Vecka tva, dag ett
Nu kanske ni trodde att jag blivit less pa att skriva blogginlagg och att jag helt enkelt lagt ner skiten. Men faktum ar att internet har legat nere hela helgen inklusive mandag. En tekniker skulle komma for nagra dagar sedan, men gjorde det inte saklart. Vilket inte var speciellt ovantat, sa fungerar det i Argentina. Bestammer man en tid och plats kommer man antingen valdigt, valdigt sent, eller sa kommer man inte alls. Naja, det ar en perfekt ursakt for mig att komma sent till skolan varje dag i alla fall - jag anpassar mig till kulturen!
Och det ar inte en sa trakig kultur att anpassa sig till! I fredags organiserade var larare en liten annorlunda skoldag. Vi skippade den helt enkelt, och begav oss ut pa en liten tur runt staden. Vi fick beratta for rektorerna att vi skulle till ett museum for att lara oss lite mer om Argentinas kultur, och for det fick vi 10 pesos var (ca 20 kronor). De pengarna spenderade vi pa varsin coca-cola. Efter det begav vi oss ut fran stadens brus till lugnet i Ecologica Reserva (ekologiska reservatet, logiskt nog).
Jag hade ingen aning om att det ens fanns natur i Buenos Aires....
Det har ar en bild fran en katedral. En malning forestallande ett gang praster eller Jesus eller nagot liknande. Titta i botten av tavlan. En hund som leker med en bla boll?
Ikvall ska jag pa en bar med ett coolt gang av en svensk (mig sjalv), en fransos (fran Frankrike - fransosernas land), en tjej fran Tyskland samt en snubbe fran Holland. Ja, man akte till Argentina i tron om att man akte till en annorlunda stad for att utforska en annorlunda kultur. Men det visade sig att staden faktiskt ar turistmeckat nummer ett och att det faktiskt KRYLLAR av utlanningar har (manga av dom bor faktiskt har). Sa min ide att aka till Buenos Aires for att jobba och bo var inte alls speciellt ny. Det finns till och med foretag som sysslar med utlanningar som vill............ Just det - JOBBA OCH BO HAR.
Men de e nice
Och det ar inte en sa trakig kultur att anpassa sig till! I fredags organiserade var larare en liten annorlunda skoldag. Vi skippade den helt enkelt, och begav oss ut pa en liten tur runt staden. Vi fick beratta for rektorerna att vi skulle till ett museum for att lara oss lite mer om Argentinas kultur, och for det fick vi 10 pesos var (ca 20 kronor). De pengarna spenderade vi pa varsin coca-cola. Efter det begav vi oss ut fran stadens brus till lugnet i Ecologica Reserva (ekologiska reservatet, logiskt nog).
Jag hade ingen aning om att det ens fanns natur i Buenos Aires....
Det har ar en bild fran en katedral. En malning forestallande ett gang praster eller Jesus eller nagot liknande. Titta i botten av tavlan. En hund som leker med en bla boll?
Ikvall ska jag pa en bar med ett coolt gang av en svensk (mig sjalv), en fransos (fran Frankrike - fransosernas land), en tjej fran Tyskland samt en snubbe fran Holland. Ja, man akte till Argentina i tron om att man akte till en annorlunda stad for att utforska en annorlunda kultur. Men det visade sig att staden faktiskt ar turistmeckat nummer ett och att det faktiskt KRYLLAR av utlanningar har (manga av dom bor faktiskt har). Sa min ide att aka till Buenos Aires for att jobba och bo var inte alls speciellt ny. Det finns till och med foretag som sysslar med utlanningar som vill............ Just det - JOBBA OCH BO HAR.
Men de e nice
Jag overlevde
Det var ju en ganska hektisk dag igar, med rundturen pa stan foljt av mina nyfunna vanner fran USA och Japan som verkar vilja bjuda med mig pa allt dom gor. Vi gick pa en bar och senare till en klubb med nagra av deras polare ocksa, av vilka dom flesta var amerikanare. Blev mest engelska igar faktiskt, vilket inte ar sa bra. Nagot annat som kanske inte ar speciellt bra var att kvallen slutade klockan 6 och att jag kom till skolan klockan 10,45. Men det ar lugnt, min larare ar hur skon som helst och hon tyckte bara det var bra att jag har kul medans jag ar i Buenos Aires.
