-

Igår tog mitt mate slut. Fick åka på Maxi och ladda upp med nytt inför Kroatien-resan imorgon. Fick med mig sällskap och vi snacksade vid bryggan. Spanade in nybyggda Öbacka Stand också. Lämnade av det påskrivna hyreskontraktet till fastighetsvärden. Nu bor jag snart på Storgatan 10B!

Klipp

Med stadiga 30ºC utlovade för Kroatiens kustland behövde kalufsen klippas till lite. Vill ju inte att hjärnan ska börja koka under fågelboet. Försökte få tid på någon salong i staden men bemöttes av "nej, vi har inga tider kvar idag". Så jag drog fram trimmern. Mamma fick hjälpa till på bakhuvudet, annars lyckades jag spara in 500 kronor helt i egen regi.

Tre damer Eliasson

... Och två bröder English

Umeåhelg vol: 2

Lördagen skulle också bjuda på rikligt med sommarljumna alternativ under temat Fest. Försökte få tag på den förlorade vännen Jonas utan större framgång. Stämde träff i Broparken med två snygga damer som skamlöst drack sig onyktra i gräset. Jag hakade på och efter att flera gånger ha gömt våra Systemet-påsar från runtkörande polisbilar (jävla fascister) fick vi dricka i fred. Vi utökades med ytterligare en skönhet. Jag ville känna storstadsvibbar och gå på Socialize först och senare hoppa vidare till TC. Förslaget röstades ner och vi gick direkt på TC.
Tog inga bilder ute på krogen, men förevigade ännu en morgonvandring hem över Tegsbron. Ska bli så skönt att flytta in i lägenheten.

Lunch med hufvudstadsbor

Ett stycke stockholmsk kollega från TV-jobbet i Argentina körde genom Norrlandskustens pärla Sundsvall Umeå och tog en lunch med mig på Sjöbris. Fastsurrad på biltaket hade hon en stege, som skulle fraktas till Luleå för en TV-inspelning (det finns inga stegar i Luleå). Ytterligare en TV-människa från vår Hufvudstad satte nöjesbransch-glans på en liten norrlandspojkes bakfulla vardag.
I fem veckor jobbade vi sida vid sida, jag och Rebecka, med att rulla texten på kameralinsen och sätta orden i programledarens mun. Det var mysigt och jag beställde en räkmacka. Trots den uppenbara svenskheten tog mötet mig tillbaka till Buenos Aires för en stund.

Skammens promenad

Fördricka på Sjöbris med två iranier gör fort din mage full på shots och drinkar. Detta hände mig igår och tämligen förfriskad stapplade jag in på TC. Det händer mig sällan, men i mitt priviligerade sällskap fick vi kliva före i kön. Trots klädseln - en blå t-shirt och en hängig H&M-kofta - kände jag mig ovanligt viktig och babblade iväg med både den ena och den andra.
Hamnade med Tina och en Joel Jonsson i sitt esse på efterskiva. Med illaluktande kläder gick jag en skammens promenad genom staden denna morgon. Solen var varm, himlen var blå, och Umeå låg vackert därunder, men ett strandbesök kunde jag omöjligen genomföra.

Photo art by: Tina


Photo art by: Adrian

Fick med ett stjärnfall på bilden

Spanska hela dagen

Jag trodde inte det skulle bli någon mer spanska på ett bra tag nu, men idag har jag fått tala spanjakernas språk inte mindre än Två gånger. Konversationerna med städerskan från Kuba och den spansk-danske gästen flöt på alldeles utmärkt.


Men vad f.-..!

Vaknar upp av att solen strålar genom fönsterrutorna. I flera timmar har den hettat upp sovrummet, som vätter åt söder, till den punkt att luften dallrar och täcket klibbar fast på kroppen. Trots att jag är trött och sovit dåligt kan jag inte somna om.
Jag tänker; Ja, jag kliver väl upp då. Äter mig lite frukost och utnyttjar den fina dagen. Jag går ut och solar!
När jag laddat upp med en ljudbok på mobilen och en kudde på solsängen lägger jag mig ner. Klarblå himmel. Blundar och lyssnar på Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Tio minuter senare öppnar jag ögonen. Från väster väller ett molntäcke in. Fan så typiskt.

