Photo art by: Adrian
Fick med ett stjärnfall på bilden
Spanska hela dagen
Jag trodde inte det skulle bli någon mer spanska på ett bra tag nu, men idag har jag fått tala spanjakernas språk inte mindre än Två gånger. Konversationerna med städerskan från Kuba och den spansk-danske gästen flöt på alldeles utmärkt.
Men vad f.-..!
Vaknar upp av att solen strålar genom fönsterrutorna. I flera timmar har den hettat upp sovrummet, som vätter åt söder, till den punkt att luften dallrar och täcket klibbar fast på kroppen. Trots att jag är trött och sovit dåligt kan jag inte somna om.
Jag tänker; Ja, jag kliver väl upp då. Äter mig lite frukost och utnyttjar den fina dagen. Jag går ut och solar!
När jag laddat upp med en ljudbok på mobilen och en kudde på solsängen lägger jag mig ner. Klarblå himmel. Blundar och lyssnar på Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Tio minuter senare öppnar jag ögonen. Från väster väller ett molntäcke in. Fan så typiskt.
Hybriden
Efter en upptagen dag i receptionen på Hotel Aveny (ja, det stavas med ett L) var jag i toppform - glad och pratsam fick jag gästerna att skratta och förvandlade klagomål till giftermål (nja, kanske inte riktigt). Jag ville inte slösa bort gamet jag hade och bestämde mig för att inte alls åka hem till Obbola och avsluta kvällen. Jag gick på Tisdags-Rex, efter rekommendation från Tina.
Laddad för sprudlande möten med bekanta betalade jag inträdet och klämde mig in bland folket. Det var nämligen det man var tvungen att göra, denna tisdag mitt i veckan - trycka sig förbi stora ryggar, skvalpande drinkar och glödande cigaretter.
I övrigt kändes Rex som en hybrid mellan en klubb och en bar. Barstämningen var total på uteserveringen, många kända ansikten, pågående samtal överallt, drinkar i hand, stolar och bord. Men klubbstämningen var också övertygande, hög musik, för många människor för att hinna prata, spontandans och otroligt lång kö till baren. I nyktert tillstånd hade jag inte förmågan att stänga ute allt som pågick i periferin, 45 minuter senare var jag därför stirrig som tusan.
"Tja Chrille, hur är läget?" frågade någon glatt. "HEJ..! Jo.. Det.. Är bra!" svarade jag trevande och planerade fortsättningen på samtalet. I folkstimmet kom den aldrig. Jag förblev istället tyst och förvirrad. Tittade bort och tillbaka. Sedan log jag, nickade till och vände mig om.
"Folk har gått på tisdags-Rex varje sommar i alla tider, det är därför vissa är 50 år" sa någon.
Synd att det är så awkward att ta bilder ute på krogen.
Stupid ass
http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodade-unga-liknas-med-hitlerjugend
Glenn Beck, medlem i den amerikanska ultrakonservativa Tea Party-rörelsen:
— Det var skottlossning på ett politiskt läger, som påminner lite om Hitlerjugend. Jag menar, vem är det som anordnar läger för ungdomar som handlar om politik? Det är alarmerande, sade Beck i sin radioshow.
Glenn Beck, medlem i den amerikanska ultrakonservativa Tea Party-rörelsen:
— Det var skottlossning på ett politiskt läger, som påminner lite om Hitlerjugend. Jag menar, vem är det som anordnar läger för ungdomar som handlar om politik? Det är alarmerande, sade Beck i sin radioshow.
Oj oj
Min blogg gjorde visst besöksrekord igår. Kan det möjligen ha varit Facebook-posten som innehöll ordet "strandbilder". Kanske någon förväntade sig att få se lite hud?
Det kommer, lovar jag er. Måste bada åka och bada först.
Det kommer, lovar jag er. Måste bada åka och bada först.
Vitskär igen
Jag sitter på en djup fascination för Vitskärsudden - Obbolas södra ände. Där är vågorna alltid störst, där kan man göra upp en brasa på stenhällarna och där får man alltid vara ifred. Ja, tills folk började bygga massa stugor där det vill säga.
Det är 5 kilometer från Obbola by längs en risig enfilig väg, men ändå lyckas lapplisorna ta sig dit ut?!
"Stå inte på handikapparkeringen, det bor en kärring här som ringer UPAB" var det någon som sa till mig.
Senaste gångerna jag varit där ute, på den en gång så ensliga platsen, har någon varit där. En gammal nucka ute med hunden på klipporna. Ett förälskat par vandrandes på stranden.
- Den där platsen har vi suttit på sedan vi var små barn, förstår du det, du gamla gubbe som ockuperar vår bänk och låter havsvinden fladdra i tupén.