Har ar hon, min larare Daiana. Hon tycker det ar markligt att jag ater flingor med mjolk, en macka, ett glas mjolk, en kopp kaffe och kanske en banan till frukost. Sjalv ater hon en mandarin och dricker en espresso. Hennes kroppsform ar ocksa darefter. Hon vager sakert 40 kilo (helst seriost) och ar sakert under 150 cm (helt seriost) men har varldens storsta personlighet!
Har traffat lite svenskar ocksa samt en tjej fran Norge, som forovrigt var skitmarklig och liksom fnissade sig genom varenda mening hon sa. Jag tror att hon bara tyckte jag var cool for att jag var svensk. (Ni vet ju vad norska tjejer tycker om svenska killar). Efter skolan idag gick jag och lunchade med tva tyskar och en tjej fran Osterrike som gar i min klass.
Unt das ist die sushi der ich habst geschmackt. Undrar om en tysk skulle forsta vad det dar betyder..
Ikvall ska jag pa Thanksgivingmiddag amerikanarna jag hangde med igar. (varfor ska jag fira Thanksgiving?) Om dom fragar mig om jag vill folja med ut pa krogen efterat kommer jag nog att saga nej iallafall. Var ratt sa bakis idag och det var ingen skon kansla nar man maste stressa till skolan i typ 40 graders varme och bilavgaser i lungorna.. Seriost jag madde sa javla daligt! Jag var sa stressad sa jag kopte en cola och rokte nagra cigaretter till frukost.. Nu kanske ni tanker vad dum jag ar mot mamma som skriver sana saker nar jag vet att hon laser det och sakert blir orolig. Men ska man ha en blogg maste man beratta allt och vara arlig annars ar det ingen poang!
Har ar hon, min larare Daiana. Hon tycker det ar markligt att jag ater flingor med mjolk, en macka, ett glas mjolk, en kopp kaffe och kanske en banan till frukost. Sjalv ater hon en mandarin och dricker en espresso. Hennes kroppsform ar ocksa darefter. Hon vager sakert 40 kilo (helst seriost) och ar sakert under 150 cm (helt seriost) men har varldens storsta personlighet!
Har traffat lite svenskar ocksa samt en tjej fran Norge, som forovrigt var skitmarklig och liksom fnissade sig genom varenda mening hon sa. Jag tror att hon bara tyckte jag var cool for att jag var svensk. (Ni vet ju vad norska tjejer tycker om svenska killar). Efter skolan idag gick jag och lunchade med tva tyskar och en tjej fran Osterrike som gar i min klass.
Unt das ist die sushi der ich habst geschmackt. Undrar om en tysk skulle forsta vad det dar betyder..
Ikvall ska jag pa Thanksgivingmiddag amerikanarna jag hangde med igar. (varfor ska jag fira Thanksgiving?) Om dom fragar mig om jag vill folja med ut pa krogen efterat kommer jag nog att saga nej iallafall. Var ratt sa bakis idag och det var ingen skon kansla nar man maste stressa till skolan i typ 40 graders varme och bilavgaser i lungorna.. Seriost jag madde sa javla daligt! Jag var sa stressad sa jag kopte en cola och rokte nagra cigaretter till frukost.. Nu kanske ni tanker vad dum jag ar mot mamma som skriver sana saker nar jag vet att hon laser det och sakert blir orolig. Men ska man ha en blogg maste man beratta allt och vara arlig annars ar det ingen poang!
Varmt, varmt, varmt...