Hybriden

Efter en upptagen dag i receptionen på Hotel Aveny (ja, det stavas med ett L) var jag i toppform - glad och pratsam fick jag gästerna att skratta och förvandlade klagomål till giftermål (nja, kanske inte riktigt). Jag ville inte slösa bort gamet jag hade och bestämde mig för att inte alls åka hem till Obbola och avsluta kvällen. Jag gick på Tisdags-Rex, efter rekommendation från Tina.
Laddad för sprudlande möten med bekanta betalade jag inträdet och klämde mig in bland folket. Det var nämligen det man var tvungen att göra, denna tisdag mitt i veckan - trycka sig förbi stora ryggar, skvalpande drinkar och glödande cigaretter.
I övrigt kändes Rex som en hybrid mellan en klubb och en bar. Barstämningen var total på uteserveringen, många kända ansikten, pågående samtal överallt, drinkar i hand, stolar och bord. Men klubbstämningen var också övertygande, hög musik, för många människor för att hinna prata, spontandans och otroligt lång kö till baren. I nyktert tillstånd hade jag inte förmågan att stänga ute allt som pågick i periferin, 45 minuter senare var jag därför stirrig som tusan.
"Tja Chrille, hur är läget?" frågade någon glatt. "HEJ..! Jo.. Det.. Är bra!" svarade jag trevande och planerade fortsättningen på samtalet. I folkstimmet kom den aldrig. Jag förblev istället tyst och förvirrad. Tittade bort och tillbaka. Sedan log jag, nickade till och vände mig om.
"Folk har gått på tisdags-Rex varje sommar i alla tider, det är därför vissa är 50 år" sa någon.
Synd att det är så awkward att ta bilder ute på krogen.

Stupid ass

http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodade-unga-liknas-med-hitlerjugend

Glenn Beck, medlem i den amerikanska ultrakonservativa Tea Party-rörelsen:

Det var skottlossning på ett politiskt läger, som påminner lite om Hitlerjugend. Jag menar, vem är det som anordnar läger för ungdomar som handlar om politik? Det är alarmerande, sade Beck i sin radioshow.

Oj oj

Min blogg gjorde visst besöksrekord igår. Kan det möjligen ha varit Facebook-posten som innehöll ordet "strandbilder". Kanske någon förväntade sig att få se lite hud?
Det kommer, lovar jag er. Måste bada åka och bada först.

Vitskär igen

Jag sitter på en djup fascination för Vitskärsudden - Obbolas södra ände. Där är vågorna alltid störst, där kan man göra upp en brasa på stenhällarna och där får man alltid vara ifred. Ja, tills folk började bygga massa stugor där det vill säga.
Det är 5 kilometer från Obbola by längs en risig enfilig väg, men ändå lyckas lapplisorna ta sig dit ut?!
"Stå inte på handikapparkeringen, det bor en kärring här som ringer UPAB" var det någon som sa till mig.
Senaste gångerna jag varit där ute, på den en gång så ensliga platsen, har någon varit där. En gammal nucka ute med hunden på klipporna. Ett förälskat par vandrandes på stranden.
- Den där platsen har vi suttit på sedan vi var små barn, förstår du det, du gamla gubbe som ockuperar vår bänk och låter havsvinden fladdra i tupén.
Jag läxade upp flera gubbar och tanter samt hade diskussioner med diverse stugägare i mitt huvud, där jag satt på stenbumlingen. Jag hade förpassats till utkanterna av stranden av ivriga kvällsbadare. Jag var där ensam. Jag drack mitt mate. Tog bild på mig själv. Vitskärs är fortfarande härligt. Om man går bort en bit.