Jag läxade upp flera gubbar och tanter samt hade diskussioner med diverse stugägare i mitt huvud, där jag satt på stenbumlingen. Jag hade förpassats till utkanterna av stranden av ivriga kvällsbadare. Jag var där ensam. Jag drack mitt mate. Tog bild på mig själv. Vitskärs är fortfarande härligt. Om man går bort en bit.
Vitskär och Nyvik
Oslodåden fick mig att spendera all min tid vid datorn på vg.no, dn.se, aftenposten.no, m.fl. Därför sitter jag på en drös med mobilbilder som jag ännu inte delat med mig av. Dessa kommer utan medföljande historia, eftersom att jag glömt vad vi gjorde.
Så här kommer en surprise - bilder UTAN text. Ja, nästan då.
Och Nyvik
Till fäderneslandet
"Bjurfors - Västerbottens San Francisco", "Alla vägar leder till Bjurfors" är båda kända citat. Nej, inte riktigt - men E12 går dit och det finns en gammal stålbro som med mycket fantasi liknar Golden Gate.
Att släkten Eliasson härstammar från Belgien vet vi redan. Men trots våra kontinentala rötter och exotiska utseenden kan familjens hjärta (i mer modern tid) sägas ligga i Bjurfors. Ja, med tanke på att 90 % av Eliassons bor där.
Ett besök för några dagar sedan var därför inte helt omotiverat. Trots lantligheten har dock 2 av 3 små kusiner på bilderna det internationellt klingande efternamnet Eliasson-English.
Ett besök för några dagar sedan var därför inte helt omotiverat. Trots lantligheten har dock 2 av 3 små kusiner på bilderna det internationellt klingande efternamnet Eliasson-English.
Mår så dåligt
Tittar på ett bildspel på Aftonbladet kallat "DE KOMMER ALDRIG HEM". Det är fem bilder på ungdomar, 18-21 år gamla, som fortfarande saknas efter massmordet på Utöya utanför Oslo.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13368507.ab
Detta bildspel tittar jag på efter att ha sett foton på censurerade döda ungdomar liggandes i högar på stranden.
http://static.vg.no/uploaded/image/2011/7/24/drapsmann_834.jpg
Bildspelet ger ansikten till liken på stranden. Ansikten på unga människor som heter Simon, Tore, Hanna... Som försökte gömma sig från en polisman med gevär som sa "Polisen är här nu, ni är räddade". Som skickade sms till sina föräldrar "Jag lever och försöker gömma mig. Ring inte, då hör han oss". Som sedan blev skjutna i vattnet, i panik simmandes för att komma ifrån ön där Anders Behring Breivik i 1 timme och 30 minuter begick massmord.
Fy fan... Jag borde inte ens få skriva om det här.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13368507.ab
Detta bildspel tittar jag på efter att ha sett foton på censurerade döda ungdomar liggandes i högar på stranden.
http://static.vg.no/uploaded/image/2011/7/24/drapsmann_834.jpg
Bildspelet ger ansikten till liken på stranden. Ansikten på unga människor som heter Simon, Tore, Hanna... Som försökte gömma sig från en polisman med gevär som sa "Polisen är här nu, ni är räddade". Som skickade sms till sina föräldrar "Jag lever och försöker gömma mig. Ring inte, då hör han oss". Som sedan blev skjutna i vattnet, i panik simmandes för att komma ifrån ön där Anders Behring Breivik i 1 timme och 30 minuter begick massmord.
Fy fan... Jag borde inte ens få skriva om det här.
Overkligt i Oslo
Dom första rapporterna om 9 döda fick oss igår att säga "Herregud, tänk vad dom där ungdomarna har bevittnat. Vilken panik!". Men över 80 döda... Det är på en annan nivå. Det är ju en massaker.
'
"Polisen letar efter döda kroppar i vattnet på Utöya"
Och bilderna från centrum ser ju ut som... Ja, inte Skandinavien i alla fall.
Bilder tagna från DN.se
'"Polisen letar efter döda kroppar i vattnet på Utöya"
Och bilderna från centrum ser ju ut som... Ja, inte Skandinavien i alla fall.
Bilder tagna från DN.se
Sopa glas
Tänk dig att du jobbar natt. Klockan är 04:00. Du står ensam i en hotellreception. Ingen har varit nere i lobbyn på flera timmar. Den automatiska ljussättningen har dimmats ner till "nattläge". Restaurangen är stäng, baren likaså. Till och med puben vägg i vägg är tom och alla har gått hem. Du tittar på chipspåsarna i receptionskiosken. Du funderar på att ta en, men ångrar dig, eftersom att dina kollegor läser din blogg.
Du ser genom de stora glasrutorna mot gatan att staden sedan länge somnat in. Stillsam lobbymusik spelas i bakgrunden på lägsta volym. Du har inte pratat på timmar.