... Nu kanske ni blir avundsjuka (eller kanske inte) - men idag var det 32 grader varmt har och stralande sol. Men for att lugna er lite grann sa ar 32 grader plus en miljon bilar plus tolv miljoner manniskor faktiskt inte sa behagligt ibland. Idag gick skolan iallafall fantastiskt bra, varan egentliga larare kom tillbaka idag sa kvalitén pa undervisningen hojdes rejalt! Men da far ju ocksa hjarnan ta stryk, sa jag har val egentligen vandrat omkring idag ratt sa omtocknad.. Jag besokte stans gamla kvarter med sma butiker och caféer. Riktigt gemytligt var det. Senare under dagen traffade jag en tjej fran Japan och en kille fran USA, med vilka jag hangde med resten av dagen. Dom fragade mig ifall jag ville folja med dom ut ikvall och man vill ju inte missa en chans att traffa nya manniskor, sa jag tackade ja.. Jag stallde precis min vackarklocka sa att den ska ringa klockan 7 imorgon bitti som vanligt. Da dyker det upp ett meddelande (som det alltid gor) pa hur lang tid det ar kvar tills alarmet gar av. 9 timmar och 30 minuter. Sa under den tiden ska jag hinna med att aka till deras lagenhet och forfesta (antar jag), ga ut nagonstans samt sova tillrackligt for att orka kliva upp imorgon. Hmmm, jag tror nog att det blir somnen som prioriteras bort ikvall... Jaja vad gor man!
Plaza de Mayo
Jag framfor en bro som tydligen ska forestalla en man som bojer en kvinna bakat medans dom dansar tango (det ar argentinas nationaldans). Man ska val inte klaga pa konst da det ar upp till alla att tolka den sjalva. Men jag ser inte riktigt ett tangodansande par..
En katedral i stadsdelen Palermo
Nu nar jag har sallskap uppkommer oandliga mojligheter att hitta nya spannande motiv till min kamera. Till expempel MIG SJALV.
Plaza de MayoJag framfor en bro som tydligen ska forestalla en man som bojer en kvinna bakat medans dom dansar tango (det ar argentinas nationaldans). Man ska val inte klaga pa konst da det ar upp till alla att tolka den sjalva. Men jag ser inte riktigt ett tangodansande par..
En katedral i stadsdelen Palermo
Nu nar jag har sallskap uppkommer oandliga mojligheter att hitta nya spannande motiv till min kamera. Till expempel MIG SJALV.
Sa blir den andra dagen till den tredje..
Forsta skoldagen idag, vilket betydde att alarmklockan fick stallas tidigt for att vara pa skolan klockan 8. Jag har nu bytt till den nya telefonen vilket betyder att jag ocksa anvander ett nytt alarm. Vilket betyder att det inte ar beprovat. Vilket ocksa betyder att man inte helt kan lita pa det. Oj oj oj vilken tid det tog inatt att dubbelkolla, trippelkolla och kvadruppelkolla att jag faktiskt gjort ratt. Allt forgaves da jag morgonen efter vaknade upp klockan 06:58, tva minuter innan det skulle ringa. Forstar ni vilken LAT manniska man ar da man faktiskt funderar pa att somna om igen for att fa dom dar SISTA TVA MINUTERNA med somn.
Pa vagen till skolan marker jag hur annorlunda trafiken i staden ar jamfort med igar och i sondags (bilden ovan ar fran igar). Sjalvklart sa var bada dagarna helgdagar och darfor inte lika livfulla. Men idag..................TRAFIKEN DEN HAR STADEN AR BORTOM ALL KONTROLL. Jag trodde jag skulle do flera ganger nar jag gick pa de sma tranga gatorna. Trottoaren ar ofta sonderhackad eller tackt med diverse brate. Men du far inte snava. Da hamnar du i korfaltet. Och da ar du dod.