Vitskär och Nyvik

Oslodåden fick mig att spendera all min tid vid datorn på vg.no, dn.se, aftenposten.no, m.fl. Därför sitter jag på en drös med mobilbilder som jag ännu inte delat med mig av. Dessa kommer utan medföljande historia, eftersom att jag glömt vad vi gjorde.
Så här kommer en surprise - bilder UTAN text. Ja, nästan då.

Och Nyvik

Till fäderneslandet

"Bjurfors - Västerbottens San Francisco", "Alla vägar leder till Bjurfors" är båda kända citat. Nej, inte riktigt - men E12 går dit och det finns en gammal stålbro som med mycket fantasi liknar Golden Gate.
Att släkten Eliasson härstammar från Belgien vet vi redan. Men trots våra kontinentala rötter och exotiska utseenden kan familjens hjärta (i mer modern tid) sägas ligga i Bjurfors. Ja, med tanke på att 90 % av Eliassons bor där. 
Ett besök för några dagar sedan var därför inte helt omotiverat. Trots lantligheten har dock 2 av 3 små kusiner på bilderna det internationellt klingande efternamnet Eliasson-English.

Mår så dåligt

Tittar på ett bildspel på Aftonbladet kallat "DE KOMMER ALDRIG HEM". Det är fem bilder på ungdomar, 18-21 år gamla, som fortfarande saknas efter massmordet på Utöya utanför Oslo.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13368507.ab

Detta bildspel tittar jag på efter att ha sett foton på censurerade döda ungdomar liggandes i högar på stranden.

http://static.vg.no/uploaded/image/2011/7/24/drapsmann_834.jpg


Bildspelet ger ansikten till liken på stranden. Ansikten på unga människor som heter Simon, Tore, Hanna... Som försökte gömma sig från en polisman med gevär som sa "Polisen är här nu, ni är räddade". Som skickade sms till sina föräldrar "Jag lever och försöker gömma mig. Ring inte, då hör han oss". Som sedan blev skjutna i vattnet, i panik simmandes för att komma ifrån ön där Anders Behring Breivik i 1 timme och 30 minuter begick massmord.
Fy fan... Jag borde inte ens få skriva om det här.

Overkligt i Oslo

Dom första rapporterna om 9 döda fick oss igår att säga "Herregud, tänk vad dom där ungdomarna har bevittnat. Vilken panik!". Men över 80 döda... Det är på en annan nivå. Det är ju en massaker.


'
"Polisen letar efter döda kroppar i vattnet på Utöya"



Och bilderna från centrum ser ju ut som... Ja, inte Skandinavien i alla fall.


Bilder tagna från DN.se

Sopa glas

Tänk dig att du jobbar natt. Klockan är 04:00. Du står ensam i en hotellreception. Ingen har varit nere i lobbyn på flera timmar. Den automatiska ljussättningen har dimmats ner till "nattläge". Restaurangen är stäng, baren likaså. Till och med puben vägg i vägg är tom och alla har gått hem. Du tittar på chipspåsarna i receptionskiosken. Du funderar på att ta en, men ångrar dig, eftersom att dina kollegor läser din blogg.
Du ser genom de stora glasrutorna mot gatan att staden sedan länge somnat in. Stillsam lobbymusik spelas i bakgrunden på lägsta volym. Du har inte pratat på timmar.
Du sitter och stirrar på ett pappersark med försäljningsstatistik. Siffrorna ska föras in i en rapport. 52 158,08 SEK står det på arket. Du tittar i Excel-dokumentet och markerar rätt ruta. Femtiotvåtusen... Vad var det nu igen... Femtiotvåtusenetthundrafemtioåtta... Hur många ören..? Tittar tillbaka på statistikpapperet. Var stod den där summan nu igen?
Du avbryts av att en lastbil stannar utanför de automatiska dörrarna. Synen av en annan människa gör dig glad. "Två människor vakna i hela världen" tänker du spontant. En man kliver ur och öppnar bakdörrarna till bilen. Han drar ut fyra röda plastbackar, vacklar till av vikten och kliver in i lobbyn. Plastbackarna är staplade så att de täcker mannens ansikte. Du yttrar ett vänligt "hej hej". Mannen svarar ett ansträngt "godmorgon" med hes morgonröst.
Han försöker se runt brödbackarna för att ställa dem på den höga bardisken. Några glas klirrar till. Något faller i marken. Utan att se de höga travarna med ölglas, precis bakom baren, förstår du att mannen stött till dem med backarna. Glassplitter sprätter upp i luften åt alla håll och skapar ett genomträngande, öronskärande ljud av glas mot glas och glas mot stengolv. Du hinner ta några steg åt sidan och se de sista travarna sorgligt falla ner och krossas mot det som inte längre är stengolv, utan flera centimeter med glaskross.
Här sopar jag upp det sista, medan mina öron blöder.

