80 gäster och vi var TVÅ servitörer. Efter jobbet var vi tvungna att stanna kvar övertid och polera bestick och vika servettkronor. Nej fy fan. Nu ska jag ha arbetsvisum och skaffa mig ett riktigt jobb.
Vad gör jag här?
Sen jag gick ut skolan för tre veckor sedan har jag chillat sönder den här staden. När man fortfarande halvt är en turist och icke-bofast så vill man inte börja ta gitarrlektioner eller fan.. Börja dreja krukor. Och när man söker jobb och faktiskt planerar att bo kvar här en längre tid så vill man inte heller åka till La Boca för att titta på dom färgglada husen och köpa ett flätat armband på marknaden bland tusentals andra turister.
Nej, jag vet inte min plats i den här staden. Så därför undrar jag. Vad gör jag här?
På västfronten intet nytt
Igår blev det häng med Anouka hela dagen, för att suga upp det sista av henne innan hon åker till Uruguay. Så då var man ensam svensk i bekantskapskretsen igen! Jag hade även två intervjuer, av vilka jag missade en. Tog mig till Florida 680 i en sliten, gammal galleria som hette Paseo del Sol eller något liknande. I lokal 96 skulle intervjuerna för "Ungdomar med attityd" äga rum. Jag hittade både 94, 95 och 97, men ingen 96. Det är märkligt med organisationen i det här landet. Har man numrerat varenda butik i en galleria så borde man väl ta mig fan sätta dom i ordning också! Nej här var 86 bredvid 101 och 93 bredvid 47, totalt ologiskt.
När jag till slut, kl 15.10 (10 min för sent), hittade en karta över alla gallerians lokaler och tog mig till nummer 96 var det ingen där. Kanske lika bra, det såg ut att vara någon typ av tango-show dom promotade. Kände inte för att slösa min ungdom och attityd på att sälja tango till turister, en dans som argentinarna för övrigt ger blanka fan i!
Den andra intervjuen var på en klädbutik i ett köpcentrum. Kort intervju, hon verkade tycka att allt lät superbra. Sedan sa hon att hon skulle "KANSKE ringa mig, KANSKE inte". Önskar att jag hade sagt "men när du ringer mig så kommer jag KANSKE svara, KANSKE inte".
Nej men det är bra med lite nederlag för någon som åkt runt på en räkmacka hela livet!
I Buenos Aires hör ingen dig skrika
Jag står i den trånga entrén till restaurangen där jag precis avslutat kvällspasset. Klockan är 01.08. Tittar mot dörren. Tolv kvarters promenad genom tveksamma stadsdelar. Genom det lilla fönstret i dörren ser jag en taxi stå och vänta vid stoppljusen på gatan utanför. Trafikljusen slår om till grönt och taxibilen kör iväg.
Jag tar av mig min klocka. Den kostade 150 kronor i Turkiet, men den ser dyr ut. Tar upp mina pengar ur byxfickan. 245 pesos. Jag lägger tillbaka 15 pesos i fickan och stoppar resten långt ner i strumpan. Tittar på min läderväska som hänger över mina axlar. Den är proppfull med saker. Jag tar ut den dyra mobiltelefonen och stoppar den i bakfickan. Den billiga telefonen får ligga kvar i högra byxfickan. Tittar mig i spegeln bredvid dörren. Tar av mina glasögon. Tänker igenom vad som finns kvar i min väska. Jobbskjortan, några papper i en plastficka, ett par shorts, lite småmynt och gamla kvitton. Bara saker jag kan klara mig utan. Öppnar dörren och kliver ut i den ljumna kvällsluften. En man vandrar förbi med snabba steg. Långt bort hör jag några ungdomar skrika högt till varandra.
Jag vänder mig om och börjar promenera hem.
A new world begins..
Nej riktigt så dramatiskt är det inte. Men idag börjar jag på mitt nya jobb och hela min vistelse här i Buenos Aires tar en ny vändning. Det är lustigt hur svårt det är att föreställa sig framtiden, hemma är det så enkelt. Jag har nu ingen aning vad jag kommer att göra om en månad. Var kommer jag att bo, med vad kommer jag att jobba (OM jag kommer att jobba), med vem kommer jag att umgås. ANER IKKE. Jag vet inte ens vad jag kommer att göra om en vecka!
Jag går på en provdag först, går det åt helvete så får jag inte jobbet, så enkelt är det. Av den anledningen är jag inte heller speciellt nervös. Men står å andra sidan räkmackan redo för mig att glida in på, ja, då har jag jobbet (och DÅ blir jag nervös). Men det är något jag lärt mig här borta. I ett främmande land kan du inte alltid räkna med den dig alltid så trogna räkmackan.
Imorgon väntar dock en ännu mer spännande dag. Då har jag en intervju för ett jobb som turistguide, kan vara jäkligt roligt. Sedan har jag en annan intervju på en klädbutik i en shoppinggalleria. Skön butik med riktigt snygga kläder. Vet inte riktigt vilken av de två jag hoppas på, men det får dom bestämma helt enkelt. Sedan har jag restaurangjobbet (kanske) att dryga ut månadslönen med, ifall det skulle behövas. Jag vill ju inte heller jobba ihjäl mig.
Nej, den var ingen höjdare
När bakfyllan vägrade släppa taget om oss stackars exil-skandinaver bestämde vi oss för att bli distraherade på bio. Vi såg Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och Skeppet Gryningen. Den uppfyllde sitt mål som distraktion.
När den "onda ön" fylld av "ond, grön rök" omotiverat tog över små Narnia-öar och kidnappade människor till den "onda ön" glömde jag totalt bort min huvudvärk. När de heroiska, godhjärtade folket från Narnia tillsammans med de modiga brittiska barnen kämpade mot den gröna röken och havsormar på en båt i Narniahavet kände jag inte av mina ömmande leder.
När huvudrollerna fick lära sig läxor om godhet och kampen mot ytliga begär visste jag inte vad jag skulle tänka längre. Men när den lilla flickan tårögt sa till de två unga männen som själviskt bråkade om makten över Narnia, "Snälla sluta, ser ni inte vad som håller på att hända med er? Det är den gröna röken som frestar era sinnen", ja, då..... Ville jag kräkas igen.
Fan man ser ju till och med på affischen att den suger
Vi missade tolvslaget...
.. Men i sann argentinsk anda låtsades vi helt enkelt att vi hann i tid fastän vi var nästan tio minuter sena. Så i korsningen Avenida Callao och Avenida Corrientes med utsikt över Obelisken räknade vi 12.06 ner tio, nio åtta... Det blev en bra nyårsafton! Är rätt sliten idag så jag låter bilderna berätta vad vi gjorde.
