gragg

När brorsan kom på besök idag var mamma så lycklig att hon ordnade fest. Jag blev väckt ur mina svettiga bakisdrömmar av "CHRILLE! NU SKA VI ÄTA TÅRTA!".

- Fick lägenheten på 49 kvm på Storgatan.

Lämnade huvuddörrarna på hotellet öppna för att få in lite sval nattluft. Det var en dålig idé. Klockan 03:30 vandrar en mager gammal man längs Rådhusesplanaden. Han har korta, gröna shorts och en orange cykelhjälm. Han stannar till framför dom öppna dörrarna. Jag tittar på honom. Han inspekterar blommorna vid entrén. "Snälla, säg att han inte ser mig" tänker jag och försöker stå så stilla jag kan.
Han tittar upp från blommorna med ett förvirrat och glatt, nästan galet uttryck i ansiktet. Han vrider blicken mot receptionsdisken där jag står fastfrusen i ett försök att smälta in i bakgrunden. Han får syn på mig och ler stort. Jag funderar på om jag hinner vrida låsreglaget till 'STÄNGDA DÖRRAR'. Tittar på knappen och slänger ut armen. Men mannen hinner kliva in i lobbyn. Han går fram till receptionsdisken. Han tar av sin hjälm, lägger den på en lobbyfåtölj och går mot utgången igen, gestikulerandes att jag ska vänta. Han kommer tillbaka med ett ivrigt ansiktssuttryck och en stor, rostig cykel. Han pekar på den och ser stolt ut. Jag säger tvekande "åhåååååå..... Vilken fin cykel du har.....".

Läste några nättidningar och uppdaterade mig på dygnets senaste händelser.
7-åring knivmördad på Tomtebo hade jag läst redan tidigare. Ytterligare en död i trafikolycka utanför Sundsvall. En 2-åring ihjälkörd av rattfyllerist i Småland. En motorcyklist död i en annan trafikolycka i Vara. Ett urspårat tåg i Indien. Ett annat tåg som bombades och spårade ur i samma land. En båt med 170 passagerare som förlist på Volga. En bilkrock i Umeå. En annan i inlandet. En seriekrock på E4.
Igår natt läste jag DN.se och tänkte "fan, det har ju inte hänt något alls!". Glömde att ta i trä.

Idag är jag inte mindre sinnesförvirrad än igår då jag efter nattskiftet inte gick till sängs. "Jag måste ju sola" tänkte jag och stannade uppe. Slutade med att jag däckade i min säng kl 9:30. Vaknade upp 13:00, såg den strålande solen genom fönstret och raglade ut till solsängen. Lyssnade på en ljudbok och 2-3 timmar flöt förbi i solgasset. Vecka 27 går mot sitt slut och med den även en intensiv arbetsvecka. Ikväll jobbar jag nattskiftet igen, imorgon är det måndag och en ny vecka.

Teatercaféet en fredag. Jobbade kvällspasset och kände mig tröttare än jag gjort på länge. Ätit dåligt. Men fredag är fredag och ett löfte hade delats ut till Jonas. Tyckte synd om min stackars kropp som blev onykter på två öl, promillehalten galopperade iväg för varje klunk jag tog. Träffade Tina Lindberg och hade kram- och skrattkalas. "MEN ÄR DU HÄR?!" och "DET VAR JU SÅ LÄNGE SEDAN!!" fastän vi senast sågs på exakt samma ställe för två veckor sedan och fastän det egentligen inte alls borde vara förvånande att vi båda är där.

Sitter på Aveny med ett nattskift framför mig. Ska jag hålla mig vaken? Jag har skruvat sönder dagsrytmen det senaste dygnet och känner mig otroligt förvirrad. Har spenderat senaste 24 timmarna på fyra olika soffor. Är det morgon, dag eller natt? Vaknade upp på Teg efter en märklig sömn på två olika soffor. Kom hem till Obbola och låg i min soffa och läste 1984 av George Orwell (det var på tiden). La mig sedan på en träsoffa ute på altanen. Somnade. Sov i 3 timmar ute i kvällsluften. Vaknade upp kl 21:20, skyndade till jobbet.
Utanför dom stora glasrutorna går vaxade frisyrer och korta klänningar förbi. Folk ska ut på krogen. Tänk om jag skulle somna i stolen bakom receptionsdisken?