Moving fast

Kände igår att jag definitivt landat på marken i Umeå. Med detta har även 1000 nya planer tagit form.
Kroatien i augusti, Guatemala över nyår, London i januari, New York över både nyår och januari, en termin utomlands så snart som möjligt, praktik på valfri ambassad, byte till universitet i Stockholm/Berlin/Barcelona/Buenos Aires. Nu direkt, helst. Nej, det går inte ihop.
"Pengar finns bara till för att köpa upplevelser" har jag tänkt. Men när t-shirtarna har hål under armarna och byxorna stramar över blåsa och prostata, ja, då blir det tight i budgeten. Har ju en lägenhet att utrusta nu också.
Världen har inga gränser. Men jag har.

Såhär såg det ut när jag Skypade med mamma
för några månader sedan.

Senare bjöd vi på middag i lyan på Azcuenaga 1254.

Har tydligen varit i Chile också

Jag har nog haft det ganska bra ändå...


Universum

Något positivt med att det börjar bli mörkt om kvällarna - snart kan man se vad det är vi roterar under igen!
Se klippet på helskärm!

Ocean Sky from Alex Cherney on Vimeo.


Dagens galenskap

När man jobbar natt blir man galen. I alla fall jag. När jag är i total ensamhet vet jag inte vad som är verkligt och inte. Jag behöver andra människor som referenspunkt för att hålla vanliga situationer verkliga.
Utan de sociala regler som tillkommer när en annan människa är i närheten vet jag inte längre vad som är rimligt beteende.
En rad bord ska torkas och de tillhörande stolarna ska ställas raka. Med bara mig själv som mänsklig referens i rummet, vet jag inte längre vad det innebär.
"Stolarna ska ställas raka" går igenom mitt huvud. Så jag puttar till den sneda stolen några centimeter. Men då hamnar den andra i fel vinkel. Puttar till även den. Blir frustrerad. För stolarna kommer ju aldrig hamna helt rakt. Det är alltid några centimeters skillnad i vinkel. När jag inser det, upptäcker jag att hela projektet med att räta till stolarna är orimligt. Det finns ingen logik i att "ställa stolarna raka" när dom aldrig kommer att bli det.
Scenariot upprepas när de små handdukarna ska vikas till toaletterna. För att stapeln med handdukar ska bli så stabil som möjligt ska varannan handduk läggas med ändarna utåt, varannan inåt. De broderade ändarna blir tunnare och därmed kommer stapeln att luta ifall alla läggs åt samma håll. Detta kräver också att de små handdukarna viks på ett speciellt sätt, så att den broderade änden blir så tunn som möjligt.
Viker jag fel så måste jag vika om. Men när man har vikt 30 handdukar inser man att det faktiskt inte spelar någon roll i den stora lådan med staplade handdukar. Du blir frustrerad. Hela det system du då byggt upp tappar då sin betydelse och du vet inte längre vad som är rimligt beteende.
Du viker ju bara handdukar.