Skolan var bra, forutom dom dar obekvama stunderna som uppkommer da ett stort gang av folk som inte kanner varandra samlats i en lokal ingen nagonsin besokt. Tafatta forsok till att skapa en koversation med nagon som ser trevlig ut (eller vem som helst egentligen for att slippa sta helt ensam och stelt luta sig mot vaggen, i ett forsok att verka avslappnad). Fumliga hander som haller upp kaffe i en plastkopp. Sjalvklart glommer man att koppen faktiskt kan bli varm nar man haller en kokhet vatska i den, sa man branner saklart sina fingrar. Trots smartan gor man inte ett ljud - man vill ju inte verka nervos och klumpig. Man for koppen mot munnen men marker snabbt att den dar extra cigaretten som skulle lugna nerverna gjort dig stirrig och ryckig. Handerna skakar lite for mycket for att kaffesippandet ska se naturligt ut. Under tiden star man och ler och nervosfnittrar. Men plotsligt tjuter nagon till pa andra sidan rummet, tappar kaffekoppen och spiller ut det brannheta innehallet over sin troja. Du tittar bort mot den stackars flickan och ser den nervosaste ansiktsuttrycket du sett i ditt liv. Da tanker du - Fan vad skont, jag ar nog ratt sa chill anda.
Efter detta borjade klasserna, vilket var trevligt. Grammatik som jag redan studerat, men glomt bort. Gar ganska fort att liva upp egentligen. Jag hade bestamt mig for att inte beratta att jag har studerat spanska i sex ar. Jag hatar nar folk forvantar sig for mycket av mig. Men pa den direkta fragan "Hur lange studerade du spanska i skolan?" gar det bara inte att ljuga. Fan ocksa. Lite sma raster har och dar under dagen. Traffar lite folk. Far lite tips pa vad man bor se har i Buenos Aires, snackar om bra restauranger och laga priset. Borjar kanna mig riktigt nojd med att jag hamnat i den har staden.
Efter skolan gick jag och en tjej fran Australien pa en fin restaurang for att ata lunch. Hon har varit har nagra veckor och kanner till en del stallen sa det var skont att bara haka pa. Ar det nagon som har markt att alla australienare ar sa jakla trevliga? Jag at gnoccipasta i en sas med lamm och drack ett glas vin fran Argentina (saklart). Flan med dulce de leche och en kaffe till efterratt. 150 kronor kostade det. Jag vet, det ar inte sa billigt att man tappar hakan. Men da ska ni veta att detta var en BRA, BRA restarang.
Detta ar Avenida 9 de julio. I bakgrunden syns en obelisk som restes nagon gang i mitten pa 1900-talet for att fira att staden fyllde 200 ar. Eller var det 300? Skit samma, det kan ha varit 400 ocksa. Saaa, staden fyllde 200-400 ar och darfor reste man detta monument.
Det har ar da graffiti. Pa en vagg. Ja just det.. Och en fattig man
Pa vagen till skolan marker jag hur annorlunda trafiken i staden ar jamfort med igar och i sondags (bilden ovan ar fran igar). Sjalvklart sa var bada dagarna helgdagar och darfor inte lika livfulla. Men idag..................TRAFIKEN DEN HAR STADEN AR BORTOM ALL KONTROLL. Jag trodde jag skulle do flera ganger nar jag gick pa de sma tranga gatorna. Trottoaren ar ofta sonderhackad eller tackt med diverse brate. Men du far inte snava. Da hamnar du i korfaltet. Och da ar du dod.
Skolan var bra, forutom dom dar obekvama stunderna som uppkommer da ett stort gang av folk som inte kanner varandra samlats i en lokal ingen nagonsin besokt. Tafatta forsok till att skapa en koversation med nagon som ser trevlig ut (eller vem som helst egentligen for att slippa sta helt ensam och stelt luta sig mot vaggen, i ett forsok att verka avslappnad). Fumliga hander som haller upp kaffe i en plastkopp. Sjalvklart glommer man att koppen faktiskt kan bli varm nar man haller en kokhet vatska i den, sa man branner saklart sina fingrar. Trots smartan gor man inte ett ljud - man vill ju inte verka nervos och klumpig. Man for koppen mot munnen men marker snabbt att den dar extra cigaretten som skulle lugna nerverna gjort dig stirrig och ryckig. Handerna skakar lite for mycket for att kaffesippandet ska se naturligt ut. Under tiden star man och ler och nervosfnittrar. Men plotsligt tjuter nagon till pa andra sidan rummet, tappar kaffekoppen och spiller ut det brannheta innehallet over sin troja. Du tittar bort mot den stackars flickan och ser den nervosaste ansiktsuttrycket du sett i ditt liv. Da tanker du - Fan vad skont, jag ar nog ratt sa chill anda.