Hade en stackars kycklingfilé i frysen och några gamla schalottenlökar i kylen. Tänkte att; Detta kan vi ju koka ihop till något. Hittade en gammal flaska vitt vin och tänkte vidare; Detta kanske kan bli något riktigt smaskigt.

Mina två päron lämnade Umeå för Öland och jag ska "ta hand om huset". Klippte gräsmattan, lagade en rejäl frukost, hämtade tidningen och läste den. Kände mig som en rejäl villaägare. Men med Adde i Grekland, Tina sliten och Jonas på jobbet fanns det efter två timmar extremt lite att göra. Klippte av några grenar på plommonträdet för att det kändes rätt. Monterade sedan fast en upp-och-nervänd tratt på stammen så att inte myrorna skulle ta sig upp och äta frukten (?).

Om kreditkollen går som den ska (har inte några betalningsanmärkningar, vad jag vet) så har jag en lägenhet på Väst på stan i höst. En lägenhet, ett mobilabonnemang, en personförsäkring och Spotify Premium - Ja, det verkar onekligen som att det är slut på resandet i några år framöver! Stadgad i Umeå... Jag ser det som ett experiment - kommer jag att klara det? Återkommer runt årsskiftet med svar!

Tog en nap efter jobbet, vaknade upp och drog på mig ett par löpskor (måste ha varit Jonas som tagit mina och lämnat sina, för helt plötsligt var dom storlek 35). Sprang en runda runt elljusspåret. Åt sedan fläskfilé. Med en sallad... Jag kände mig så hälsosam att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv. Måste åka och köpa en chipspåse och ett cigarettpaket. Eller så gör jag inte det.

Ska tacka ja till en lägenhet imorgon. Väst på stan, here I come! Ska en student ha råd med en 49 kvadratare måste dock stålarna börja rulla in. Helgen har varit helt i linje med mina finansiella utsikter - jobb fredag-lördag-söndag och inte en enda utgång.

Fick en sådan här serverad på kopieringsmaskinen. "Middagen skall intas kall, i hast och på stående fot" som min chef sa en gång. Visserligen åt jag den väldigt snabbt och på stående fot, men den var både varm och välsmakande.

Det är kul... Att få uppgradera gäster till finare hotellrum.
Det är dock trist... När dom man har valt ut inte kan svenska/engelska och inte ens förstår att dom blivit uppgraderade.

Har en fin dag framför mig imorgon. Så fin att jag illustrerar den med punktlista.

• Lägenhetsvisning kl 10:00.
• Jobba på hudcancern med Tina på Bölesholmarna.
• Jobba in lite stålar (om jag ska klara den hyran så).

Mmm, fina prickar... Just ja, jag har bokat resan till Kroatien - the Mediterranean as it once was, den 1-9 augusti. Det ska bli härligt!

... att mina lungor efter ett cigarettpaket varje dag under 6 månader skulle klara av ett löppass. Ja, jag har ju sagt att jag ska dumpa cancerpinnarna och börja träna. Sluta röka har väl gått sådär. Sammanlagt har det väl ändå blivit några cigg om dagen. Men genom all tjära och kolavlagringar på lungväggarna kunde jag ändå suga åt mig syre nog till ett varv runt elljusspåret. Jag spurtade till och med på slutet. "Med det där löpsteget och din kropp borde du satsa på att bli löpare" sa mamma. Klart hon säger så till sin nikotinmissbrukande son när hon ser chansen att smickra in honom på en annan väg. Och visst har jag alltid både rökt och lovat för mycket - hur gick det med kajaken som jag skulle paddla varenda dag? Men fan... Jag drar iväg ännu ett löfte om framtiden och säger; Jag ska löpa hela sommaren!

Tina och jag sa "Farväl" till Adrian och Hanna på beachvolleybollplanen i Ljumviken. Ja, Obbola-Böleängsparet skulle tydligen iväg på semester till Korfu, Grekland. "Okay suckazzzz" sa det andra radarparet, även dom en Obbola-Böleängskombo.