Du sitter och stirrar på ett pappersark med försäljningsstatistik. Siffrorna ska föras in i en rapport. 52 158,08 SEK står det på arket. Du tittar i Excel-dokumentet och markerar rätt ruta. Femtiotvåtusen... Vad var det nu igen... Femtiotvåtusenetthundrafemtioåtta... Hur många ören..? Tittar tillbaka på statistikpapperet. Var stod den där summan nu igen?
Du avbryts av att en lastbil stannar utanför de automatiska dörrarna. Synen av en annan människa gör dig glad. "Två människor vakna i hela världen" tänker du spontant. En man kliver ur och öppnar bakdörrarna till bilen. Han drar ut fyra röda plastbackar, vacklar till av vikten och kliver in i lobbyn. Plastbackarna är staplade så att de täcker mannens ansikte. Du yttrar ett vänligt "hej hej". Mannen svarar ett ansträngt "godmorgon" med hes morgonröst.
Han försöker se runt brödbackarna för att ställa dem på den höga bardisken. Några glas klirrar till. Något faller i marken. Utan att se de höga travarna med ölglas, precis bakom baren, förstår du att mannen stött till dem med backarna. Glassplitter sprätter upp i luften åt alla håll och skapar ett genomträngande, öronskärande ljud av glas mot glas och glas mot stengolv. Du hinner ta några steg åt sidan och se de sista travarna sorgligt falla ner och krossas mot det som inte längre är stengolv, utan flera centimeter med glaskross.
Här sopar jag upp det sista, medan mina öron blöder.
Moving fast
Kände igår att jag definitivt landat på marken i Umeå. Med detta har även 1000 nya planer tagit form.
Såhär såg det ut när jag Skypade med mamma
Jag har nog haft det ganska bra ändå...
Kroatien i augusti, Guatemala över nyår, London i januari, New York över både nyår och januari, en termin utomlands så snart som möjligt, praktik på valfri ambassad, byte till universitet i Stockholm/Berlin/Barcelona/Buenos Aires. Nu direkt, helst. Nej, det går inte ihop.
"Pengar finns bara till för att köpa upplevelser" har jag tänkt. Men när t-shirtarna har hål under armarna och byxorna stramar över blåsa och prostata, ja, då blir det tight i budgeten. Har ju en lägenhet att utrusta nu också.
Världen har inga gränser. Men jag har.
Såhär såg det ut när jag Skypade med mamma
för några månader sedan.
Senare bjöd vi på middag i lyan på Azcuenaga 1254.
Har tydligen varit i Chile också
Jag har nog haft det ganska bra ändå...
Universum
Något positivt med att det börjar bli mörkt om kvällarna - snart kan man se vad det är vi roterar under igen!
Se klippet på helskärm!
Ocean Sky from Alex Cherney on Vimeo.
Dagens galenskap
När man jobbar natt blir man galen. I alla fall jag. När jag är i total ensamhet vet jag inte vad som är verkligt och inte. Jag behöver andra människor som referenspunkt för att hålla vanliga situationer verkliga.
Utan de sociala regler som tillkommer när en annan människa är i närheten vet jag inte längre vad som är rimligt beteende.
En rad bord ska torkas och de tillhörande stolarna ska ställas raka. Med bara mig själv som mänsklig referens i rummet, vet jag inte längre vad det innebär.
"Stolarna ska ställas raka" går igenom mitt huvud. Så jag puttar till den sneda stolen några centimeter. Men då hamnar den andra i fel vinkel. Puttar till även den. Blir frustrerad. För stolarna kommer ju aldrig hamna helt rakt. Det är alltid några centimeters skillnad i vinkel. När jag inser det, upptäcker jag att hela projektet med att räta till stolarna är orimligt. Det finns ingen logik i att "ställa stolarna raka" när dom aldrig kommer att bli det.
Scenariot upprepas när de små handdukarna ska vikas till toaletterna. För att stapeln med handdukar ska bli så stabil som möjligt ska varannan handduk läggas med ändarna utåt, varannan inåt. De broderade ändarna blir tunnare och därmed kommer stapeln att luta ifall alla läggs åt samma håll. Detta kräver också att de små handdukarna viks på ett speciellt sätt, så att den broderade änden blir så tunn som möjligt.
Viker jag fel så måste jag vika om. Men när man har vikt 30 handdukar inser man att det faktiskt inte spelar någon roll i den stora lådan med staplade handdukar. Du blir frustrerad. Hela det system du då byggt upp tappar då sin betydelse och du vet inte längre vad som är rimligt beteende.
Du viker ju bara handdukar.