Efter detta borjade klasserna, vilket var trevligt. Grammatik som jag redan studerat, men glomt bort. Gar ganska fort att liva upp egentligen. Jag hade bestamt mig for att inte beratta att jag har studerat spanska i sex ar. Jag hatar nar folk forvantar sig for mycket av mig. Men pa den direkta fragan "Hur lange studerade du spanska i skolan?" gar det bara inte att ljuga. Fan ocksa. Lite sma raster har och dar under dagen. Traffar lite folk. Far lite tips pa vad man bor se har i Buenos Aires, snackar om bra restauranger och laga priset. Borjar kanna mig riktigt nojd med att jag hamnat i den har staden.
Efter skolan gick jag och en tjej fran Australien pa en fin restaurang for att ata lunch. Hon har varit har nagra veckor och kanner till en del stallen sa det var skont att bara haka pa. Ar det nagon som har markt att alla australienare ar sa jakla trevliga? Jag at gnoccipasta i en sas med lamm och drack ett glas vin fran Argentina (saklart). Flan med dulce de leche och en kaffe till efterratt. 150 kronor kostade det. Jag vet, det ar inte sa billigt att man tappar hakan. Men da ska ni veta att detta var en BRA, BRA restarang.
Detta ar Avenida 9 de julio. I bakgrunden syns en obelisk som restes nagon gang i mitten pa 1900-talet for att fira att staden fyllde 200 ar. Eller var det 300? Skit samma, det kan ha varit 400 ocksa. Saaa, staden fyllde 200-400 ar och darfor reste man detta monument.
Det har ar da graffiti. Pa en vagg. Ja just det.. Och en fattig man
En dag i staden
En stor, mycket tatuerad och markbart berusad man kliver in pa cafet dar jag sitter och ater en empanada med ost och skinka.
Kyparen gar upp till honom och fragar vad han vill ha.
- I vant a koffee, sager mannen pa dalig engelska.
Mitt intresse for konversationen hojs direkt jag kanner igen mannens tydliga svenska dialekt, och jag lyssnar vidare.
- I just vant ei koffi, sager mannen igen till kyparen som pa spanska forsoker fraga vilken typ av kaffe mannen vill ha.
Han forklarar vilka olika kaffesorter de har och vilka erbjudanden de har med kombinationen kaffe + mat. Jag funderar en sekund pa att hjalpa till, men angrar mig fort, da jag kommer pa att jag helst inte vill associera mig sjalv med den alkoholiserade svensken. Nar kyparen inser att hans engelskakunskskaper ar precis lika bristfalliga som den berusade mannens spanska ger han upp och gar ivag.
Den svenska mannen tar av sig sin skjorta under vilken det doljer sig ett vitt linne och en stadig kagge. Det vita linnet har ett stort hal pa ett stalle dit mannens blick troligtvis inte nar, det omrade under naveln som skuggas av hans mage.
Han reser sig upp pa ostadiga ben och gar mot en buske bredvid uteserveringen. Han harklar sig och spottar en stor lobba ner bland loven. Pa vag tillbaka passerar han ett nedfallt parasoll, i vilket han fastnar.
Nar han satt sig ner kommer en stor morkhyad man fram till hans bord med en oppen portfolj full av billiga klockor, halsband och annat krimskrams. Den tatuerade mannen tar upp ett guldarmband men lagger snabbt tillbaka det igen. Forsaljaren hade dock uppmarksammat hans intresse och borjar prata om priset och vilken billig affar det skulle vara for mannen om han kopte det. Detta sade han saklart pa spanska. Mannen forstar ingenting utan forsoker istallet avblasa det hela genom att beratta att han faktiskt inte alls ar speciellt intresserad. Forsaljaren tror saklart att han forsoker pruta och sanker det forsta prisforslaget nagot. Mannen verkar allt mer stressad och sager, lite mer irriterat denna gang, att han inte ar intresserad och att han kanske kan kopa det nagon annan gang. Detta har tyvarr foga effekt pa forsaljaren.