Lördag-söndag

Föräldrarna åkte till Finland för andra gången i sommar och lämnade mig med dom två loppbitna hundarna. Jag bjöd över Adde till huset och vi tog hundarna till hamnen. "Dom måste få simma av sig lite energi" berättade jag för Adde. Poängen var såklart att få dom så trötta som möjligt, att dom sedan skulle tuppa av i sina burar och att jag därmed skulle bli ett störelsemoment fattigare.
Tältgänget från fredagkvällen återsamlades i mitt vardagsrum och vi drog igång en film. Det gudomliga lugn som uppstått när mina hundar legat medvetslösa under trappan bröts när en av dom klev in i vardagsrummet och kräktes upp flera kilo maginnehåll på mattan. Alla stirrade på varandra och sedan tillbaka på spyan. "Dom här hundarna är demoner" var det enda jag kunde tänka.
En trevlig filmkväll avslutades med att jag plockade upp ljummen sörja med en ut-och-invänd ICA-kasse.

OBS! Ni vet det jag skrev om demoner? Titta på den andra hundens ögon till höger i bild.

Tält

Frida bjöd in oss till sina föräldrars vackra boning en strålande fredagseftermiddag. Planen var; Ett nytt försök på tält- och grillkvällen vi försökte styra upp tidigare i veckan.
Grillningen avklarades utan anmärkningar. Under måltiden förvandlades en vacker eftermiddag till en regnig kväll. En krigare gav upp.
"Det blir ingen tältning för mig ikväll" sa Jonas och begav sig hemåt. Resterande fyra trotsade de tveksamma förhållandena och befann sig till slut på en fuktig luftmadrass omgärdade av fyra ännu fuktigare tältväggar.
Två timmar blöt sömn senare vaknade jag upp i kvav luft som passerat genom fyra par lungor, mer än en gång. 7.30 var klockan och hundarna skulle matas/rastas. Promenerade hem i regnet. "Förbannade hundar" ekade i mitt huvud.

Terror

Något fruktansvärt har hänt. An act of terror har utspelats i mitt hem.
Igår lämnade jag huset med en kvick titt i brevlådan. Senaste numret av Illustrerad Vetenskap låg där, snyggt inplastad med den glansiga framsidan väl synlig. En bild på en DNA-kedja försäkrade mig om att jag hade olidligt spännande läsning väntandes på mig senare den dagen.
Idag, när jag för 10 minuter sedan gick ut till brevlådan hittade jag VK, men ingen Illustrerad Vetenskap. Någon har stulit den ur brevlådan. Tröstade mig själv med VKs ledarsida.

Jag har problem

Slutade klockan 22:30 igår. Började babbla iväg med Sanna, som kom och bytte av mig till nattskiftet.
När jag sitter på Wikipedia och spontanläser tänker jag ibland att det skulle vara kul att se en lista på vilken artikel man börjat på och hur man sedan klickat sig vidare till den sista man läser. Som en karta över några timmars tankekedja.
Jag skulle vilja ha en likadan lista över hur jag och Sanna började och slutade snacka igår. Två timmar tog det. Sista ämnet vi behandlade var privat/statlig sjukvård. Tror att vi började med lustiga minnen från hotellet. Det är alltid så vi börjar vid skiftbyte. Alternativt klagar vi på det som inte fungerar (stort ämne).
När jag kl 00:30 åkte hem var jag så sönderpratad att jag inte visste vad jag gjorde. Körde genom dimman mot månen och ville ta en bild. Gick lös med mobilkameran.
Vad fan är detta?! 8 bilder??

Kom in

Politices Kandidatprogrammet... Det har något att göra med statsvetenskap och internationella relationer. Det är detta eller inget, tänkte jag när jag ansökte. Men efter att beslutet blivit taget har jag lämnat frågan i skugga. Det fanns ingen anledning i att kolla upp kursplanen. Ingen anledning att veta intagningspoängen eller ens startdatumet.
"Hur lång är utbildningen?" har folk frågat mig. "3 år" har jag svarat. Men det är lögn, jag vet ju inte.
Kommer jag in, så kommer jag in, tänkte jag.
Nu gjorde jag tydligen det. Politices Kandidatprogrammet hösten 2011. Fastän jag inte exakt vet vad det är, så är jag övertygad om att det är rätt. Och är det inte... Så får jag resa och fundera lite till!