Lördag-söndag
Föräldrarna åkte till Finland för andra gången i sommar och lämnade mig med dom två loppbitna hundarna. Jag bjöd över Adde till huset och vi tog hundarna till hamnen. "Dom måste få simma av sig lite energi" berättade jag för Adde. Poängen var såklart att få dom så trötta som möjligt, att dom sedan skulle tuppa av i sina burar och att jag därmed skulle bli ett störelsemoment fattigare.
Tältgänget från fredagkvällen återsamlades i mitt vardagsrum och vi drog igång en film. Det gudomliga lugn som uppstått när mina hundar legat medvetslösa under trappan bröts när en av dom klev in i vardagsrummet och kräktes upp flera kilo maginnehåll på mattan. Alla stirrade på varandra och sedan tillbaka på spyan. "Dom här hundarna är demoner" var det enda jag kunde tänka.
En trevlig filmkväll avslutades med att jag plockade upp ljummen sörja med en ut-och-invänd ICA-kasse.
OBS! Ni vet det jag skrev om demoner? Titta på den andra hundens ögon till höger i bild.
Tält
Frida bjöd in oss till sina föräldrars vackra boning en strålande fredagseftermiddag. Planen var; Ett nytt försök på tält- och grillkvällen vi försökte styra upp tidigare i veckan.
Grillningen avklarades utan anmärkningar. Under måltiden förvandlades en vacker eftermiddag till en regnig kväll. En krigare gav upp.
"Det blir ingen tältning för mig ikväll" sa Jonas och begav sig hemåt. Resterande fyra trotsade de tveksamma förhållandena och befann sig till slut på en fuktig luftmadrass omgärdade av fyra ännu fuktigare tältväggar.
Två timmar blöt sömn senare vaknade jag upp i kvav luft som passerat genom fyra par lungor, mer än en gång. 7.30 var klockan och hundarna skulle matas/rastas. Promenerade hem i regnet. "Förbannade hundar" ekade i mitt huvud.
Terror
Något fruktansvärt har hänt. An act of terror har utspelats i mitt hem.
Igår lämnade jag huset med en kvick titt i brevlådan. Senaste numret av Illustrerad Vetenskap låg där, snyggt inplastad med den glansiga framsidan väl synlig. En bild på en DNA-kedja försäkrade mig om att jag hade olidligt spännande läsning väntandes på mig senare den dagen.
Idag, när jag för 10 minuter sedan gick ut till brevlådan hittade jag VK, men ingen Illustrerad Vetenskap. Någon har stulit den ur brevlådan. Tröstade mig själv med VKs ledarsida.
Jag har problem
Slutade klockan 22:30 igår. Började babbla iväg med Sanna, som kom och bytte av mig till nattskiftet.
När jag sitter på Wikipedia och spontanläser tänker jag ibland att det skulle vara kul att se en lista på vilken artikel man börjat på och hur man sedan klickat sig vidare till den sista man läser. Som en karta över några timmars tankekedja.
Jag skulle vilja ha en likadan lista över hur jag och Sanna började och slutade snacka igår. Två timmar tog det. Sista ämnet vi behandlade var privat/statlig sjukvård. Tror att vi började med lustiga minnen från hotellet. Det är alltid så vi börjar vid skiftbyte. Alternativt klagar vi på det som inte fungerar (stort ämne).
När jag kl 00:30 åkte hem var jag så sönderpratad att jag inte visste vad jag gjorde. Körde genom dimman mot månen och ville ta en bild. Gick lös med mobilkameran.
Vad fan är detta?! 8 bilder??
Kom in
Politices Kandidatprogrammet... Det har något att göra med statsvetenskap och internationella relationer. Det är detta eller inget, tänkte jag när jag ansökte. Men efter att beslutet blivit taget har jag lämnat frågan i skugga. Det fanns ingen anledning i att kolla upp kursplanen. Ingen anledning att veta intagningspoängen eller ens startdatumet.
"Hur lång är utbildningen?" har folk frågat mig. "3 år" har jag svarat. Men det är lögn, jag vet ju inte.
Kommer jag in, så kommer jag in, tänkte jag.
Nu gjorde jag tydligen det. Politices Kandidatprogrammet hösten 2011. Fastän jag inte exakt vet vad det är, så är jag övertygad om att det är rätt. Och är det inte... Så får jag resa och fundera lite till!
"Hur lång är utbildningen?" har folk frågat mig. "3 år" har jag svarat. Men det är lögn, jag vet ju inte.
Kommer jag in, så kommer jag in, tänkte jag.
Nu gjorde jag tydligen det. Politices Kandidatprogrammet hösten 2011. Fastän jag inte exakt vet vad det är, så är jag övertygad om att det är rätt. Och är det inte... Så får jag resa och fundera lite till!