- Lissen to mi naow, sager mannen, nu arg och hotfull.
- Ai donnt vant enni ov jor sings coss its jusst schitt, fortsatter han.
Han staller sig upp, tar sin skjorta, vander sig om och vandrar ivag. Nar han gor det far jag en skymt av hans hogra sida och den arm som jag annu inte sett. Hogst upp pa armen star det "Swedish HA".
Mannen gar ivag och lamnar mig med funderingen - vad star "HA" for? Visst ar val "HA" forkortningen for "Hells Angels"? Ar den forsta svensk jag traffar i Buenos Aires en Hells Angelsmedlem?
Kyparen gar upp till honom och fragar vad han vill ha.
- I vant a koffee, sager mannen pa dalig engelska.
Mitt intresse for konversationen hojs direkt jag kanner igen mannens tydliga svenska dialekt, och jag lyssnar vidare.
- I just vant ei koffi, sager mannen igen till kyparen som pa spanska forsoker fraga vilken typ av kaffe mannen vill ha.
Han forklarar vilka olika kaffesorter de har och vilka erbjudanden de har med kombinationen kaffe + mat. Jag funderar en sekund pa att hjalpa till, men angrar mig fort, da jag kommer pa att jag helst inte vill associera mig sjalv med den alkoholiserade svensken. Nar kyparen inser att hans engelskakunskskaper ar precis lika bristfalliga som den berusade mannens spanska ger han upp och gar ivag.
Den svenska mannen tar av sig sin skjorta under vilken det doljer sig ett vitt linne och en stadig kagge. Det vita linnet har ett stort hal pa ett stalle dit mannens blick troligtvis inte nar, det omrade under naveln som skuggas av hans mage.
Han reser sig upp pa ostadiga ben och gar mot en buske bredvid uteserveringen. Han harklar sig och spottar en stor lobba ner bland loven. Pa vag tillbaka passerar han ett nedfallt parasoll, i vilket han fastnar.
Nar han satt sig ner kommer en stor morkhyad man fram till hans bord med en oppen portfolj full av billiga klockor, halsband och annat krimskrams. Den tatuerade mannen tar upp ett guldarmband men lagger snabbt tillbaka det igen. Forsaljaren hade dock uppmarksammat hans intresse och borjar prata om priset och vilken billig affar det skulle vara for mannen om han kopte det. Detta sade han saklart pa spanska. Mannen forstar ingenting utan forsoker istallet avblasa det hela genom att beratta att han faktiskt inte alls ar speciellt intresserad. Forsaljaren tror saklart att han forsoker pruta och sanker det forsta prisforslaget nagot. Mannen verkar allt mer stressad och sager, lite mer irriterat denna gang, att han inte ar intresserad och att han kanske kan kopa det nagon annan gang. Detta har tyvarr foga effekt pa forsaljaren.
- Lissen to mi naow, sager mannen, nu arg och hotfull.
- Ai donnt vant enni ov jor sings coss its jusst schitt, fortsatter han.
Han staller sig upp, tar sin skjorta, vander sig om och vandrar ivag. Nar han gor det far jag en skymt av hans hogra sida och den arm som jag annu inte sett. Hogst upp pa armen star det "Swedish HA".
Mannen gar ivag och lamnar mig med funderingen - vad star "HA" for? Visst ar val "HA" forkortningen for "Hells Angels"? Ar den forsta svensk jag traffar i Buenos Aires en Hells Angelsmedlem?