Bror på besök

När brorsan kom på besök idag var mamma så lycklig att hon ordnade fest. Jag blev väckt ur mina svettiga bakisdrömmar av "CHRILLE! NU SKA VI ÄTA TÅRTA!".
Självklart tog jag mig upp fort som ljuset, med mina mått mätt alltså - 10 min. En halvtimme senare önskade jag att jag aldrig klivit upp. Tårta till frukost framkallar svårt illamående.
Amper morsa

En tur på byn

Jag hoppade in i Adrians bil på väg från Obbola, platsen där ingen bor kvar. Ja, förutom jag, Adrian och Jonas då. Aldrig hade vi trott att vi den soliga dagen skulle stöta på tre fina damer, som till skillnad från alla andra talanger på Obbolagatorna, redan fyllt Byxmyndiga. Än mindre hade vi anat att dom tre flickorna skulle vara gamla barndomsvänner.
"Vi tänkte ta en promenad runt byn och se om allt låg kvar. Vi var precis på väg till dig för att se om du råkade var hemma" sa dom.
Det ena ledde till det andra och helt plötsligt hade vi planerat att tända en brasa på stranden och övernatta där i tält, precis som vi gjorde när vi var 15. Vädret svek oss tyvärr och tältningen blev till förfest hos Lisa följt av tisdags-Rex. Minst lika trevligt, även om jag helt klart hade föredragit tältningen.

Två snabba svar

- Fick lägenheten på 49 kvm på Storgatan.
- Fick provsvaren till helkroppsundersökningen. Jag har inga sjukdomar.

Dålig idé

Lämnade huvuddörrarna på hotellet öppna för att få in lite sval nattluft. Det var en dålig idé. Klockan 03:30 vandrar en mager gammal man längs Rådhusesplanaden. Han har korta, gröna shorts och en orange cykelhjälm. Han stannar till framför dom öppna dörrarna. Jag tittar på honom. Han inspekterar blommorna vid entrén. "Snälla, säg att han inte ser mig" tänker jag och försöker stå så stilla jag kan.
Han tittar upp från blommorna med ett förvirrat och glatt, nästan galet uttryck i ansiktet. Han vrider blicken mot receptionsdisken där jag står fastfrusen i ett försök att smälta in i bakgrunden. Han får syn på mig och ler stort. Jag funderar på om jag hinner vrida låsreglaget till 'STÄNGDA DÖRRAR'. Tittar på knappen och slänger ut armen. Men mannen hinner kliva in i lobbyn. Han går fram till receptionsdisken. Han tar av sin hjälm, lägger den på en lobbyfåtölj och går mot utgången igen, gestikulerandes att jag ska vänta. Han kommer tillbaka med ett ivrigt ansiktssuttryck och en stor, rostig cykel. Han pekar på den och ser stolt ut. Jag säger tvekande "åhåååååå..... Vilken fin cykel du har.....".
Han hade cyklat från Murmansk. I en halvtimme inspekterade han varenda hörn i lobbyn och rabblade märkligheter på ryska. Under hela tiden han var där stod jag kvar på exakt samma punkt bakom datorn. Jag försökte upptäcka varje möjlig förändring i beteende hos mannen och höll mig nära brevkniven i pennlådan. Han plockade på sig turistinformation och visade mig bilder från hotellets reklambroschyrer. Han öppnade sin portmonnä där han förvarade omsorgsfullt inlindade visitkort. Jag fick ett, som han senare återkrävde och lade tillbaka bland dom andra glansiga korten. Försökte se glad och exalterad ut när jag ritade ut på en karta var stadens andra hotell låg. Tror att jag lyckades skicka honom till Plaza...

Fredag den 13:e?

Läste några nättidningar och uppdaterade mig på dygnets senaste händelser.
7-åring knivmördad på Tomtebo hade jag läst redan tidigare. Ytterligare en död i trafikolycka utanför Sundsvall. En 2-åring ihjälkörd av rattfyllerist i Småland. En motorcyklist död i en annan trafikolycka i Vara. Ett urspårat tåg i Indien. Ett annat tåg som bombades och spårade ur i samma land. En båt med 170 passagerare som förlist på Volga. En bilkrock i Umeå. En annan i inlandet. En seriekrock på E4.
Igår natt läste jag DN.se och tänkte "fan, det har ju inte hänt något alls!". Glömde att ta i trä.

Vecka 27

Idag är jag inte mindre sinnesförvirrad än igår då jag efter nattskiftet inte gick till sängs. "Jag måste ju sola" tänkte jag och stannade uppe. Slutade med att jag däckade i min säng kl 9:30. Vaknade upp 13:00, såg den strålande solen genom fönstret och raglade ut till solsängen. Lyssnade på en ljudbok och 2-3 timmar flöt förbi i solgasset. Vecka 27 går mot sitt slut och med den även en intensiv arbetsvecka. Ikväll jobbar jag nattskiftet igen, imorgon är det måndag och en ny vecka.

TC

Teatercaféet en fredag. Jobbade kvällspasset och kände mig tröttare än jag gjort på länge. Ätit dåligt. Men fredag är fredag och ett löfte hade delats ut till Jonas. Tyckte synd om min stackars kropp som blev onykter på två öl, promillehalten galopperade iväg för varje klunk jag tog. Träffade Tina Lindberg och hade kram- och skrattkalas. "MEN ÄR DU HÄR?!" och "DET VAR JU SÅ LÄNGE SEDAN!!" fastän vi senast sågs på exakt samma ställe för två veckor sedan och fastän det egentligen inte alls borde vara förvånande att vi båda är där.






Nattskiftet

Sitter på Aveny med ett nattskift framför mig. Ska jag hålla mig vaken? Jag har skruvat sönder dagsrytmen det senaste dygnet och känner mig otroligt förvirrad. Har spenderat senaste 24 timmarna på fyra olika soffor. Är det morgon, dag eller natt? Vaknade upp på Teg efter en märklig sömn på två olika soffor. Kom hem till Obbola och låg i min soffa och läste 1984 av George Orwell (det var på tiden). La mig sedan på en träsoffa ute på altanen. Somnade. Sov i 3 timmar ute i kvällsluften. Vaknade upp kl 21:20, skyndade till jobbet.
Utanför dom stora glasrutorna går vaxade frisyrer och korta klänningar förbi. Folk ska ut på krogen. Tänk om jag skulle somna i stolen bakom receptionsdisken?

Vin i mat

Hade en stackars kycklingfilé i frysen och några gamla schalottenlökar i kylen. Tänkte att; Detta kan vi ju koka ihop till något. Hittade en gammal flaska vitt vin och tänkte vidare; Detta kanske kan bli något riktigt smaskigt.
Lät schalottenlöken sjuda med vitlök i lite buljong och vinet. La i filén som jag hackat upp i små bitar och stekt. Hällde på generöst med grädde. Man vill ju inte gärna bryta mot jantelagen - men det smakade utmärkt!

Båten

Mina annars så flinka fotofingrar höll sig stilla igår. Så när jag, Jonas, Robin och Tina igår gick på Båten lämnade vi den två timmar senare totalt odokumenterat. Stal en bild från deras hemsida.
Vi löste mysteriet med Robins försvunna månadslöner. "Vad har hänt med mina pengar?" frågade han sig. Alla höll med, vetandes hur hårt han alltid vaktat slantarna.
Svaret fick vi när vi kom in i hans lägenhet - Robins lilla 20-kvadratare har på 6 månader förvandlats från en fattigt utrustad mini-lya till fully equipped! Mellan den nyinköpta sängen och den stora LCD-TVn hittade vi skinande nya pjäxor och Fischer-skidor. Till sin platt-TV har han såklart skaffat ett tillhörande surroundljudsystem och en ny dator stod glänsande på soffbordet. Nya inlines för 1300 kronor prydde hallen framför den överfyllda skohyllan. "Bor det en eller fyra personer här?" tänkte jag.
Ja, vad har du gjort av dina pengar Robin?