Lunes el 22 de noviembre
Idag är alltså måndag, dag två, och klockan är 11:00. Staden känns lite mindre skräckinjagande än den gjorde igår. Min kropp tror fortfarande att klockan är 15:00 som hemma i Sverige, vilket gjorde det möjligt för mig att ta en morgonkaffe på ett närbeläget café. Det är röd dag idag för att, som någon uttryckte det, “någon blev mördad av någon, någonstans, någon gång på 1800-talet och därför är denna dag avsatt till honom”. Studenterna på det här boendet har, liksom jag, ledigt och därför tänker jag viga denna dag åt att försöka bekanta mig med någon annan än snubben från Chamonix. Såååååååå…… Vi hörs!
Cafèet
Cafèet
Bonjour
Imorse klockan tio (kl 14 hemma hos er) kom jag så fram till Buenos Aires efter en oväntat behaglig flygtur från Madrid. Jag var ju förberedd för det värsta scenariot - minimalt med plats i sätet, varenda kroppsställning gör ont, ingen sömn, dålig i magen, dålig andedräkt och lite extra akne för att toppa av det hela. Istället lyckades jag hitta utmärkta sittpositioner, kände mig vid utomordentligt gott mod och kryddade upplevelsen med solida åtta timmars sömn. Träffade en 50-årig fransk kvinna som varken kunde spanska eller engelska, och i några timmar satt jag där och försökte kommunicera med min bristfälliga obefintliga franska. Helt otroligt hur långt man kan komma med “oui” “tres bien” och “fromage”.
Men sedan började helvetet….
Skojade bara mamma, resten av dagen gick också bra.
Utsikten från en balkong här på residenset. Ganska centralt tror jag, men är svårt att säga när jag knappt sett något av staden. Det är ju söndag idag (så ni vet) och därför var denna del av staden märkligt öde. Det hindrade mig inte från att ta en liten le promenade för att spana in omgivningarna.
Kongressen - ett kvarter bort
Parken framför kongressen
Kongressen från andra sidan parken
Ja.. Som ni märker har jag inte så mycket att komma med egentligen, det mesta som hänt idag har jag såklart inte på bild. Ett långt samtal med en snubbe från Chamonix som också bor här, första gången i en argentinsk matbutik, lite andra små samtal med folk på residenset och Port Salut på en macka. En ost som för övrigt inte alls är så god som den låter.
Barajas ännu en gång
Och så är jag ensam på Madrids flygplats igen...
Än står de små välventilerade rökrummen kvar, lika fantastiska nu som förr, men denna gång kommer jag inte att använda dom. Jag stod precis inne på en tax-free shop och var SENNA (måttamedfingrarna-smiley) nära att köpa ett paket Camel blue men delvis på grund av min enorma klokhet och delvis på grund av att dom inte sålde cigaretter paketvis så hoppade jag över köpet. Inte för att det hade blivit behaglig upplevelse.. Yr och stirrig blir man nu när lungorna fått vila upp sig några månader.
Annars är jag vid gott mod.. Det är en märklig känsla att resa långt själv, då man hela tiden är omgiven av folk men aldrig egentligen pratar med någon. Du vandrar runt på en flygplats någonstans med 8 kilo handbagage, en plastficka full av viktiga papper, en börs innehållandes alla pengar du äger och ett pass du vaktar med ditt liv. Hela tiden folk runt dig men ingen att fråga ifall tanten på Arlanda verkligen sa att du inte behöver hämta ut bagaget när du mellanlandar. Du sysslar med seriösa saker bland människor som ser minst lika seriösa ut, men samtidigt är du precis samma person i precis samma sinnesstämning du var i när du stekte falukorv förra veckan. Akkurat lika förvirrad. Då inser du att det faktiskt inte är någon stor grej att vandra runt i ett gigantiskt glastäckt stålskelett bland folk som pratar ett språk du inte förstår, med en massa viktiga papper, alla dina pengar och ett pass du vaktar med ditt liv. Du klarade ju av att inte bränna falukorven du stekte förra veckan.
Och såhär ser jag ut....
Lite trött.. Lite pissnödig.. Men mycket stekig