Dagens middag

Mina två päron lämnade Umeå för Öland och jag ska "ta hand om huset". Klippte gräsmattan, lagade en rejäl frukost, hämtade tidningen och läste den. Kände mig som en rejäl villaägare. Men med Adde i Grekland, Tina sliten och Jonas på jobbet fanns det efter två timmar extremt lite att göra. Klippte av några grenar på plommonträdet för att det kändes rätt. Monterade sedan fast en upp-och-nervänd tratt på stammen så att inte myrorna skulle ta sig upp och äta frukten (?).
Lagade mig sedan en middag som jag helt utan anledning lade upp fint på tallriken. För att göra ensamtillställningen ännu mer tragisk, tog en bild på min egen mat och avnjöt den i ensamhet.

Ja!

Om kreditkollen går som den ska (har inte några betalningsanmärkningar, vad jag vet) så har jag en lägenhet på Väst på stan i höst. En lägenhet, ett mobilabonnemang, en personförsäkring och Spotify Premium - Ja, det verkar onekligen som att det är slut på resandet i några år framöver! Stadgad i Umeå... Jag ser det som ett experiment - kommer jag att klara det? Återkommer runt årsskiftet med svar!

Vad har du gjort med min kompis

Tog en nap efter jobbet, vaknade upp och drog på mig ett par löpskor (måste ha varit Jonas som tagit mina och lämnat sina, för helt plötsligt var dom storlek 35). Sprang en runda runt elljusspåret. Åt sedan fläskfilé. Med en sallad... Jag kände mig så hälsosam att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv. Måste åka och köpa en chipspåse och ett cigarettpaket. Eller så gör jag inte det.

Grön choklad

Ska tacka ja till en lägenhet imorgon. Väst på stan, here I come! Ska en student ha råd med en 49 kvadratare måste dock stålarna börja rulla in. Helgen har varit helt i linje med mina finansiella utsikter - jobb fredag-lördag-söndag och inte en enda utgång.
Ett japanskt par ville att jag skulle värma upp en Dr Oetker's mozzarellapizza åt dom idag. Råkade bränna den lite, men det gjorde tydligen ingenting. Dom var så tacksamma att dom bugade. Efter att dom ätit pizzan kom dom tillbaka ner till lobbyn, så glada att dom nästan såg galna ut. Jag fick en present - en Kit Kat från Japan. "It is the best in the world" sa dom. Smakade choklad och pistasch, mycket riktigt den godaste Kit Kat jag ätit. Sedan tog dom en bild på mig tillsammans med deras två små barn.

I like my job pt III

Hittade en sån här i garaget imorse
Och en sån här

I like my job pt II

Fick en sådan här serverad på kopieringsmaskinen. "Middagen skall intas kall, i hast och på stående fot" som min chef sa en gång. Visserligen åt jag den väldigt snabbt och på stående fot, men den var både varm och välsmakande.

Uppgraderade

Det är kul... Att få uppgradera gäster till finare hotellrum.
Det är dock trist... När dom man har valt ut inte kan svenska/engelska och inte ens förstår att dom blivit uppgraderade.

Spännande dag a'coming

Har en fin dag framför mig imorgon. Så fin att jag illustrerar den med punktlista.
  • Lägenhetsvisning kl 10:00.
  • Jobba på hudcancern med Tina på Bölesholmarna.
  • Jobba in lite stålar (om jag ska klara den hyran så).
Mmm, fina prickar... Just ja, jag har bokat resan till Kroatien - the Mediterranean as it once was, den 1-9 augusti. Det ska bli härligt!

RSS 2.0